Resursbloggen

Att de psykiskt sjuka inte har någon stark ställning i samhället i dag är knappast ett kontroversiellt påstående. Tidningarna vägrar ta in våra inlägg, politikerna svarar med tystnad på våra mail. Nedskärningarna inom psykiatrin kallas föraktfullt för satsningar. Istället för att erbjudas rehabilitering ska de sjuka tvingas söka försörjningsstöd, eller tigga på gatorna. Man vill inte tro att detta händer i Sverige år 2008. Är upplysningens tidevarv förbi, är vi påväg in i en ny medeltid?

Men föraktet, rädslan och trakasserier mot det psykiskt sjuka är inget nytt. I västgöta lagarna (1200-talet) kan man läsa att "galinman ska vara fängslad", ett uttryck för samhällets behov att skydda sig mot de sjuka. Det blev grunden för uppbyggnaden av mental sjukhusen. Med tiden kom dessa att bli hem för många psykiskt sjuka. Dessa nedmonterades 1990 och ersattes av-- just ingenting. Följden blev att ungefär hälften av de psykiskt sjuka som slängdes ut från sina hem inom fem år hade dött. Listan på övergrepp mot de psykiskt sjuka kan göras närmast oändlig; ni har väl inte glömt steriliseringarna, lobotomierna, fosterhemsplaceringarna, häxprocesserna, inkvisitionen, nazisternas koncentraionsläger... alla har de gemensamt föraktet för de psykiskt sjuka som sin gemensamma nämnare.

Men vad ligger bakom att de psykiskt sjuka genom tiderna utsatts för ständiga trakasserier? Jag tror det beror på en "häxbryggd" av obehagliga känslor; psykiskt sjukdom skrämmer - dels för att den "friske" ofta inte kan förstå hur den "sjuke" tänker, dels för att man inte vet om den sjuke kan bli farlig och slutligen för att man inte har några garantier för att man själv kan drabbas av "vansinne".  Rädsla blir grund för avståndstagande. Men avståndstagandet väcker skuld. Skulden förträngs och blommar ut i förakt och trakasserier.

Föraktet och avståndstagande ger upphov till skam hos den drabbade, som drar sig undan, blir isolerad. Isoleringen underhåller sjukdomen, och förhindrar läkningen. Vi har fått en vattendelare mellan de drabbade och de föraktfulla. En mur byggd av okunskap, rädsla, förakt, skuld och skam. En mur som leder oss tillbaka i tiden till civilisationens vagga, och som leder oss fram till 2008 års utförsäkringslag. En mur som gör mer ont än gott. En mur som kan brytas, brytas av kunskap, av mod, av öppenhet, av humor och gemenskap. Det är min vision!