Resursbloggen

Jag har arbetat 25 år med arbetsrelaterad rehabilitering, 10 år inom företagshälsovård och 15 år på polismyndigheten som personalkonsulent, i arbetet ingår bl.a. att delta i arbetsrelaterad rehabilitering. Jag har arbetat på stora mentalsjukhus på den gamla onda tiden. Jag är utbildad mentalskötare, socionom., har vidareutbildning från Arbetarskyddsstyrelsen för beteendevetare och är kognitiv terapeut.

Jag har ingen lust att engagera mig i politik men däremot i etik.

Under dom senaste åren har jag känt förtvivlan över hur samhället sviker sina medborgare. Förslaget till förändringar i sjukersättningssystemet genomsyras av förakt för sjukdom och förakt för svaghet. Den desinformation som föregått förslaget är vidrig. I min vildaste fantasi trodde jag inte att politiker och myndigheter i Sverige medvetet skulle manipulera information vilket dom uppenbart har gjort när det gäller socialförsäkringen. Dom har utmålat svenska folket som bedragare och lathundar och dom som är sjuka i vissa sjukdomar är egentligen inte sjuka alls. Propagandan har haft avsedd verkan. Det är många som tror på att svensken i allmänhet är lat och bedragande. När man frågar folk tror dom att andra är sjukskrivna i onödan och missbrukar systemet men inte dom själva och deras familjemedlemmar. 

Rädslan att behöva vara sjukskriven är utbredd. Det finns dom som låtit sig skrämmas av Försäkringskassans behandling och hellre arbetar ihjäl sig än låter sig sjukskrivas. Det finns också en rädsla för vad andra skall tycka, rädda att inte omgivningen inte skall "tro att dom är sjuka" och behöver en sjukskrivning. För de flesta människor är det viktigt att vara accepterad/uppskattad av sin omgivning, att bli förskjuten eller ogillad av flocken är smärtsamt.

Desinformationen har också bidragit till en attitydförändring till sjukdom och svaghet. Nyligen var jag på en information om förslagen om förändringar i sjukersättningssystemet. Kvinnan från Försäkringskassan som stod för informationen ironiserade över sjuka människor. Snackade om kvinnor som "parkerat" sig på 25 % sjukskrivning, människor som drabbades av sorg och arbetsoförmåga då gamla föräldrar eller husdjur dött. Hon uppmanade arbetsgivarna att ifrågasätta läkares sjukintyg och inte betala ut ersättning. Hela informationen genomsyrades av förakt och cynism och det var förfärligt att lyssna till. Men det som var ännu mer förfärligt var att jag var den enda som reagerade.  

Jag har som sagt jobbat många år med rehabilitering i arbetslivet. Jag försöker dra mig till minnes hur många som jag tycker varit sjukskrivna och hemma utan anledning. Visst jag har mött några stycken men dom är inte många. Dom senare åren tycker jag att problemen med sjuknärvaro däremot har ökat. Många som är ute i arbetslivet är i väldigt psykiskt och fysiskt sårbart skick. Dom medicinska framstegen gör att människor som tidigare pensionerades eller dog, kan idag behandlas med framgång. För den skull är det ju inte så att de att de är helt återställda. Vi har numera stora möjligheter att arbeta ihjäl oss medan vi äter magsårsmedicin, blodtrycksmedicin, antidepressiva mm. Flera överlever allvarliga hjärtsjukdomar och tumörsjukdomar. Dessa människor får leva med en sårbarhet som ibland varar resten av livet. Arbetslivet har svårt att ta vara på dessa människor.

Ett annat problem är att människor inte får ordentlig utredning och därmed inte heller rätt diagnos eller adekvat behandling. Detta gäller främst psykiska sjukdomar och värktillstånd.  Jag har sett många innehållslösa sjukskrivningar men det är inte sak samma som att dessa människor varit arbetsföra.

Regeringen visar med sitt förslag ett förakt för medborgarna. Socialförsäkringssystemet kanske bör förändras men man gör inte det med hjälp av desinformation och manipulation. Folk är inte så dumma som Regeringen tror och framförallt inte så lata och tjuvaktiga som ni framställer dom.