Lite spill får man räkna med, eller?
Den nya sjukförsäkringslagen kryper allt närmare. Vi på Resurs känner oss tidvis ganska frustrerade. De senaste veckorna har vi skrivit tusentals mail till politiker, media, olika nätverk och grupper, satt upp affisher och delat ut visitkort. Ändå händer nästan inget.. Vi får enstaka svar. De flesta vi talar med ställer sig frågande, så illa kan det verkligen inte vara? Inte kan man förlora sin anställning om man är sjuk. Nej, så kan det ju inte bli. Ni, måste ha missförstått det här..
Jag läser igen, läser också regeringens egen information. Och där står det i klartext. Arbetsförmågan ska bedömas mot hela arbetsmarknaden senast efter 6 månader. Tillfällig sjukersättning och arbetsgivarens rehabiliteringsansvar försvinner.
Vad kommer att hända med mina patienter? Jag har mött många utbrända/utmattade akademiker, som har hängt kvar vid sina arbeten och vägrat sjukskriva sig fast utmattningsprocessen redan varit långt gången. Som inte längre sover, som är ständigt rastlösa, som avskyr att vila. Så en dag, fungerade inte hjärnan längre. Skadorna på hippocampus har blivit för stora. En del berättar att de inte längre kommer ihåg hur man sätter på kaffebryggaren. Att ångesten mal hela dagen. Att självmordstankarna hopar sig. Samhällsklass spelar ingen roll, de drabbade har varit läkare, jurister, politiker, försäkringskassetjänstemän, sjuksköterskor som plötsligt sett fallluckan öppna sig. Jag har så ofta önskat att de skulle ha sökt hjälp tidigare. Innan skadorna på hjärnan blivit så långtgående, men även när sjukdomen är långt gången kan det vara väldigt svårt att få dem att stanna upp. Hur släpper man ansvaret för något om ingen annan kan ta över. Nej, dessa våra mest ambitiösa och plikttrogna män och kvinnor, de kämpar sig vidare, tills krafterna helt tigit slut till kropp, själ och ande. Rehabiliteringen är ofta årslång, och full av fallgropar.
Jag vet hur dessa människor reagerar på samhällets och försäkringskassans ifrågasättande. Är jag verkligen sjuk? Sjukdomsinsikten är ofta svajig. Har de verkligen rätt att vila? Detta är människor som kanske aldrig tidigare unnat sig att vila, och när de nu blir ifrågasatta tar de det ofta personligt. Suicidtankarna väcks. Att de, som aldrig varit sjuka, nu är patienter och därmed svaga och utsatta får marken att gunga. Men, att bara rycka upp sig går inte, det sätter hjärnskadorna definitivt stopp för. Jag känner till så många självmord i den här gruppen, och jag vill inte att de ska bli fler! Därför går kampen vidare, mot alla odds!
Resursbloggens tidigare inlägg om självmord:
Nollvision med förhinder
Medicinska konsekvenser av den nya sjukskrivningslagen
Lättare psykiska problem?
Öppet brev från Fallen
Aktuellt om suicid, i läkartidningen. Svd 2
Självmord som skakat oss, människor vi hedrar:
Anders Göthblad
Ted Gärdestad
Micke Debois, Svullo
Om nollvisionen
Folkhälsopropositionen
Hallands posten
Hallands nyheter
Corren
Bloggar om påskupproret påskuppropet politik, hälsa, fördomar, psykvård, självmord, samhälle, barn, funktionshinder, vänskap, deprimerad, depression, psykisk sjukdom, vård, borderline, ångest sjukförsäkringar sjukförsäkringen samhälle, moderaterna, sjukvård sjukförsäkring utslagning hemlöshet utanförskap
Intressant?, knuff.se, nybloggat, nyligen.se, twingly.se
SVD, Expressen
Hej!
