Resursbloggen

Om några veckor kommer riksdagen att votera om årtiondets största fråga, som kommer att påverka alla Svenskar som ännu inte gått i ålderspension.  

                                                              Vad händer nu egentligen?
           *I förrgår inlämnade Cristina Husmark Pehrson Regeringens Propostion till Riksdagen
                           Läs här. PDF
           *I går hölls debatt om propostionen i riksdagen                         
                           Läs  protokollet från debatten här!

           *Nu har riksdagens ledamöter 15 dagar på sig att lämna in motioner (förslag i frågan)
           * Under tiden bereds frågan av riksdagens socialförsäkringsutskott.

           *När de är klara (någon gång under våren) med sin beredning sker omröstning i kammaren.
           * Den 1/7 2008 förväntas de nya skärpta reglerna träda i kraft


                                                                  Men vad kan DU göra?

1. Upplys alla du känner om att detta är årtiondets fråga som kommer att påverka dem även
     om de är friska nu. Förvänta er ingen återställare av nästa regering.

2. Bilda dig en egen uppfattning. På resurs försöker vi alltid bidra med källor,
    både offentliga och berättelser från verkligheten!
 
3. Stöd Påskupproret. Vi behöver ditt stöd tills frågan är avgjord i riksdagen!
    Låt er inte luras av att det är tyst om frågan i media.

4. Skriv på protest listan och tipsa alla du känner! Listorna kommer att överlämnas IRL
     fortlöpande under våren! Du får gärna följa med och lämna in veckans påskägg till Riskdagen!

5. Var rädd om dig och ha en trevlig dag!

6. Hitta på kreativa sätt att påverka politikerna, tipsa Resurs!

 Vill regeringen göra Sverige till ett U-land?? Påskuppropet lever vidare!

Fredagens riksdagsinterpellation med debatt:
Här kan du läsa av de olika riksdagsledamöterna och statsråden framförde i dagens debatt!
LiseLotte Ohlsson 1, 2, 3
Jasenko Omanovic (s) 1,
Siw Wittgren-Ahl (s) 1,
Gunvor G Ericson (mp) 1,
Lena Olsson (v) 1,
 Protokoll från fredagens debatt i kammaren:

Resurs tackar särskilt riksdagsledamot Liselott Ohlsson som hänvisade till Påskuppropet och Resurs i sin riksdagsinterpellation i dag!

Nu ligger frågan (propositionen) på socialförsäkringsutskottets bord för fortsatt beredning. Där ligger också VÅRT jätte påskägg med våra protester och kommentarer!

OBS! Riksdagen har ännu inte beslutat i frågan, så det är ännu inte helt kört. Socialdemokrater, vänsterpartiester och miljöpartiet är emot förslaget, men alliansen är ju i majoitet. Så om frågan kommer till omröstning i riksdagen är det kört. Men om motståndet är tillräckligt kompakt, kan det ju hända att socialförsäkringsutskottet hittar en alternativ lösning! Det är därför det är så viktigt att vi håller uppe trycket i den här frågan! Vi planerar att fortsätta att lägga påskägg tills riksdagen fattat sitt beslut!

När kommer omröstningen att hållas? Det är nog inte bestämt än. Så här är gången nu: När en proposition lämnats in har ledamöterna 15 dagar på sig att lämna in motförslag, motioner. Riksdagen kan inte fatta beslut förrän motionstiden gått ut och utskottet i fråga behandlat ärendet. I regel tar det några månader för riksdagen att behandla ett ärende. Se diagrammet, Regeringen vill dock att den nya lagen ska börja gälla redan den 1/ 7-2008. Propositionen diskuteras i följande artiklar: GP 2 Svd  
AF 1 2 3 4
sydsvenskan  2 
Allehanda 1 2  3
Dagens samhälle  Dagens Industri  Webfinanser Moderaterna

Västerbottens folkblad  Dagbladet ,Sydöstran, Västerbottenkuriren Hallandssposten
DN (1, 2 3 ,4  5 )

Dagens favoritbloggar: Ett hjärta rött Alliansfritt Sverige  Psykbryt Macrus Birro

Andra bloggar om: politik, samhälle, socialdemokraterna, regeringen, sjukförsäkring, välfärd, kommun, äldrevård, arbetsmiljö, rehabiliteringskedja, hälsa    försäkringskassan,  utbrändhet  depression   moderaterna, husmark pehrsson, alliansen  sjukförsäkring protestlista   nyliberalism makt   statskunskap remiss  påskuppropet  påsk  lycka  omtanke blogg    maktkoncentration socialdemokraterna  påskupproret,   vår   utanförskap sjukskrivning demokrati  namninsamling

intressant? knuff.se

Det har inte varit helt lätt att hinna med i alla utspel om den nya sjukförsäkringslagen (eller "utförsäkringslagen") som lades på riksdagens bord i går torsdag. Men efter begrundande av de undantag som föreslås säger vi ändå ett tydligt och rungande NEJ!

Varför ? frågar sig Fru Krusmark "Hal som en ål" Päronsoda?


* Förslaget är feltajmat och onödigt! 

                        -  Sjuktalen (inklusiva de med sjukersättning =förtidspension) är redan på väg ned!
                        

                        -  Den nuvarande sjukförsäkringslagen är egentligen ganska bra, men sviktar i tillämpningen.
                            Arbetsgivaren har ett mycket tydligt rehabiliteringsansvar, men uppfyller det sällan.
                            Om resurser istället hade satsat på bättre kontroll av att arbetsgivarna fullföljde 
                            sitt rehabiliteringsansvar (som gäller redan efter 1 månads sjukskrivning) skulle ingen
                            behövt bli utan tidiga insatser. Detta ansvar tas bort i en nya lagen!
                       
                        - Sveriges kommuner har redan idag ett ansvar för att se till att alla invånare som behöver
                           det  har tillgång till meningsfull sysselsättning (enl SoL och LSS). Det finns lagstiftning mot
                          "utanförskap."  Tyvärr får alla inte del av det, delvis  pga på att individen själv måste
                           ansöka  hos sin kommunala handläggare, något som kräver kunskap, eget iniativ
                           och mod. Det finns många goda exempel där samarbete  mellan landstingsvård och 
                           kommunernas stödinsatser har kunnat hjälpa sjuka till meningsfull sysselsättning.
                        
                        -  Med socialstyrelsens nya riktlinjer för sjukskrivningstider som infördes den 1/3 2008 får
                           läkarna det beslutstöd som  de efterfrågat.  Låt oss åtminstone utvärdera effekten av
                           den innan en ny reform införs!! 

* Regeringens förslag tar bort alla incitament  att erbjuda rehabilitering 

                    
                       -  Om man menade allvar med att onödigt förtidspensionerade skulle återgå till
                           arbetsmarknaden skulle man börja att se till att verkligen ge incitament för och resurser
                           för rehabilitering.

