Sjuk och utelämnad - försäkringskassan förtiger den obehagliga sanningen
som en orubblig myndighet som behandlar de försäkrade på ett kränkande sätt.
Beslutet om avslag/indrag upplevs som en del av myndighetens besparingskrav."
Ur Försäkringskassans rapport 2007
Och kanske skulle jag ocksp bli lugnad om det inte var så att jag sett och hört förmycket. På den psykosmottagning där jag jobbade hade ca 30% av patienterna blivit utförsäkrade - psykos patienter. Samma grupper som för inte allt för lång tid bodde på mental sjukhus. Detta var redan 2005, under den förra regeringens vision att halvera sjuktalet, inför valåret. Jag lärde mig hur lätt det hos försäkringskassans handläggare kunde gå prestige i att en svårt sjuk person skulle utförsäkras. Det var omöjligt att som patientens behandlande läkare få handläggaren att förstå att de gjort en felaktig bedömning. Och så fort en sjuk utförsäkrats riskerar de ju både att anklagas för fusk - och bli återbetalningsskyldiga och förlorar sin SGI, sjukpenning grundande inkomst. Är man då alltför sjuk för att orka arbeta är det för de allra flesta bara socialen som återstår. Patienter brukade vara helt uppgivna och orkade oftast inte överklaga. Kanske anade man att man inte skulle få en rättvis chans, kanske var krafterna helt slut.
Men hur kommer det sig då att FK hävdar att antalet utförsäkrade som får försörjningsstöd inte ökat? För en många innebär det att man fortsätter att jobba fast man inte orkar, trots att kroppen och själen far illa, mot läkarens inrådan. Kanske går man ner i tid. Kanske är det bara jobbet som fungerar, man orkar upprätthålla något socialt umgänge, inte laga mat, man lever inte längre, man överlever. För andra, där möjlgheten att arbeta helt saknas och som bedömts alltför sjuka för att få a-kassa hänvisas till socialen. Men försörjningsplikten räknas på hela familjen, så om maken eller makan arbetar blir det oftast inget försörjningsstöd. Andra möjligheter är att sjuka unga vuxnas försörjs av sina föräldrar, att man går på a-kassa fast man inte skulle orka jobba, lever på arv eller besparingar, lånar.
Det finns också en beydande grupp sjuka som blir hemlösa och hankar sig fram genom att tigga och samla burkar. Några av de utförsäkrade kommer troligen att se livet som så svårt att de väljer att sluta sina dagar. Att anses vara en belsatning för samhället och för familjen och se hopplöshet för framtiden kan leda till självmord.
Att vara arbetarklass är numera att stå ganska högt på klasstrappan. För under finns Socialbidragarna, och under dem - de Bidragslösa.
Försäkringskassans budgetuppföljning 2008
Vet ni att chansen att vinna mot FK inte var så dålig som man skulle kunna tro, länsrätten gav den utförsäkrade överklagande rätt i 36 fall av 90, dvs ca 40%! (Fast, detta gäller ju dem som blivit utförsäkrade enl den gamla lagstiftningen, inte den nya)
Att sedan media väljer att försöka svartmåla alla sjukskrivna genom att framhäva en lite grupp som fuskat är ganska talande för tidsandan, opininionen ska vändas mot de sjuka och för hårdare tag. Mediakriget lever vidare.
Värmland
Dagens PS
ST-nu
Gävle
Folkbladet
Sydöstran
Kristianstadfsbladet
Barometern
SR-Karlstad
-PS Tack Björn Elmbrandt för en lysande artikeln i dagens ARENA
Det är inte värdigt ett land som Sverige att ha dessa fattiga. De vackra orden om välfärd skorrar falskt. Vi borde införa medborgarlön i stället för socialbidrag t ex. Då går efterfrågan upp och därmed ekonomin.
