Resursbloggen

Den sittande alliansregeringen fortsätter den utveckling som Göran Person och socialdemokratin påbörjade under sin förra mandatperiod genom att successivt "strama åt" sjukförsäkringssystemet. Bakgrunden till detta var att sjukskrivningarna ökat kraftigt under slutet av 1990-talet, vilket kostade skattebetalarna stora summor pengar. Dessutom bestod ökningen av sjukskrivningar nästan helt av ett "nytt" fenonomen, utmattningssyndrom eller utbrändhet, ett syndrom som knappt avhandlats på läkarutbildningen. Till skillnad från "vanliga" depressioner som brukar läka ut inom 1 år kvarstod dessutom de utbrändas symtom mycket längre. Dessutom var handikappet osynligt. Fuskdebatten drog igång. Försäkringskasssan fick i uppdrag att halvera sjuktalet, och sjuktalet sjönk faktiskt. Om det berodde på att fler sjuka utförsäkrats eller att utmattningsdepressionerna nu faktiskt började läka ut, efter 3-4 år är oklart.

Men varför blev då så många sjuka under de sista åren på 1990-talet? Efter krisen på nittiotalets början var ekonomin i kommuner och landsting katastrofalt dålig. Politikerna lanserades då att det fanns en väldig överkapacitet inom sjukvården. Det fanns för mycket "luft" i systemet som skulle pressas ut. Nyanställda blev uppsagda och anställningsstopp infördes. Stora omorganisationer påbörjades. De som var kvar inom sjukvården var äldre personal som plötsligt skulle börja jobba för två. Det fanns inte längre tid att ta pauser, eller småprata på arbetet, något som tidigare bidragit till att människor kunde bibehålla sin hälsa under tuffa påfrestningar. Karensdagens införande gjorde också att folk var för snåla för att ta ledigt någon enstaka dag när de började känna sig tröttkörda, de bet i hop och jobbade på istället. Oron för vad som skulle hända uppsagda kolleger och patienterna ökad också på stressen. Omorganisationer slog sönder arbetsplatsernas kultur och stridigheterna inom arbetsplatserna ökade. Efter några år började människorna tappa modet, energin och hoppet var helt slut. I vissa fall hade stressen gått så långt att hjärnan fått svåra skador. Minnet fungerade inte längre, man kunde inte koncentrera sig, inte läsa, inte planera, inte sova. Ökad ljudkänslighet gjorde att vanlig samtalston förvandlades till buller. Folk sjukskrives, de hade "gått i väggen"

Kostnaderna för den nya ohälsan skenade, mot 120 miljarder kronor per år, men samtifigt började samhälls-ekonomin repa sig. Det började bli svårt att få tag i kompetent arbetskraft. Lönerna ökade. Trots det valde många av de som blivit utbrända att undvika att försöka återgå till arbetsplatser där de blivit sjuka. På arbetsplatserna saknades förståelse för att man kunde bli utbränd, det ansågs vara en flummig modediagnos. Man blev avundsjuk på att folk var lata, och valde att förtränga att det var de mest ambitiösa som blivit sjuka först. Folk började klaga och baktala de sjukskrivna, de fuskade, de var svaga, de var lata, de försökte lura till sig orättfärdiga förmåner, på deras, ja på deras skattebetalarnas bekostnad. 

En annan aspekt som ofta glöms bort är att försäkringskassan också är en väldig, statlig arbetsgivare. Ökningen av ärenden, besparingar och omorganisationer drabbade också "kassans" personal. Försäkringskassan fick som arbetsgivare ett enormt rehabiliteringsansvar . Det blev dyrt och besvärligt att ha många sjukskrivna på lönelistorna, men regelverket skyddade den sjukas anställningar. Försäkringskassan hade hamnat i ett skruvstäd. Men om lagen ändrades så att de långtidssjukskrivna handläggarna skulle kunna sägas upp, skulle  försäkringskassan, i sin roll av arbetsgivare, slippa ifrån sitt rehabiliteringsansvar. Eftersom försäkringskassan är statlig hade man direktrör till makten, nu gällde det bara att få med sig opinionen. Fuskdebatten lanserades och spreds via nyliberala medier. Folk köpte det, man var trött på att vissa kunde vara sjukskrivna i evigheter utan att de syntes på dem att de var sjuka. Läkarna tvekade, utmattningsdepression hade ju inte ingått i grundutbildningen eftersom det var inte så vanligt innan 1996. Om vi inte har lärt om det på läkarutbildningen så finns det inte, tycktes många reagera.

Nu har det gått några år då sjuktalen stadigt sjunkit, liksom kostnaderna för sjukförsäkringssystemet. Människor som varit utbrända har sakta börjat komma tillbaka. Den svenska ekonomin har varit urstark. Men de friskas avundsjuka på de "sjukledigas" förmåner, uppiskade av nyliberala ideologer och försäkringskassans arbetsgivarkontor, sitter djupt.  I slutet av mars offras sjukförsäkringssystemet på avundsjukans och girighetens altare.


FK -The movie! Ett hjärta rött

Läs även andra bloggares åsikter om försäkringskassan, rehabiliteringskedja, politik, moderaterna, husmark pehrsson, regeringen, alliansen

AFT 1, 2
DN 1, 2, 3, 4, 5 
SVD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
SYDSV 1, 2, 3,
ETC
AFT 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 8, 9, 10, 11
Sydsvenskan
 Intressant?, knuff.se nyligen.se, twingly.se nybloggat.se knuff.se (1,2)