Föråldrad ideologi lämnar unga sjuka utan stöd
Så var det dags igen för socialförsäkringsminister Husmark att komma med såkallade hoppfulla nyheter.Den här gången handlar det om att helt och hållet avskaffa aktivitetsersättning, det som har varit de unga vuxnas motsvarighet till tillfällig sjukersättning. Hon motiverar det med att man tidigare gett upp och förklarat för den unga att de inte behövs och att det därför är barmhärtigt att avskaffa denna ersättningsform. Man pekar ut de "nya" (?!!) psykiska sjukdomarna ADHD, ångest och depressioner som sådant man kan både leva och arbeta med. Ilskan får mig att koka. Här är en människa som uppenbarligen aldrig kommit när en person som drabbats av en rejäl depression, som med ett heligt leende säger att man nu gör de unga en stor tjänst som tar bort möjligheten att ha en trygg ekonomisk grund för att läka och börja hitta ett framtids hopp. Min ilska beror på att jag vet, jag vet att en trygg ekonomisk bas ofta är den absolut vikigaste grunden för att ett tillfrisknande ens ska börja. Alternativet socialtjänsten, eller att vara beroende av sina föräldrar förlänger och fördjupar lidandet, och kan omöjliggöra en vettig framtidsplanering. Med hopplösheten kommer maktlöshet, med maktlöshet och hopplöshet självskade-beteende, självmordsförsök och misär.
Förlåt dem fader, de vet inte vad de gör. Jesus ord till sina bödlar på korset. Jag försöker ta in det för att göra min ilska uthärdlig. Jag antar att socialförsäkringsministern faktiskt inte förstår vad illa hon gör. Hur hon med dsina ideoloogiska floskler bokstavligen drar undan mattan för de unga vuxna som drabbats av ängest och depressions tillstånd. Jag antar att hon aldrig fått möjlighet att se det jag ser, ungdomar som med en trygg (men mycket liten sjukersättning, det handlar väl om ca 7500 kr/mån ?) som grund kan börja skapa förutsättningar för ett vuxen liv. Med egen inkomst kommer möjlighet till egen bostad, skuldsanering, visst oberoende från föräldrarna och framtidshopp.
Denna möjlighet vill hon nu avskaffa, socialförsäkringsministern. Mycket pengar att spara kan det inte vara frågan om, då ersättningen nästan är på socialbidragsnivå. Nej, det handlar inte om pengar utan om ideologi och vilja att putsa siffrora. Vi har fått många många fler ungdomar som mår dåligt i vårt land. Det syns inte bara på statistisken över sjukersättning, utan också i ökad andel unga som har sömn problem (de sover nu nästan lika dåligt som de äldsta).
Nej, förklaringarna till minsterns utspel finns snarare i längtan efter Europeisk samarbete och viljan att hålla arbetsmoralen och försörjningsbördande uppe (dvs arbetsincitamentet), liksom arbetslöshetsstatistiken (arbetsutbudet). Fast för det senare krävs med de senaste månadernas varselvåg knappast några ytterligare politiska åtgärder.
Bettina Kashefi är doldisen, tjänstemannen, bakom förändingarna i sjukförsäkringen, med ett förlutet i jakten på såkallade fuskare och en av de nya modernaternas tänkare. Intressant nog fanns hon med i regeringskulisserna redan under socialdemokraternas tid...(1,2, 3. 4.)
Jag verkar inte till fullo fattat det hela rätt. Men jag skrev ett mail till våra ledamöter om detta:
Som förslaget om att ta bort aktivitetsersättningen är formulerat så på SVTs nyhetssida gör det mig en smula orolig.
Jag är i dagsläget beroende av ktivitetsersättning, men jag har ett mål att inte vara det hela livet. Jag pluggar på folkhögskola och ämnar ta steget till universitetet hösten 2009. Jag har ögonen på ett kandidatprogram i Umeå, Kognitionsvetenskap.
Att jag skulle få något som skulle vara en sjukpension istället finner jag kränkande. Innebär detta att jag helt plötsligt inte har rätt till stödåtgärder, eftersom jag ju ändå inte förväntas klara mig vidare till ett självständigt liv? Om jag är kapabel till ett delvis självständigt liv, med vissa stödåtgärder, som kanske inte behöver vara direkt ekonomisk, hur gör jag då? Förväntas jag acceptera min sjukpension och kanske ge upp mina drömmar om en akademisk karriär när ni bedömer att jag inte längre är värd att satsa på?