Vart tog moralen vägen? Varför har dessa högertankar övertaget? Ska vi köra Sverige och dess invånare i botten, utan att vi förstår vad vi håller på med? Hur ska vi lyfta fram informationen om de hjärtlösa behandlingarna så att beslutsfattarna fattar vad det handlar om?
... och märk då att 40% gäller generellt de som slänger in en överklagan utan att anlita juridiskt bistånd för överklagandet, i de fall överklagandet sköts av folk som har erfarenhet och kunskap om förvaltningsrätt (t.ex. fackjurister) brukar sannolikheten att få rätt öka ytterligare.
Därför borde möjlighet till rättshjälp i sådana här processer vara en självklar rättighet i ett civiliserat samhälle.
Apropå inledningen av denna blogg t ex.:
Undrar hur många det är som läser Resursbloggen? Är vi tillräckligt effektiva med att få ut informationen? Hur kan vi mäta det? Går det att mäta? Vilken är mättnadsgraden i dagens informationsflöde?
Dvs hur kan vi påverka politiken? Förhoppningsvis har det som redan gjorts påverkat politikerna i önskvärd riktning.
Nyheter är färskvara, därför gäller det att ligga på, kanske upprepa tidigare information osv osv.
Kanske man också bör satsa mer på att få in artiklar i tidningar och annan opinionsbildning (jag vet att det är gjort tidigare på ett mycket bra sätt). Vad är effektivast?
Hej
Om jag förstått det hela rätt så har resurs startats på initiativ av läkare och jurister? Varfördå inte ha en hjälpverksamhet för de som inte har råd med dyra läkare- och möjliga advokatkostnader? Eller hjälpa dom för en ideell summa?
Hej Birgitta Ståhl/ Robban!
Givetvis önskar jag att vi hade Resurser för att ideelt hjälpa alla som behöver, kanske kommer vi dit en dag. Hittintills har vi kunnat hjälpa ganska många genom att hänvisa till våra kontakter.
Men vi anser, till skillnad från, nyliberala tänkare att det grundläggande omsorgen om de sjuka och utsatta inte kan grundas bara på voluntära och ideela iniativ. Samhället och lagstiftningen måste skydda sina medborgare, annars har samhället överlevt sig själv.
Conny!
Du har alldeles rätt, det svåra är att nå ut. Maila mig gärna om fler idéer.
När jag arbetar med anställda kan jag via facket få fantastisk juridisk hjälp hos Lo, TCO-s rättsskydd.
Dom sominte är med i facket har sämre läge.
Till alla som har konflikt med FK, vill jag tala om att de har en ombudsman som ska hjälpa både dom försäkrade och psonalrn på kassan. Av någon anlsedning förtiger FK personal detta. Ombudsmannen ska vara opartisk och har hjälpt till i något ärende där jag varit inblandad. Det blev bra.
Vi som haft sjukbidrag i flera år är inte med i fack eller akassan. Men vi riskerar ju att utförsäkrs nu ju. Och som fattigpensionär har vi inte råd knappt med medicinerna. Än mindre med dyra arvoden. Resurs tillgång till både läkare och jurister är en stor fördel. För den kombinationen har FK också.
Facken generellt är tämligen ointresserade av sjuka medlemmar och om eventuell rättshjälp ska beviljas bedöms ofta av den lokala avdelningen, något som gärna blir synnerligen godtyckligt då de lokala avdelningarna ofta är mer än lovligt schizofrena kring sin roll i företagen.
Å ena sidan ska man då företräda sina medlemmar och å andra sidan ska man agera välkammat och samarbetsvilligt gentemot arbetsgivaren, ofta slutar det med att man offrar den sjuke medlemmen i det spelet, speciellt gamla SIF/Unionen var specialister på att gå arbetsgivarens ärenden och lämna sina medlemmar i sticket.
Jag är medveten om problemen. Både för dom som har "stolpskott" till lokal fackliga och för dom som inte är inne "systemet".
Det är ett problem som kommer att bli större och större.