                       -  Regeringen hävdar att man ska satsa på rehabilitering och företagshälsovård, men vi har
                           ju just lärt  oss att "satsning" betyder besparing, så de "satsningarna" ger vi inte så mycket
                           för. De senaste åren har landstingen spararat stort på psykiatri och rehabilitering, och 
                           neddragningarna fortsätter. Och inget hindar väl att man "skjuter till pengar" till
                           rehabilitering  utan att riva upp sjukförsäkringslagen! 


* Sjukutförsäkringslagen underminerar anställningsskyddet (LAS)!

                        - Det blir upp till arbetsgivaren om han eller hon vill hjälpa den sjuke tillbaka. Vill man inte ha
                          någon tillbaka kommer det att bli betydligt lättare att pressa personen att säga upp sig.

                        - En stor arbetsgivare som har många sjukskrivna är staten, läs försäkringskassan.

* Förslaget bygger på okunskap om människokroppen och dess läkningsprocesser. 

                           Läkare, mediciner, eller operationer kan inte bota någon, bara underlätta de naturliga
                           läkningsprocesserna! Nej, detta är INTE flum, fråga din läkare. Kroppens läkning har sin 
                           egen rytm som inte bryr sig om politik.  Läkning kan inte stressas fram!

* Förslaget bygger på en cynisk människosyn, där sjuka och svaga ses som fuskare som ska
                          tvingas ta vilket jobb som helst om de inte vill hamna på gatan. Media (ffa DN) har piskat
                          upp en  mycket föraktfull stämning där sjuka ständigt misstänkliggörs.

             
                            Vill regeringen göra Sverige till ett U-land?? Påskuppropet lever vidare!

Västerbottens folkblad  Dagbladet ,Sydöstran, Västerbottenkuriren Hallandssposten
DN (1, 2 3 ,4  5 )

Dagens favoritbloggar: Ett hjärta rött Alliansfritt Sverige  Psykbryt Macrus Birro

Andra bloggar om: politik, samhälle, socialdemokraterna, regeringen, sjukförsäkring, välfärd, kommun, äldrevård, arbetsmiljö, rehabiliteringskedja, hälsa    försäkringskassan,  utbrändhet  depression   moderaterna, husmark pehrsson, alliansen  sjukförsäkring protestlista   nyliberalism makt   statskunskap remiss  påskuppropet  påsk  lycka  omtanke blogg    maktkoncentration socialdemokraterna  påskupproret,   vår   utanförskap sjukskrivning demokrati  namninsamling

intressant? knuff.se

 västerbottens folkblad  Dagbladet,,sydöstran, västerbottenkuriren
Andra bloggar om: politik, samhälle, socialdemokraterna, regeringen, sjukförsäkring, välfärd, kommun, äldrevård, arbetsmiljö, rehabiliteringskedja, hälsa

intressant.se

Sverige har blivit kallt, väldigt kallt. Ja, åtminstone så kändes det utanför Riksdagen kl 12.30 idag. Det blåste riktiga polarvindar, och jag hade glömt mina vantar då jag stod där med det jättelika färggladea påskägget i famnen. Tyvärr kom jag 10 minuter för sent (skrivaren krånglade) så jag missade tyvärr de som eventuellt var där och väntade på mig. Synd, hade varit trevligt att äta lunch med någon av er.

Påskägget som inhandlades på en trevlig godisaffär var av den storleken att det med lätthet rymde Påskuppropet, som sammanlagt blev 18 sidor långt. Jag passade också på att lägga i några exemplar av en "att välja Glädje" av Kaj Pollak samt  den nyutgivna boken "take a look at dig själv" av Lena Victorin. Dessutom  några fickspeglar till politikerna (då blir det ju lättare att titta på sig själv) samt ett paket "Sura Björnar".

Eftersom jag kom försent, hittade jag ingen av er där, många hade också mailat och berättat att de bor alldeles för långt bort.. Jag försökte först vid besöksentréen men hänvisades till stora entrén på riksgatan 1. På väg dit fick jag syn på en grupp ( ca 50 personer) med flaggor för alla möjliga partier och, obotlig optimist som jag är trodde jag att ni kanske var där.. Nej det var det nu inte, de var från Afganistan kommitéen och protesterade mot orättfärdiga utvisningar. Nåväl, de sa ungefär det jag vill säga (respekt för de svaga och utsatta, omtanke mm) så jag stannade en stund, och visade och berättade om Påskägget och påskuppropet för åhörarna. De var måttligt intresserade, de var ju där för afganistan kommittéen. Det slog mig också att de var lyckligt ovetande om socialförsäkringsministerns otäcka förslag. Media var där (Aftonbladet, TV4, webTV) men ingen av dem vill tala med mig, tyvärr.

Efter en stund kom jag dock i kontakt med Magdalena Steiffet (S) som sitter i Socialförsäklringsutskottet. Jag berättade om Påskuppropet och klagade på att vi tycker att oppostionen varit alldeles för tyst. Det var en trevlig tjej som lovade att hjälpa mig vidare. Efter en halvtimme i snålblåsten gick hon och jag tillsammans till riksdagens stora entré. De undrade vem som skulle få ägget, (det måste visst vara en person..) och tillsammans beslöt vi att ge det till ordföranden i Socialförsäkringsutskottet, Gunnar Axén (M).  Jag önskar så att någon av er hade varit där och tagit ett kort. Det var så mäktigt att få överlämna uppropet med era ca 130 namn till riksdagen, i sitt vackra påskägg.

Glad påsk Gunnar, jag hoppas du får tid att smälta allt detta påskgodis nu innan Husmarks förslag hamnar i ditt knä i morgon!

Jag har arbetat 25 år med arbetsrelaterad rehabilitering, 10 år inom företagshälsovård och 15 år på polismyndigheten som personalkonsulent, i arbetet ingår bl.a. att delta i arbetsrelaterad rehabilitering. Jag har arbetat på stora mentalsjukhus på den gamla onda tiden. Jag är utbildad mentalskötare, socionom., har vidareutbildning från Arbetarskyddsstyrelsen för beteendevetare och är kognitiv terapeut.

Jag har ingen lust att engagera mig i politik men däremot i etik.

Under dom senaste åren har jag känt förtvivlan över hur samhället sviker sina medborgare. Förslaget till förändringar i sjukersättningssystemet genomsyras av förakt för sjukdom och förakt för svaghet. Den desinformation som föregått förslaget är vidrig. I min vildaste fantasi trodde jag inte att politiker och myndigheter i Sverige medvetet skulle manipulera information vilket dom uppenbart har gjort när det gäller socialförsäkringen. Dom har utmålat svenska folket som bedragare och lathundar och dom som är sjuka i vissa sjukdomar är egentligen inte sjuka alls. Propagandan har haft avsedd verkan. Det är många som tror på att svensken i allmänhet är lat och bedragande. När man frågar folk tror dom att andra är sjukskrivna i onödan och missbrukar systemet men inte dom själva och deras familjemedlemmar. 