Dessutom är aktivitetsersättningen lite i underkant, har jag märkt nu när jag blivit tvungen att flytta och skaffa en moped. Min ljudkänslighet har tvingat mig att flytta ut från folkhögskolans
internat. Jag var skeptisk till att jag skulle orka gå till lektionerna varje dag, min far kom på att jag borde skaffa en moped. Min mor finansierade den och det fungerar. Men, trots detta ligger jag i ekonomiskt trångmål eftersom jag var tvungen att betala dubbla hyror under uppsägningstiden. Att bo kvar under uppsägningstiden var inte ett alternativ eftersom mitt behov att komma ifrån den högljudda miljön blev direkt akut. Sen kostade förarbevis och försäkring.
Jag har hört mig för och vet att jag har rätt att få en ljudanpassad lägenhet i Umeå. Men då kommer jag att tvingas betala dubbla hyror under den tid som det tar att anpassa och ljudisolera lägenheten, vilket måste göras innan mina universitetsstudier börjar.
Jag kan mycket väl tänka mig att det för många med aktivitetsersättning är orsaken till att de aldrig tar sig ut till arbetsmarknaden. Aktivitetsersättningen räcker helt enkelt inte till när det krävs att man flyttar eller gör andra stora förändringar i sitt liv för att komma vidare.
SVT-artikeln:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=1333464&lid=puff1333527&lpos=rubrik
/David
Jag verkar inte till fullo fattat det hela rätt. Men jag skrev ett mail till våra ledamöter om detta:
Som förslaget om att ta bort aktivitetsersättningen är formulerat så på SVTs nyhetssida gör det mig en smula orolig.
Jag är i dagsläget beroende av ktivitetsersättning, men jag har ett mål att inte vara det hela livet. Jag pluggar på folkhögskola och ämnar ta steget till universitetet hösten 2009. Jag har ögonen på ett kandidatprogram i Umeå, Kognitionsvetenskap.
Att jag skulle få något som skulle vara en sjukpension istället finner jag kränkande. Innebär detta att jag helt plötsligt inte har rätt till stödåtgärder, eftersom jag ju ändå inte förväntas klara mig vidare till ett självständigt liv? Om jag är kapabel till ett delvis självständigt liv, med vissa stödåtgärder, som kanske inte behöver vara direkt ekonomisk, hur gör jag då? Förväntas jag acceptera min sjukpension och kanske ge upp mina drömmar om en akademisk karriär när ni bedömer att jag inte längre är värd att satsa på?
Dessutom är aktivitetsersättningen lite i underkant, har jag märkt nu när jag blivit tvungen att flytta och skaffa en moped. Min ljudkänslighet har tvingat mig att flytta ut från folkhögskolans
internat. Jag var skeptisk till att jag skulle orka gå till lektionerna varje dag, min far kom på att jag borde skaffa en moped. Min mor finansierade den och det fungerar. Men, trots detta ligger jag i ekonomiskt trångmål eftersom jag var tvungen att betala dubbla hyror under uppsägningstiden. Att bo kvar under uppsägningstiden var inte ett alternativ eftersom mitt behov att komma ifrån den högljudda miljön blev direkt akut. Sen kostade förarbevis och försäkring.
Jag har hört mig för och vet att jag har rätt att få en ljudanpassad lägenhet i Umeå. Men då kommer jag att tvingas betala dubbla hyror under den tid som det tar att anpassa och ljudisolera lägenheten, vilket måste göras innan mina universitetsstudier börjar.
Jag kan mycket väl tänka mig att det för många med aktivitetsersättning är orsaken till att de aldrig tar sig ut till arbetsmarknaden. Aktivitetsersättningen räcker helt enkelt inte till när det krävs att man flyttar eller gör andra stora förändringar i sitt liv för att komma vidare.
SVT-artikeln:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=1333464&lid=puff1333527&lpos=rubrik
/David
De förnekar sig inte, de där "morderaterna".
Vem var det förresten som hade varit utbränd några dagar? Var det inte just en morderat.
Och jo, mitt hat mot dessa människor djupnar också för varje dag. Jag tror inte alls att de inte vet vad de gör. De beter sig och tycker precis som den person, minns inte vem dock, som någon gång på 1700-talet menade att "ett lands största rikedom är en stor och fattig befolkning". Nyare än så är de inte.
Jo, det krävs visst åtgärder för att öka arbetskraftsreserven, trots alla varsel.
Billström raggar nu arbetskraft i Indien. Från regeringens hemsida:
" Arbetskraftsinvandring är en central framtidsfråga för Sverige. Med en allt äldre befolkning måste både företag och offentlig sektor kunna rekrytera den arbetskraft de behöver. Inte minst när vi nu ser en nedgång i ekonomin är det viktigt att rusta Sverige för framtiden. Det gör vi med de nya reglerna för arbetskraftsinvandring som regeringen och miljöpartiet föreslagit, säger migrationsminister Tobias Billström."
