Bidragsberoende - det är vi alla
Påskuppropet lever vidare! Namninsamling! Mer information om den nya sjukförsäkringslagen.
Inledning
"Den som inte arbetar skall heller inte äta - det är något varje arbetare förstår."
Lenin i "Om svälten", Pravda No.101, 22 maj 1918
I den svenska politiken har det på sistone talats mycket om det s.k. "bidragsberoendet", och jag tänker syna detta språkbruk lite närmare. Det brukar sägas att "kärt barn har många namn", och så är det sannerligen även i detta fall; språkbruket beror som alltid på vem avsändaren är, samt vilket syfte denne har. Men är ordet "bidragsberoende" ett rättvist språkbruk? Om en medborgare är sjuk och behöver vård, kallar man väl inte denna för "vårdberoende", utan "vårdtagare"? Borde då inte "bidragsberoende" fortsättningsvis kallas för "bidragstagare"?
Det är dags att syna ordet "bidragsberoende", och vi börjar med den första delen av ordet: "bidrag".
Bidrag
Beroende på vem det är som talar kan ett "bidrag" få t.ex. följande namn: avdrag, bistånd, ersättning, försäkring, peng, stöd, subvention etc. Låt oss inte förbryllas över dessa olika benämningars betydelse - den är nämligen en och den samma, och väldigt enkel: man talar i alla dessa fall helt enkelt om en ekonomisk kompensation. Men vi bör vara medvetna om att dessa olika benämningar har olika värdeladdning; detta är naturligtvis subjektivt, och om jag personligen skulle rangordna dessa 8 benämningar i stigande värde (1 = mest negativt, 8 = mest positivt) skulle jag komma fram till följande lista, med motiveringar:
(1) Bidrag - mest negativt, eftersom det inte säger något om mottagaren
(2) Bistånd - inte lika illa som "bidrag", fast nästan
(3) Stöd - bättre än "bistånd", eftersom "stöd" indikerar ett tydligare behov
(4) Subvention - helt enkelt ett finare ord än "stöd", antyder en strukturell insats
(5) Avdrag - finare än "subvention" eftersom det gäller en skatt som någon betalar
(6) Peng - bättre än "stöd", eftersom "peng" antyder att det gäller en förtjänad lön
(7) Försäkring - ännu bättre, eftersom det antyder något som redan är förbetalt
(8) Ersättning - bättre än "försäkring" eftersom det antyder att ersättningen är korrekt
Som sagt, rangordningen är subjektiv, men vi kan väl alla vara överens om att de olika orden har olika värdeladdning? Så är det dags att syna den andra delen av ordet - "beroende".
Beroende
Ordet "beroende" har en negativ och aningen nedvärderande klang - den som är beroende av någonting skäms ofta redan för detta, och att sedan ensidigt kallas för att vara "beroende" upplevs säkert i många fall som kränkande. Varför används då ordet "bidragsberoende"?
Ibland verkar det som om avsikten är att en skjuta in en moralisk kil mellan de som klarar sig helt utan bidrag och de som inte gör det, och - i många fall - mellan de som arbetar och inte arbetar. Det är helt enkelt ett klassiskt "Vi och dom"-tänkande som automatiskt leder till en ökad misstro mot de som är bidragstagare, vilket i sin tur ytterligare brännmärker grupper av människor som redan är utsatta.
"Den som inte arbetar skall heller inte äta" sade Lenin 1918, och syftade med detta till borgarna och de rika som inte arbetade "på riktigt" utan endast "sög ut" arbetskraften. Det finns liknande tendenser i den svenska politiska debatten, men i det svenska fallet riktas här udden åt helt motsatt riktning - mot den oftast av nödvändighet bidragsberoende delen av befolkningen, vilken nästan uteslutande utgörs av medlemmar av den moderna arbetarklassen.
Vidare antyder ordet "beroende" att det möjligen finns ett underliggande missbruk - jämför med alkohol-, drog- och spelberoende - ungefär som att "bidragsberoende" är en åkomma som man behöver hjälp att avvänjas från. En intressant fråga är om det möjligen är välfärdsstaten som vi skall avvänjas från?
Vem är "bidragsberoende"?