Rädslan att behöva vara sjukskriven är utbredd. Det finns dom som låtit sig skrämmas av Försäkringskassans behandling och hellre arbetar ihjäl sig än låter sig sjukskrivas. Det finns också en rädsla för vad andra skall tycka, rädda att inte omgivningen inte skall "tro att dom är sjuka" och behöver en sjukskrivning. För de flesta människor är det viktigt att vara accepterad/uppskattad av sin omgivning, att bli förskjuten eller ogillad av flocken är smärtsamt.

Desinformationen har också bidragit till en attitydförändring till sjukdom och svaghet. Nyligen var jag på en information om förslagen om förändringar i sjukersättningssystemet. Kvinnan från Försäkringskassan som stod för informationen ironiserade över sjuka människor. Snackade om kvinnor som "parkerat" sig på 25 % sjukskrivning, människor som drabbades av sorg och arbetsoförmåga då gamla föräldrar eller husdjur dött. Hon uppmanade arbetsgivarna att ifrågasätta läkares sjukintyg och inte betala ut ersättning. Hela informationen genomsyrades av förakt och cynism och det var förfärligt att lyssna till. Men det som var ännu mer förfärligt var att jag var den enda som reagerade.  

Jag har som sagt jobbat många år med rehabilitering i arbetslivet. Jag försöker dra mig till minnes hur många som jag tycker varit sjukskrivna och hemma utan anledning. Visst jag har mött några stycken men dom är inte många. Dom senare åren tycker jag att problemen med sjuknärvaro däremot har ökat. Många som är ute i arbetslivet är i väldigt psykiskt och fysiskt sårbart skick. Dom medicinska framstegen gör att människor som tidigare pensionerades eller dog, kan idag behandlas med framgång. För den skull är det ju inte så att de att de är helt återställda. Vi har numera stora möjligheter att arbeta ihjäl oss medan vi äter magsårsmedicin, blodtrycksmedicin, antidepressiva mm. Flera överlever allvarliga hjärtsjukdomar och tumörsjukdomar. Dessa människor får leva med en sårbarhet som ibland varar resten av livet. Arbetslivet har svårt att ta vara på dessa människor.

Ett annat problem är att människor inte får ordentlig utredning och därmed inte heller rätt diagnos eller adekvat behandling. Detta gäller främst psykiska sjukdomar och värktillstånd.  Jag har sett många innehållslösa sjukskrivningar men det är inte sak samma som att dessa människor varit arbetsföra.

Regeringen visar med sitt förslag ett förakt för medborgarna. Socialförsäkringssystemet kanske bör förändras men man gör inte det med hjälp av desinformation och manipulation. Folk är inte så dumma som Regeringen tror och framförallt inte så lata och tjuvaktiga som ni framställer dom.

Jag hoppas att jag är lite paranoid, men tyvärr tror jag inte det. Kommer ni ihåg debatterna innan påsk- om de härdare reglerna i sjukförsäkringen som hotar att göra de som inte tillfrisknat tillräckligt fort arbetslösa och utförsäkrade. Det hotar att helt underminera arbetsskyddet och den "Svenska modellen". Det blir fritt fram att slita ut någon på jobbet och om personen blir sjuk, så får han eller hon sägas upp efter 6 månader. Det blir lönsamt att mobba och slita ut sina anställda.

Men nu två dagar innan beslutet presenteras för riksdagen är det plötsligt knäpptyst om frågan i alla stora medier, istället lanseras ogenomtänkta förslag som engagerar många (barnbidraget mm).. Det luktar härskarteknik lång väg- operation FokusFlytt-igen.

Men backade de inte, frågar du dig? Nej, det kan man nog inte säga. Däremot var media väldigt ivriga med att opinionen skulle lugna ned sig. Frågan skulle ju hinna glömmas bort under påskhelgen och det usla hafsverket till förslag skulle kunna baxas igenom riksdagen trots att i princip alla remissinstanser varit väldigt kritiska.


Detta var orsaken att vi beslutade oss för att lansera påskupproret. Nej vi vill inte acceptera att vi blir lurade och manipulerade av media och politker utan protest. Demokratin är för viktig för det!

Jag hoppas du stöder Påskupproret du med! Det är partipolitiskt neutralt. Vi kräver att regeringen slänger det usla förslaget i paperskorgen och tillsätter en utredning om hur vi kan få Sverige på fötter igen!

Tack för ert stöd! Nedräkningen har börjat!   Imorgon lämnar vi protestlistan till riksdagen!
 Sen hoppas vi på Resurs att vi kan få återhämta oss!

Påskuppropet mot det hotade skrotningen av den svenska modellen är i fullgång! Vad ska då motkrafterna ta till när argumenten inte längre räcker, och de inte längre kan kontrollera medieflödet. DN har under de senaste veckorna visat upp sin stora uppfinningrikedom i att se till att regeringen ostört kan baxa igenom den ogenomtänkta och tanklösa nedmonteringen av sjukförsäkringen. Man kör på fuskdebatten, man klankar ned på läkare, man hävdar att förslaget dragits tillbaka, man tystnar och hoppas frågan ska glömmas bort under påskhelgen.

Socialdemokraterna är, med ett eller annat undantag, bedrägligt tysta (Påskuppropet har bara fått två svar från socialdemokraterna i riksdagen). Nej, de vill inte låtsas som de stöder förslaget, men egentligen är det ju helt i linje med den politik som de redan påbörjade 2005. Och framträdande socialdemokrater som Erik Åsbrink och Anna Hedborg sitter i knät på alliansregeringen. För dem är det väl ett lysande tillfälle att nedmontera välfärden utan att själva behöva ta ansvar för det?

 Men när de kritiska rösterna inte avklingar utan istället växer sig allt starkare, vad ska man göra då?? Debattera är för farligt, kan ju vara farligt de har ju inga argument. DN och S plockar då fram ett nytt vapen ur rockärmen.. - nu är det dags att flytta fokus och man börjar prata om egenföretagarnas brist på trygghet. Jo, det är en viktig fråga, men den frågan får ni ta en annan dag. Idag gäller det sjukförsäkringen och påskuppropet!!

Andra bloggar om: annandag försäkringskassan, rehabiliteringskedja, utbrändhet, depression, utmattning, politik, moderaterna, husmark pehrsson, regeringen, alliansen sjukförsäkring stress samhälle  makt  sjukförsäkring  lycka blogg  statskunskap bloggar remiss demokrati  påskuppropet påskhelg påskkort annandag påsk

Intressant?, knuff.se 

Visst är det konstigt att vi måste stå vid ruinens brant för att vi ska orka bry oss? Men debatten om de nya sjukförsäkringsreglerna har blåst nytt liv i vår desillusionerade samhällskropp - nu börjar det hända något. Den kritiska massan har uppnåtts. Vi är på väg mot ett paradigmskift från gräsrotsnivå!