Alla som arbetskraftsinvandrar till Sverige blir tydligen inte sjuka och gamla. Eller hur ska man tolka detta?
En insändarskribent i Dala-Demokraten undrar om det finns bra ministerämnen i Indien också.
Det finns förvisso skäl att fråga sig vem som tjänar på social dumpning i full skala.
Den politiker som hade " en släng av utbrändhet" Var just Husmark!!
Jag blir så arg,ledsen,rädd när jag läser och ser hur dom resonerar.
Mer och mer och tydligare och tydligare. Blir detta tvåtredjedelssamhälle som ska byggas upp. Elever som inte kommer in på gymnasiet. Är inte dem med underkänt i några kärnämnen, utan elever som inte når upp mot betygskraven på de två utbildningar som ger behörighet till högskolan. Då de inte har föräldrar som ska vara generösa och skänka en slant till de bästa friskolorna. Eller att man kommer från fel del i samhället... Barn som had för ett par år sedan en framtid. Utslagningen här är redan ett faktum! Lärarlinjen görs om från att gå från målorienterad skola till prestations inriktad undervisning. Barn ska skolas mot skolan redan på förskolan genom att barn kommer få mål som måste uppnås. Skolmognad är ett begrepp som har återkommit... På 10 år har självdestruktiva och psykisk ohälsa ÖKAT med 80% bland våra ungdomar. NU ska vi då hjälpa dessa ungdomar med att ta bort den enda andningshål som finns för att vi stjälper dem genom att ge dem aktivetetsersättning.
SE på HELHETEN så kan vi SE att vi sakta med säkert kommer ha en generation som inte kommer att klara de prestationer som de måste uppfylla!! Kan inte fatta att vi sitter tysta och SER PÅ hur vi på vårat tysta sätt egentligen utsätter våra barn för TORTYR!!
Det är inte klokt så kortsiktigt regeringen resonerar! Detta jagande av sjuka kommer att kosta samhället en förskräcklig massa pengar i längden, för dom som är sjuka blir ju bara sjukare av all oro för framtiden och har inte en chans att bli friska. Oro förbättrar ju inte sjukdomstillstånd utan snarare tvärtom...
Och att ge sig på ungdomarna... Inte konstigt om det går åt skogen med Sverige. Barn och ungdomar är ju för sjutton framtiden!!!
Hur i hela friden resonerar politikerna????????
Intresant det där med Kashefi, det verkar vara en av de grå eminenserna:
http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2007/09/25/regeringen-vill-anvanda-jo/index.xml
Bettina Kashefi tycks tro att alla som har med FK att göra fuskar. Tror det var hon som ansvarade för FUT-utredningen (i alla fall har hon figurerat där.) Den utredningen visade sig vare ett fuskjobb.
Sedan har hon hållit på med bidragsbrottslagen, den som även kriminaliserar oaktsamt beteende.
Mycket som behövs belysas och öppet kritiseras. Däremot så undrar jag vad denna regering och alla andra som sitter vid makten egentligen håller på med?
Vi kommer oxå samtidigt som man bli utförsäkrad samtidig senare ge möjligheten att låta människor med utbildning kugga dem i lämplighet pga olika sjukdomar. Då speciellt de psykiska.
Sitter här och mera chockad över att synen över mycket har halkat tillbaka så där 50 till 70 år i tiden.
Är det diagnos som avgör tex lämplighet eller är det inte mera personligheten? Vem har då fått möjligheten att agera som någon sorts Gud för att ruiner och ödelägga andras framtid?
Många av dessa blir samtidigt jagade som fuskare. Psykisk diagnos och psykiskt lidande är ju inte längre tillräckligt för att vara sjukskriven. Unga säger dessa som har intagit någon sorts roll som Gud för oss fotfolk, att vi stjälper dem i stället för hjälper dem. Vård och hjälp erbjuds som sagt inte alltid.
Har fått nog av dessa trakasserier och ut puttade i utanförskapet. Då ut puttad fast man faktiskt har en fungerande roll i samhället. Då helt mot sin egna vilja just pga att det blev något som aldrig bad om. Här kommer många att bli 'straffade' inte en gång utan två gånger för något som man aldrig bad om. För uppväxt miljö och arv är ju inget som man kan välja.
Hur ska vi få ut alla vettiga tankar och viktig information som skrivs här på resurs så att det blir känt för en bredare allmänhet?
Tror inte folk förstår vad som håller på att hända..
Vad gäller regeringen är jag övertygad om att de vet precis vad de sysslar med.
Det känns angeläget att vi som har kunskaper går samman. Men hur?
Några konstruktiva seriösa förslag?
Tycker om det du skrivit! Mysigt att se en del schyssta saker och inte bara det generella sakerna som man kan se om varje dag. ;)