Det är främst tre grupper av människor som oftast utpekas som "bidragsberoende": socialbidragstagare, arbetslösa och sjukskrivna. Dessa grupper tillhör de försäkrade i Socialförsäkringen och Arbetslöshetsförsäkringen, och de egentliga benämningarna på bidragen för dessa grupper är ekonomiskt bistånd för socialbidragstagare, arbetslöshetsersättning för arbetslösa samt sjukpenning/sjukersättning för sjuka.
Som jag angett ovan innebär egentligen alla benämningar samma sak - en ekonomisk kompensation. Om vi "drar alla över samma kam" och tillämpar språkbruket med "bidragberoende" att innefatta alla som av staten (d.v.s. skattebetalarna) erhåller någon form av ekonomisk kompensation så är således samtliga följande grupper av människor "bidragsberoende":
- Alla företag som har någon form av finansiellt anställnings- eller etableringsstöd
- Alla myndigheter (finansierade med skattemedel)
- Alla som går på en offentlig trottoar (bygget/underhållet är finansierat med skattemedel)
- Alla som går i grundskolan (finansierad med skattemedel)
- Alla som går på gymnasiet (finansierat med skattemedel)
- Alla som kör på en offentlig väg (bygget/underhållet är finansierat med skattemedel)
- Handikappade (ofta)
- Politiska partier (alla som får partistöd)
- Regeringen (finansierad med skattemedel)
- Riksdagen (finansierad med skattemedel)
- Ålderspensionärer
Var ska jag sluta?
Frågan är nu om bidragsberoendet ska bekämpas för alla dessa grupper, eller bara för vissa? Jag citerar George Orwells Djurfarmen: "Alla djur är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra."
Eller kanske bidragsformerna för socialbidragstagare, sjuka och arbetslösa rentav borde narkotikaklassas? Kanske borde varje utbetalning följas av en varningstext (inklusive röd varningstriangel, som på medicinförpackningar):
Utbetalning 2008-04-01 från Socialförsäkringen. VARNING! Kontakta regeringen för mer information, eller om du misstänker missbruk. |
För att vara solidariska bör vi då inte glömma att också skicka samma varningstext till alla andra som får med skattemedel finansierad ekonomisk kompensation.
För vi är alla, och har någon gång varit, bidragsberoende.
Eftertankar
Jag är naturligtvis medveten om att ett passivt bidragstagande inte är ensidigt positivt för individen och dennes självkänsla - få vill väl vara "bidragsberoende" med den sociala brännmärkning detta innebär? Jag tror att de allra flesta bidragstagare vill arbeta på riktigt efter sin förmåga - och med "riktigt" menar jag ett riktigt, fast jobb till en vettig lön, eller en vettig och meningsfull utbildning som med stor sannolikhet leder till ett riktigt jobb. Däremot är förmodligen många bidragstagare tveksamma till att utföra förtäckt arbete på den ena lönesubventionerade "praktikplatsen" efter den andra, eller att jobba som osäkert anställda "heltidsvikarier". De vill heller säkert inte tvingas till ett övervakat arbetssökande med sträng närvarokontroll (som t.ex. på AUC, Arbets- och Utvecklingscentra) eller på ändlösa "jobbsökarkurser" - som om dessa aktiviteter signifikant skulle kunna förändra verkligheten på arbetsmarknaden.
Det är väl klart att det är det bättre att ha "en fot inne" på arbetsmarknaden än att stå utanför, men om ens fot kläms gång efter gång i dörren, är det väl bara mänskligt om man drar undan den?
Kim Svensson,
Svensk medborgare 2008.
Tack Kim för ditt inlägg! Resurs publicerar den givetvis med både glädje och stolthet!
Glöm inte presstödet, det är också en form av bidrag som gör det möjligt för många av de stora åsiktsmegafonerna att producera sina tidningar.
.. eller för den delen industristödet som har hållit många av landets största företag med riskkapital under decennier.
Mycket bra inlägg. Alla EU-bidrag får man inte heller glömma.
Har skrivit om bidrag tidigare. (Lägger in klickbara taggar här. Får se om det funkar.)
Fallskärmar och bidrag
Friska som inte behöver arbeta
Eller dom ekonomiska stöden till saneringen av bankernas utlåningsvågor på 1980-talet???
Bra inlägg!