Varför denna plötsliga optimism, frågar du dig kanske? Jag hoppas att jag kan övertyga dig tillräckligt för att desillusionens makt förlorar sitt sövande grepp. Dessa är mina skäl för optimism:
1. Internet, bloggosfären = äkta demokrati = Den femte statsmakten?!  Internetanvändning har uppnått mognad.  Vi har lärt oss hantera mediet, lekt med dess möjligheter och så, äntligen, har vi börjat förstå vad vi, vanliga människor, kan använda det till - att göra våra åsikter hörda, att dela livet med varandra, att bry oss om varandra. Vårt kollektiva medvetande kan mogna, gemenskapen och samhället växa, på insidan.

2. Eco-trenden. Klimathotet har väckt oss till insikt- det räcker inte att vänta på att makthavarna ska göra något för planeten, vi måste börja själva också. Vi gräver där vi står. Vi handlar miljövänligt, låter bilen stå, sopsorterar, köper second-hand. Vi ställer krav på miljö-märkt el, ekologiska bananer och bensinsnåla bilar. Och vi märker att det faktiskt funkar, för utbudet av miljömärkta produkter ökar varje dag.

Brev till Sveriges alla riksdagsledamöter!

Vi har initierat Påskuppropet- till stöd för Sveriges alla stressade hjärnor.

Du har de närmaste veckorna ett mycket viktigt ansvar, då Regeringens förslag till en ny socialförsäkringslag kommer att läggas fram.

Vi ber dig därför- våga värna Sveriges viktigaste humankapital, våra hjärnor.

Den svenska modellen har utgjort en samhällig bas för enorma framgångar inom musik, mode, teknik, forskning, design mm. Nu är den hotad, pga brist på kunskap om ny hjärnforskning.

Våga värna Sveriges hjärnor- Våra barn kommer att tack dig!

DN offrar sin trovärdighet i vinklad rapporting! 1,


Se även tidigare inlägg
Vad är lättare psykiska problem?
Stress, avundsjuka och arbetsgivaravsvar bakom lagförslag
Systematisk nedmontering av det sociala skyddsnätet
Regeringen har INTE backat


Underlag:
Regeringens promemorior
Från sjukersättning till arbete (pdf 1,9 MB)
Ettårsgräns för sjukpenning och införande av förlängd sjukpenning, promemoria (pdf 419 kB)
Remisssvar:
Remissvar TCO: Y07-0136
Remissvar TCO: Y08-0003


Läs även andra bloggares åsikter om: försäkringskassan, rehabiliteringskedja, utbrändhet depression utmattning politik, moderaterna, husmark pehrsson, regeringen, alliansen sjukförsäkring stress samhälle   nyliberalism makt  sjukförsäkring  lycka blogg  statskunskap remiss demokrati påsk påskuppropet

Intressant?, knuff.se nyligen.se, twingly.se nybloggat.se

Den sittande alliansregeringen fortsätter den utveckling som Göran Person och socialdemokratin påbörjade under sin förra mandatperiod genom att successivt "strama åt" sjukförsäkringssystemet. Bakgrunden till detta var att sjukskrivningarna ökat kraftigt under slutet av 1990-talet, vilket kostade skattebetalarna stora summor pengar. Dessutom bestod ökningen av sjukskrivningar nästan helt av ett "nytt" fenonomen, utmattningssyndrom eller utbrändhet, ett syndrom som knappt avhandlats på läkarutbildningen. Till skillnad från "vanliga" depressioner som brukar läka ut inom 1 år kvarstod dessutom de utbrändas symtom mycket längre. Dessutom var handikappet osynligt. Fuskdebatten drog igång. Försäkringskasssan fick i uppdrag att halvera sjuktalet, och sjuktalet sjönk faktiskt. Om det berodde på att fler sjuka utförsäkrats eller att utmattningsdepressionerna nu faktiskt började läka ut, efter 3-4 år är oklart.

Men varför blev då så många sjuka under de sista åren på 1990-talet? Efter krisen på nittiotalets början var ekonomin i kommuner och landsting katastrofalt dålig. Politikerna lanserades då att det fanns en väldig överkapacitet inom sjukvården. Det fanns för mycket "luft" i systemet som skulle pressas ut. Nyanställda blev uppsagda och anställningsstopp infördes. Stora omorganisationer påbörjades. De som var kvar inom sjukvården var äldre personal som plötsligt skulle börja jobba för två. Det fanns inte längre tid att ta pauser, eller småprata på arbetet, något som tidigare bidragit till att människor kunde bibehålla sin hälsa under tuffa påfrestningar. Karensdagens införande gjorde också att folk var för snåla för att ta ledigt någon enstaka dag när de började känna sig tröttkörda, de bet i hop och jobbade på istället. Oron för vad som skulle hända uppsagda kolleger och patienterna ökad också på stressen. Omorganisationer slog sönder arbetsplatsernas kultur och stridigheterna inom arbetsplatserna ökade. Efter några år började människorna tappa modet, energin och hoppet var helt slut. I vissa fall hade stressen gått så långt att hjärnan fått svåra skador. Minnet fungerade inte längre, man kunde inte koncentrera sig, inte läsa, inte planera, inte sova. Ökad ljudkänslighet gjorde att vanlig samtalston förvandlades till buller. Folk sjukskrives, de hade "gått i väggen"

Kostnaderna för den nya ohälsan skenade, mot 120 miljarder kronor per år, men samtifigt började samhälls-ekonomin repa sig. Det började bli svårt att få tag i kompetent arbetskraft. Lönerna ökade. Trots det valde många av de som blivit utbrända att undvika att försöka återgå till arbetsplatser där de blivit sjuka. På arbetsplatserna saknades förståelse för att man kunde bli utbränd, det ansågs vara en flummig modediagnos. Man blev avundsjuk på att folk var lata, och valde att förtränga att det var de mest ambitiösa som blivit sjuka först. Folk började klaga och baktala de sjukskrivna, de fuskade, de var svaga, de var lata, de försökte lura till sig orättfärdiga förmåner, på deras, ja på deras skattebetalarnas bekostnad. 

En annan aspekt som ofta glöms bort är att försäkringskassan också är en väldig, statlig arbetsgivare. Ökningen av ärenden, besparingar och omorganisationer drabbade också "kassans" personal. Försäkringskassan fick som arbetsgivare ett enormt rehabiliteringsansvar . Det blev dyrt och besvärligt att ha många sjukskrivna på lönelistorna, men regelverket skyddade den sjukas anställningar. Försäkringskassan hade hamnat i ett skruvstäd. Men om lagen ändrades så att de långtidssjukskrivna handläggarna skulle kunna sägas upp, skulle  försäkringskassan, i sin roll av arbetsgivare, slippa ifrån sitt rehabiliteringsansvar. Eftersom försäkringskassan är statlig hade man direktrör till makten, nu gällde det bara att få med sig opinionen. Fuskdebatten lanserades och spreds via nyliberala medier. Folk köpte det, man var trött på att vissa kunde vara sjukskrivna i evigheter utan att de syntes på dem att de var sjuka. Läkarna tvekade, utmattningsdepression hade ju inte ingått i grundutbildningen eftersom det var inte så vanligt innan 1996. Om vi inte har lärt om det på läkarutbildningen så finns det inte, tycktes många reagera.