Kan ni inte skriva till Amnesty? Sjuka diskrimineras systematiskt i det här landet, våra mänskliga rättigheter kränks. Det är sånt som Amnesty sysslar med, försvar av de mänskliga rättigheterna. Läs på deras hemsida.
Varje dag träffar jag sjuka människor, de flesta med depression och eller utbrända. Jag vet inte hur jag ska förbereda dom på lagändringen. Tänk om någon tar sitt liv i förtvivlan och desperation och så går förslaget inte igenom. Hur ska jag göra?
De som är friska som jag informerar, tror inte att det ska bli så illa. Dom tror inte att man kan göra något sådant i Sverige.
Staten kan inte säga upp en från sitt jobb, men man förlorar sin ersättning om de bedömer att man kan ta ett annat jobb. Så man tvingas att återvända till det jobb man har eller ta ett nytt som man klarar. Så att påstå att man blir avskedad efter sex månader är fel. Det är inte LAS de ändrat, bara villkoren för att få ersättning.
Crona, ditt påstående haltar.
Om den som är sjuk tvingas tillbaka till sin tjänst på fulltid och inte klarar att prestera i paritet med vad som kan förväntas står det arbetsgivaren fritt att avskeda med hänvisning till personliga skäl. Det står även arbetsgivaren fritt att neka partiell tjänstledighet om den sjuke skulle föreslå en sådan lösning för att kompensera sin oförmåga.
I praktiken innebär detta att det blir skäligen enkelt för en arbetsgivare att kicka sjuklingar, och chansen att en person med sjukhistorik skulle kunna söka ett anpassat deltidsjobb och ha en chans att få det förefaller direkt skrattretande.
Nu börjar det ÄNTLIGEN röra på sig:
http://www.ka.se/index.cfm?n=1644&o=1591&c=82634
Låt oss nu gå samman och visa vilket kompakt motstånd det faktiskt finns mot denna slakt av socialförsäkringen. Och för att visa motståndet mot FKs hårdare regeltillämpning.
Såg också att SKTF publicerade en utredning. Samtidigt hade Regeringen gått ut med en information som återgavs i text TV, om att det ska bli en lag för att sjuka ska få tjänsltldigt. Så uttaget ur sitt sammanhang och så skevt återgivet att jag höll på att få hjärnsläpp. Visste inte vad jag kunde göra. Är så trött på deras lögner.
Någon som har möjlighet att bevaka utfrågningen i Riksdagen den 6 maj?
http://www.tinyurl.se/bc08
http://www.folkbladet.se/opinion/kronikor/artikel.aspx?articleid=3579357
Bland annat hur vi blir behandlade av färdtjänsten m m. Vi måste också få ett värdigt live och inte vara djur utan människor, För det vill vi alla vara och ha ett värde.
Hörde på nyheterna imorse om att en tjej hade blivit antastad av en ?färdtjänst? chaufför, sådant får inte förekomma!
Men det gör det,jag har själv råkat ut för liknande.
Det jag tycker är jobbigt är det görs inga åtgärder,så chaufförer som har utnyttjat kan i princip jobba kvar tills dom pensionerar sig.
För c.a 2 år sedan konfronterades jag med mannen som antastade mig för 15 åren sedan då jag skulle åka färdtjänst hem från en kompis.
Till min stora förvåning är det han som är chauffören!!!!
Jag vägrade att åka och blev helt stel i kroppen, min assistent förstod inte varför jag började gap skrika förrän vi gått en bit därifrån och jag berättade vad som hänt.
När min assistent gått och förklarat för chauffören att jag vägrade att åka med honom tyckte han att jag skulle glömma det, ?det var så längesen ju?.
Landstinget kan inte göra någonting åt det eftersom dom anställer från olika åkerier,alltså om en chaufför får sparken från ett bolag kan han börja på ett annat och fortsätta som färdstjänst chauför som om inget hänt.
Där ser man att vi inte tas på allvar eller inte är lika viktiga!?
Med Vänliga hälsningar
/Kerstin Blom Belfrage