Jag har också gått och tuggat på citatet från Djurfarmen. Jag är så trött på dessa manipulationer och dimmridåer. Nu har allt blivit rehabilitering. Ett omhändertagande av sjuka människor börjar för mig med utredning, i vissa fall kan man ställa diagnos, därefter kan man kanske behandla, lindra eller trösta och senare i denna process kan man kanske rehabilitera (åter göra dugligt). Nu manipulerar man med i ord och gärning. Jag känner både vanmakt och förakt.
Ja, någonstans gick själva läkningen förlorad.
En god läkare vet att han egentligen inte kan bota sjukdomar, utan bara assistera och främja patientens läkningsprocess.
Välkommen till det nyliberala nyspråket.
Haha, jag gillade verkligen varningstexten! Mycket bra skrivet. Den är väl pingad på intressant.se?
Dont kraj!
Finns mängder av inlägg att läsa på dovewithgun.se, mer än du nog orkar läsa. Dessutom har jag en tendens att göra alla besvikna förr eller senare. Och sen vill jag gärna att du hänger med till min nya blogg. Lycka till med kampen, håll mig gärna uppdaterad. Själv är jag väldigt inne på att gå tillbaka till jobbet innan 1 juli, även om jag inte alls är frisk nog så vill jag inte ge dem eller någon annan möjlighet att sparka mig. Men det ska bli intressant att se hur Sverige kommer "fungera" efter nya reglerna. Killen som kom på dem borde sparkas.
Take care!
kram
Duvan
Funderar och jag funderar. Någon i min omgivning sa att alliansen kör samma taktik och politik som kommunistblocket i ryssland. De bestämmer vad som är bäst för oss utan att ha någon som helst aning om det realla. Utan Jobba Jobba Jobba Jobba...
Finns då likheter med annan diktatur som oxå i europa. Mest lik är nogt lenins kommunism...
Får mig att tänka på vad HBT rörelsen gjorde. De anmälde många för hets mot folkgrupp och då var pressen en del av detta. Undra om det går att göra det mot dem som bestämmer. För de är ju botten dem som visar att detta är ok.
Vilken rehabliteringskedja? Tänker på nu börjas det reas ut långtidsjukskrivna. Man får lättare lönebidrag och andra ersättning men här har de då satt lönen för den som arbetar väldigt lågt med motiveringen att det är så svårt att annas får arbetsgivare att anställa. Men rea ut? Låta de långtidsjukskrivna får ta ett jobb med halva lönen? Då på heltidtjänst... Så med motiveringen som jag sa, "så svårt för att få en arbetgivare att anställa" men på detta är det någon som har satt en riktlinje någonstans vad en skälig lön är. För den är stort sätt samma, om sitter stockholm, som malmö eller någon annanstans i vårt avlånga land. Så en skälig heltids lön, är då satt mellan 10 - 14 tusen kr/mån föreskatt... Så många går ut och får göra ett jobb, med nedåt 50% som de andra med samma arbetsuppgifter....
För allt är samma pengar, men bidragen har bara olika namn. Viktigaste bakom allt detta är dock helt bortglömt. Individen, som nu bara räknas om den jobbar jobbar jobbar jobbar....
MYCKET bra inlägg!
Bra inlägg!
Inkomstgarantin/mställningsersättning, (så vackert!)för våra "folkvalda" i Riksdagen, inte BIDRAG
http://www.realtid.se/ArticlePages/200801/22/20080122143708_Realtid723/20080122143708_Realtid723.dbp.asp?sAction=lk#k1
http://www.aftonbladet.se/ledare/svenskpolitik/article2048677.ab
"Efter tre månader ska det prövas om det finns ett annat jobb hos den gamla arbetsgivaren. Efter ett halvår ska den sjuke stå till hela arbetsmarknadens förfogande, och efter ett år upphör normalt rätten till sjukpenning"
Nu börjar man fatta vad som väntar .
läsvärd artikel
http://www.lakartidningen.se/engine.php?sectionId=0&articleId=9216
Kom att tänka på Kungahusets BIDRAGSBEROENDE(appanage). Tänk om andra BIDRAGSTAGARE levt som dom.
Sponsring eller sponsorpengar är en annan form av bidrag. Sponsorer kallades mecenater förr i tiden.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mecenat
Sponsring kräver visserligen ofta en motprestation, men sedan finns välgörenhet och stipendier. Skillnaden mellan sponsring och välgörenhet är ibland hårfin.
Väldigt bra inlägg och klockren analys.