Nu har det gått några år då sjuktalen stadigt sjunkit, liksom kostnaderna för sjukförsäkringssystemet. Människor som varit utbrända har sakta börjat komma tillbaka. Den svenska ekonomin har varit urstark. Men de friskas avundsjuka på de "sjukledigas" förmåner, uppiskade av nyliberala ideologer och försäkringskassans arbetsgivarkontor, sitter djupt.  I slutet av mars offras sjukförsäkringssystemet på avundsjukans och girighetens altare.


FK -The movie! Ett hjärta rött

Läs även andra bloggares åsikter om försäkringskassan, rehabiliteringskedja, politik, moderaterna, husmark pehrsson, regeringen, alliansen

AFT 1, 2
DN 1, 2, 3, 4, 5 
SVD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
SYDSV 1, 2, 3,
ETC
AFT 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 8, 9, 10, 11
Sydsvenskan
 Intressant?, knuff.se nyligen.se, twingly.se nybloggat.se knuff.se (1,2)

Dala-läkare tar strid- trots ökad arbetsbelastning nekas idag dubbelt så många "problematiska" sjukskrivningar som år 2001! Den rubriken skulle också kunna sammanfatta Lars Englunds forskningsrapport om distriktsläkarnas sjukskrivningsvanor i Dalarna under åren 1996-2007.  Studien är intressant läsning, men väcker fler frågor än vad den ger svar.

Några av de viktigaste problemen med studien är:

1) Forskningen är finansierad av försäkringskassan i Dalarna, dvs studien är inte opartisk från start.

2) Svarfrekvensen i studien är låg, mindre än hälften har svara, 63 av "ca 130" . Bortfallsanalys saknas.

3)  Studiens fynd och alternativa tolkningar tonas ned:

·  Konsultationer som rör sjukskrivning ....har minskat något år 2007 men inte till samma nivå som är 1996.

·  Andelen sjukskrivningskonsultationer som inte lett till sjukskrivning har nära på fördubblats mellan 2001 och 2007

·  iandelen sjukskrivningar på deltid har ökat år 2007 jämfört med de bägge föregående åren.

Relaterar till aktuella artiklar i:
DN , SVD (1) Östran Sydsvenskan HD

Samt bloggarna:
PSYKBRYT, tankar i natten

sjukförsäkring sjukskrivning läkare regeringen rehabiliteringskedja remiss samhälle politik
Intressant?, knuff.se nyligen.se, twingly.se nybloggat.se knuff.se 

DN fortsätter sin hetsjakt på sjukskrivna. Dagens huvudnyhet "Läkare sjukskriver ofta mot sin vilja" är inget annat en ett illa dolt inlägg i debatten om de nya sjukskrivningsreglerna. Att DN stöder de skarpare reglerna tycks uppenbart i valet av rapportering, och här har man hittat stöd för sin tes att de sjukskrivna egentligen är friska människor som hotat och manupulerat sina läkare till att sjukskriva dem. Men om läkarna verkligen är så konflikträdda som det påstås är de väl de som borde skärpa sig, det har de ju faktiskt betalt för. Det är ju ändå doktorns uppgift att bedöma om patienten verkligen är sjuk, och i så fall har nedsatt arbetsförmåga med minst 1/4. Men nu är istället konsekvensen att alla sjuka misstänkliggörs och befolkningen bestraffas kollektivt för vissa läkares flathet. 

Att underlaget till rubrikerna är mycket begränsat och slutsaterna andra än tidningsrubrikerna, ja det är en annan fråga!

Relaterar till aktuella artiklar i:
DN , SVD (1) Östran Sydsvenskan HD

Mer om underlaget och dess tolkningar hittar du här:
Förändringar i sjukskrivningspraxis 1996-2001
Förändringar i sjukskrivningspraxis under 11 år
Samt bloggarna: PSYKBRYT, tankar i natten

Fler bloggar om:
sjukförsäkring sjukskrivning läkare regeringen rehabiliteringskedja remiss samhälle politik
Intressant?, knuff.se nyligen.se, twingly.se nybloggat.se

Den cyniska logiken bakom alliansregeringens förändringar i socialförsäkringarna framträder allt tydligare. Det började med en attack mot arbetslöshetsförsäkringen-det blev dyrare och svårare att uppfylla villkoren för försäkringen. Många valde att gå ur a-kassan, det kändes inte längre värt pengarna. Nu har turen kommit till sjukförsäkringen. Med införandet av en bortre parentes, dvs utförsäkring ur sjukförsäkringen, redan efter 6 månader ska de som är sjuka tvingas till arbetslöshet. Det kan tyckas så absurt att det inte går att ta in, men det är faktiskt det som står i underlaget till den nya sjukförsäkringslagen.

Just prövningen mot "normalt förekommande arbete" är central för att sjukförsäkringens idé ska upprätthållas. Den som har arbetsförmåga ska inte ha rätt till ersättning. Enligt utred-ningen förefaller det inte bara vara så att den prövningen kom-mer senare än vad lagen kräver, utan det är högst tveksamt hur ofta den alls görs. Om den gjordes borde överströmningen från sjukpenning till arbetslöshet öka över tid. Verkligheten är att överströmningen är närmast obefintlig och oförändrad oavsett sjukfallens längd. Detta indikerar att även prövningen av rätten till sjukersättning görs utan någon prövning mot hela arbets-marknaden. Trots det strama regelverket är det över huvud taget ovanligt att bli nekad ersättning eller att få den ifrågasatt. (Införande av en Rehabiliteringskedja, sid 84)

Så vad är då regeringens tanke med att sjuka istället blir arbetslösa? Det är inte bara fråga om att spara pengar. Nej, det handlar om att medveten vilja klippa sönder samhällets sociala skyddsnät. Varför? Det är svårt att tänka sig in i denna cynismens logik, men det går. 1) Utförsäkrade människor är desperata, och accepterar usla arbetsvillkor och dåliga löner. 2) Om socialförsäkringarna inte fanns skulle skatterna kunna sänkas betydligt. 3) Om det inte fanns ett socialt statligt skyddsnät skulle människor vara mer positiva till att köpa sig privata försäkringar, försäkringsbolagen skulle kunna tjäna mycket pengar på att "plocka russinen ur kakan", dvs erbjuda bra försäkringar till de friska med liten risk att bli arbetslösa men neka att försäkra de sjuka och arbetslösa. 4) De rika och välbeställda skulle få fler möjligheter att känna sig godhjärtade genom frivillig "välgörenhet".

Men på detta vinner de väl inte nästa val, frågar man sig. Nej kanske inte, men kommer nästa regering verkligen att vilja eller kunna återupprätta ett generellt socialt skyddsnät? Är det inte därför de har så bråttom med saxen, allianspartierna?

Den cyniska logiken bakom alliansregeringens förändringar i socialförsäkringarna framträder allt tydligare. Det började med en attack mot arbetslöshetsförsäkringen-det blev dyrare och svårare att uppfylla villkoren för försäkringen. Många valde att gå ur a-kassan, det kändes inte längre värt pengarna. Nu har turen kommit till sjukförsäkringen. Med införandet av en bortre parentes, dvs utförsäkring ur sjukförsäkringen, redan efter 6 månader ska de som är sjuka tvingas till arbetslöshet. Det kan tyckas så absurt att det inte går att ta in, men det är faktiskt det som står i underlaget till den nya sjukförsäkringslagen.

Just prövningen mot "normalt förekommande arbete" är central för att sjukförsäkringens idé ska upprätthållas. Den som har arbetsförmåga ska inte ha rätt till ersättning. Enligt utred-ningen förefaller det inte bara vara så att den prövningen kom-mer senare än vad lagen kräver, utan det är högst tveksamt hur ofta den alls görs. Om den gjordes borde överströmningen från sjukpenning till arbetslöshet öka över tid. Verkligheten är att överströmningen är närmast obefintlig och oförändrad oavsett sjukfallens längd. Detta indikerar att även prövningen av rätten till sjukersättning görs utan någon prövning mot hela arbets-marknaden. Trots det strama regelverket är det över huvud taget ovanligt att bli nekad ersättning eller att få den ifrågasatt. (Införande av en Rehabiliteringskedja, sid 84)

Så vad är då regeringens tanke med att sjuka istället blir arbetslösa? Det är inte bara fråga om att spara pengar. Nej, det handlar om att  medveten vilja klippa sönder samhällets sociala skyddsnät. Varför? Det är svårt att tänka sig in i denna cynismens logik, men det går. 1) Utförsäkrade människor är desperata, och accepterar usla arbetsvillkor och dåliga löner. 2) Om socialförsäkringarna inte fanns skulle skatterna kunna sänkas betydligt. 3) Om det inte fanns ett socialt statligt skyddsnät skulle människor vara mer positiva till att köpa sig privata försäkringar, försäkringsbolagen skulle kunna tjäna mycket pengar på att "plocka russinen ur kakan", dvs erbjuda bra försäkringar till de friska med liten risk att bli arbetslösa men neka att försäkra de sjuka och arbetslösa. 4) De rika och välbeställda skulle få fler möjligheter att känna sig godhjärtade genom frivillig "välgörenhet".

Men på detta vinner de väl inte nästa val, frågar man sig. Nej kanske inte, men kommer nästa regering verkligen att vilja eller kunna återupprätta ett generellt socialt skyddsnät? Är det inte därför de har så bråttom med saxen, allianspartierna?

Hur mycket makt har egentligen anonyma tjänstemän i Sveriges riksdag, landsting och kommuner? Det är inte första gången jag ställer mig frågan, men Christina Husmarks uttalande till Sydsvenskan gör frågan högaktuell, när hon säger att det förslag till nya sjukskrivningsregler är en "tjänstemannaprodukt" som hon inte själv vill ta något ansvar för. Tänk om hon talar sanning?

Var fjärde år är det val i Sverige, och politikerna satsar enoma summor och ansträngningar för att synas och höras, de vill bli valda och därigenom få legitim makt att styra. Vi väljare försöker navigera oss i en strid stöm av uttalanden i olika frågor och uppdatera oss om politikernas bakomliggande ideologier. Men hur är det egentligen med den anonyma skara av tjänstemän som rör sig i maktens korridorer. Vilka är de? Hur tillsäts de? När byts de ut? Och kanske viktigast, hur stor möjlighet har de att påverka våra valda politiker, genom samtal, beslutsförslag och beslutsunderlag? Vi får nog inte veta, för de anonyma tjänstemännen och kvinnorna kan alltid gömma sig bakom sina valda politiker.  Hur stor del av statsapparaten är det egentligen som vi väljare kan påverka?

Hej så länge! På återseende!

Förlåt Maria Larsson! Så här i efterhand ser jag att jag själv, i mitt förra inlägg, kanske drabbats av den cynism som jag försöker bekämpa! Trots att jag har svårt för "nollvisioner" och att "satsningen " känns fjuttig, så finns en del  positivt i regeringens folkhälsoproposition. (SVD, DN)

Det märks att Maria Larsson försökt sätta sig in i centrala aspekter för att förhindra självmord, såsom brist på kunskap om depressioner ute i samhället och det stigmata som det fortfarande kan innebära att vara drabbad av psykisk sjukdom. I den nationella strategi finns viktiga inslag för att öka den generella kunskapen om psykisk sjukdom i ett "psykiatriskt första hjälpen". Det är lovvärt.

Andra poänger är att hon inte backar från samspelet mellan det goda föräldraskapet och barnens risk för psykiskt illabefinnande, eller att andra aspekter av samhället, såsom,  regeringens standardkliché  "utanförskapet", ensamhet, arbetslöshet och stress och missbruk påverkar individens psykiska hälsa. Tanken att föräldrar ska ha möjlighet till bättre proffestionellt stöd i sin föräldraroll tilltalar mig, liksom stöd till anhöriga till de som drabbats av självmord i familjen samt uppföjning (händelseanalys) av fullgångna suicid.

Trots de positiva riktningarna, som ingjuter hopp om ökad förståelse för psykiska sjukdomarna, känner jag mig undrande:

Summorna är fjuttiga, vad är 115 miljoner i nationell satsning, när SLL samtligt skär ned 30 miljoner i en enda sektor? Är satsningen verkligen en satsning eller bara ett utrtyck för viljan att lägga ut dimridåer för att dölja fortsatta besparingar?

Kommer dessa tillfälliga projekt att lämna några varaktiga spår?  Vore det inte bättre att satsa på permanenta lösningar och redan etabliserad verksamhet än tillfälliga projekt. Är det viktigare att visa att man gör något än att ta i tu med problemen på djupet?

Kommer kommuner och landsting att erbjuda de resurser som behövs för att några positiva effekter ska uppnås? Utvecklingen har inte sett särskilt rolig ut hittintils där man minskat resurserna till psykiatrin är efter år. Först stängde man mentalsjukhusen, sedan la man ned akutvårdplatser, nu lägger man tak på antalet i besök i öppenvården....

Kommer tillgängligheten inom vårdcentraler och psykiatri att vara tillräcklig? Kommer landstingen att vara villiga att beställa de antal besök inom psykiatrin som verkligen behövs och skjuta till resurser för psykoterapi och samtalsstöd? Varför kan läkare skriva recept på medicin men inte på lika effektiv psykoterapi?

Hur kommer regeringens "jobb-linje"och försäkringskassans skärpta regler för sjukskrivning att påverka de som håller på att tappa hoppet?  För den som är deprimerad kan skrämmande och kränkande nyhetsuppslag i medierna vara det som är droppen som kan leda till självmord.

Men jag hoppas att regeringens tygligörande målet att få bukt med självmorden kan ha en stark och positiv påverkan på prioriteringen av resurser till psykiskt sjuka och missbrukare inom kommuner och landsting!

Prisbelönt forskning (Kahneman, Nobelpristagare i ekonomi) visar att vår uppfattning av risker inte är rationell. I gårdagens tidningar ( DN, aftonbladet, SVD) kan man läsa att nya skärpare regler ska hindra vissa med neuropsykiatriska diagnoser från att ta körkort. Motiveringen är det finns en viss ökad risk för trafikolyckor hos vissa personer med ADHD, och Vägverket har ju en nollvision avseende dödsolyckor i trafiken. Vi måste få bort dessa farliga neuropsykiatriska monster från vägar, tycks man mena.

Det är hemskt sorgligt och givetvis en katastrof för de närstående när någon rycks bort helt oväntat. Vi tänker på vår egen familj, det får bara inte hända. För många av oss är kanske detta, att en anhörig plötsligt har förolyckats, en av de otäckaste katastroftankarna som kan tränga sig på när någon inte kommer hem i tid? Det har väl inte hänt något, frågar vi oss med ångest i rösten? Vi mår dåligt. Vi tror själva att vi aldrig skulle kunna komma över en anhörigs plötsliga död, vi stelnar i rädsla.

Men rädslan kan få oss att mista omdömet. Förra året avled i Sverige 91729 personer, varav 0,5% eller 469 personer i trafikolyckor. Det var lite fler än året innan, men generellt har trenden varit att antalet trafikdödade stadigt har minskat år för år, eventuellt tack vare förbättrad säkerhet längs landets vägar eller sänkta hastigheter. vägar eller sänkta hastigheter. Nollvisionens målsättning var dock att antalet döda förra året skulle stanna på 270, så ur den synpunkten var det förståss en besvikelse för NTF och Vägverket. Kanske är det därför man nu letar ny angreppspunkter?

Men om nu 469 människor dödades i trafiken förra året, i hur många av dessa kan neuropsykiatriska diagnoser ha spelat en avgörande roll? Enligt aktuell forskning från Amerikanska studier har subgruppen unga män med ADHD ca 2-4ggr ökad risk att vara inblandade i trafikolyckor. Någon specifik ökar mortalitet i trafikolycker för personer med ADHD har jag inte kunnat hitta, men om man explorerar dem ökade risken att vara inblandad i någon form av trafikolycka på hela befolkningen torde det innebära att om risken är 469 dödsolyckor/9 174 464 invånare för hela befolkningen (dvs risken att dö i en bilolycka var = 0,0051%) på befolningsnivå och och låt oss säga högt räknat 4ggr så stor, dvs 0,02% för ADHD gruppen så skulle dödligheten i ADHD gruppen motsvara 9 personer (0,02% * 5% prevalens av ADHD i befolkningen * 917464) . Alltså, om man räknar högt, torde den försämrade koncentrationsförmågan hos personer med ADHD kunna förklara förlusten av 9 människoliv per år.

Det är förstås sorgligt, och kanske "onödigt" i varje enskilt fall men bör ställas i proportion till att det samtidigt dör ca 1500 personer i självmord varje år. Med tanke på överdödligheten i självmord hos personer med ADHD, torde åtminstone ca 90 av dessa ha ADHD, troligen dock mycket fler.

Dvs dör, lågt räknat, 10 ggr fler med ADHD i självmord än i trafikolyckor!! Så om vill man minska dödligheten för de som drabbats av neuropsykiatriska funktionshinder - låt psykiatrin ägna sin dyrbara tid till att förhindra självmord snarare än skriva onödiga intyg!!

Tack P C Jersild för att du så effektivt belyser de förenklade en-ords-klichéer som politiker av alla färger så gärna slänger sig med, kanske i ett tafatt försök att dölja bristande förståelse för  samhällets komplexitet.   Tomheten som ekar när viktiga värderingar såsom "frihet" och "rättvisa" omvandlas till tomma klichéer på politikens offeraltare, blir en grogrund för politikerföraktet och desillusion. Är de inte mer betydelsefulla än så här, idealen, vad är då värt att kämpa för?

För verkligheten är inte rättvis, och valfriheten är sannerligen inte rättvist fördelad. Den som är frisk och pigg har mycket lättare att välja vårdmottagning en den som är gammal och sjuk, och den som har pengar eller kontakter kan redan idag ta sig fram till den bästa vården, med eller utan Vårdval.

Rättvisa och valfrihet må vara viktiga begrepp, men ännu viktigare är att vi, medan vi ännu är starka och pigga, visar omsorg mot dem som, av olika skäl; ålder, börd eller sjukdom,  är begränsade i sin möjlighet att ta för sig av den "rättvisa" och "valfrihet" som erbjuds!

Den ganska okända ångest sjukdomen GAD, Generalized Anxiety Disorder, har plötsligt dykt upp på mediernas första sidor i samband med  marknadsföringen av vad som i mitt tycke, tycks vara en rätt tendenciös bok, Pillret. Visst har hon viktiga poänger,  Ingrid Carlberg då hon belyser att läkemedelsindustrins marknadsföring av läkemedel ibland kan gå över gränsen för vad som skulle kunna anses etiskt försvarbart, och så länge hon gör detta enbart med fokus på läkemedelsindustrin mindre lovvärda sidor får hon mitt fulla stöd.

Men det finns andra element i DNs och Ingrid Carlbergs framställning som snarare gör mig väldigt illa berörd. Dels bagitelliseringen av ett syndrom som kan innebära ett väldigt stort lidande för patienten, och dels en idiotförklaring av både läkare och patienter, som plötsligt inte alls kan bedöma när ett vardagligt, sunt oroande tar sjukliga proportioner.

Så vad är då GAD/ Generaliserat ångestsyndrom?

Enligt psykiatrins "golden standard" DSM-IV som är ett konsensusdokument från American Psychiatry Association definieras GAD som:

1. Överdriven rädsla och oro inför ett antal olika aktiviteter i minst 6 månader.

2. Svårigheter att kontrollera oron.

3. Rädslan och oron förknippas med minst 3 av följande symtom som ska ha föreleggat flertalet dagar under de senaste 6 månaderna: '

a) rastlös, uppskruva, på helspänn

b) lätt att bli uttröttad

c) svårt att koncentrera sig/tom i huvudet

d) irritabel

e) muskelspänning

d) sömnstörning

4. Fokus på rädslan är inte enbart förknippade med panikattacker, social genans, .. viktökning, olika fysiska besvär eller allvarlig sjukdom.

5. Rädslan eller oron orsakar kliniskt signifikant lidande eller avsevärt försämrad funktion i arbete, socialt eller andra viktiga avseende.

6. Störningen beror inte på substansmissbruk eller kroppslig sjukdom, och inte endast i samband med förstämningsyndrom (depression) eller PTSD.

GAD är alltså INTE att känna sig överdrivet orolig i några veckor i samband med en kris med pojkvännen eller att man förlorat jobbet, eller andra vardaliga händelser. Det är inte heller att ibland ha svår ångest eller sorg, men andra dagar fungera bra.

GAD skadar både kroppen och psyket. Vid GAD kan inte kroppen "slå av" den normala stressreaktionen vilket innebär att alarmsystemen står på oavbrutet, som ett falsk brandlarm som inte går att stänga av. Den livsviktiga vilan och återhämtningen uteblir och både kropp och psyke slits ned vilket medför ökad risk för depression och hjärt och kärl sjukdomar. Risken för att bli utmattad ökar kraftigt.

Orsakerna till GAD är inte helt klarlagda, men det beror troligen, liksom de flesta psykiska sjukdomar på en kombination av gener (som påverkar alarmsystemets konstruktion), tidigare livserfarenheter, hjärnans aktuella hälsotillstånd, aktuell livssituation och personens tänkande. Vid GAD finns indikationer på att personens metatänkande, vårt tänkande om vårt tänkande är särskilt betydelsefullt. Vissa personer tror att det alltid är bra att förbereda sig och oro sig för det värsta, vilket kan leda till att personen själv uppmuntrar sitt grubblande och oroande.

Om alarmsystemet är fullt triggat är det dock väldigt svårt att med egen vilja bryta oron. (Man börjar istället oroa sig för att man oroar sig för mycket, får ångest för ångesten). I dessa fall torde läkemedels behandling kunna vara en mycket viktigt första steg för att sedan kunna börja ett terapeutiskt arbete tex genom KBT. Utveckling av nya metoder för KBT vid GAD pågår på flera håll i världen.

Så var det dags igen; trots god ekonomi skärs det ned i budgeten till Norra Stockholms Psykiatri- enl uppgifter i Metro och DN ska vi spara 30 miljoner kronor, och minska antalet besök med 11 000 per år. Det ska satsas på psykiatrin, har de sagt politikerna, och psykiatriutredningen med Anders Milton i spetsen. Och det är öppenvården som ska vara navet i psykiatrin, har vi fått i utat oss, därför har vi fått spara på slutenvårdsplatserna. I stället för att ligga inne på sjukhus skulle patienterna utredas, behandlas och erbjudas stöd - i ÖppenVården.

Men nu när slutenvårdsplatserna har skurits ned till ett absolut minimum- då dras snaran åt ytterligare. Taket på det antal besök som vi som jobbar inom psykiatrin ska ta emot på ett år sänks- vi ska "producera" (dvs erbjuda) 11000 besök mindre. Elva tusen, är siffran rimlig? Har jag missförstått? Tanken svindlar.

Elva tusen timmar mindre att utreda, behandla och stötta människor som drabbats av svåra depressioner, ångest, utmattning och psykos. Elva tusen timmar mindre att lyssna och stötta de som av svåra påfrestningar trasiga hamnat i livets vägren. Elva tusen timmar mindre att förhindra mord och självmord, och lindra konsekvenserna av mobbing, sexuella övergrepp, våld och självmord. Elva tusen timmar mindre att bryta den onda spiralen av trauman och övergrepp som ekar genom generationerna.

De kallar det besparingar.. Men besparingar, är inte det snarare att bespara en ny oskyldig människa drabbas av konsekvenserna av obehandlade depressioner och obearbetade trauman? Hur kan sämre vård för utmattade, deprimerade mammor som ine orkar med sina nyfödda små vara en besparing? Hur kan mindre vård för traumatiserade pappor som tar flykt till alkoholens förlovade land vara en besparing? Hur kan längre väntetider för den som snart ser tanken på självmord som sin enda utväg, vara en bespring? Hur kan högre trösklar för vård för den vars tröstefantasier är fyllda av våld och ilska vara en besparing?

Orden, de betyder mycket. Besparingar, neddragningar, vi har lärt oss att förknippa det med ansvarsfullhet. Den stränge, men gode föräldern, som ser till att godis endast inmundigas på lördagar. Den stränge, men gode riksbanken, som höjer reproräntan för att skydda oss mot inflation och överhettning, eller den tuffe finansministern som sanerar rikets budget och skyddar vår kreditvärdighet. Men här i ligger också risken att vi låter oss bli lurade att tro att den påtvingade bantningskuren alltid är något gott för oss, en sund övning i lutersk asketism, ett tyglande av samhällskroppens osunda lustar.

Orden, de betyder mycket. Tänk om det som politiker och ekonomer kallar besparingar snarare är cynisk förvägran av oundgängliga behov, som att förvägra ett dibarn mat, värme och trygghet. Är inte också denna "besparing" snarare en förvägran av den deprimerade, traumatiserade eller psykosdrabbades basala behov av förståelse, behandling och - mänsklig värme?

• Resurs är partipolitiskt och obunden. Vi accepterar inte heller sponsring av något läkemedelsföretag eller annan organisation. Resurs har startats av en mindre grupp läkare verksamma in psykiatri och allmänmedicin. Vi har inga privata mottagningar eller egna ekonomiska intressen kopplade till Resurs. Våra åsikter är våra privata, men för ökat handlingsutrymme har vi tillsvidare valt att verka under namnet Resurs.

• Målsättningen är man inom nätverket ska kunna stödja varandra och lyfta upp orättvisor och missförstånd i samhället. Vi vill verka för ökad förståelse och empati för människor som är "annorlunda", eller drabbas av perioder då deras psykiska hälsa försämras såsom tex vid depressioner, psykoser och manier.
  

Inläggen i Resursbloggen syftar till att:

1. Sprida kunskap om psykiska sjukdomar och funktionshinder
2. Belysa och kritiskt granska politiska beslut som påverkar människor med psykiska funktionshinder
3. Öka möjlighet till samverkan mellan olika patientstöds- och anhörigföreningar
4. Motverka missförstånd och minska stigmata kring psykiatriska problem
5. Uppmuntra och stödja goda exempel på positiva insatser för människor med psykiska sjukdomar och  funktionshinder

Om detta stämmer med dina värderingar är du hjärtligt välkommen till nätverket!
Maila Resurs@resurs.be förslag till ämnen, frågor, tips om bra länkar eller insatser eller om du vill bidra med egna inlägg. Resurs är i sin vagga, du kan göra mycket!