Skapar antidepressiva sjukskrivning??
Det där med orsak och verkan, det är inte lätt. I dagens Dn.se finns en "fokusserie" om antidepressivas och läkemedelsföretagens roll för diagnostisering, behandling och sjukskrivning vid GAD, generaliserat ångest syndrom. Pappersversionens förstasida basunerar enkelt ut "Mediciner gav fler sjukskrivna".
Det är lätt att bli bedrövad, men kanske inte framför allt över att läkemedels företagen vill öka försäljningen utav sina produkter (det är väl klart?) utan över den onyanserade framställningen. Och kanske framförallt inför den obehagliga underton som jag förnimmer. Psykisk sjukdom, åtminstone mer vanliga sådan som depressioner, ångestsyndrom och utmattningsreaktioner, finns egentligen inte utan är ett uttryck för inbillningssjuka av sjukskrivningslängtande latmaskar underblåst av giriga läkemedelsföretag och lättmanipulerade läkare. Den undertonen berör mig djupt, då den vittnar om det den djupa okunnighet om vilket lidande dessa "vardagliga" åkommor kan innebära, en okunnighet som gränsar till förakt och cynism.
Tacka vet jag läkemedelsföretagen, som, visserligen kanske i vinstsyfte, har gett nytt hopp om någon form av lindring för dessa syndrom som inte bara innebär svårt psykiskt lidande utan också är viktiga riskfaktorer för hjärtsjukdom och för tidig död. Helst skulle ju dessa läkemedel paras av liknande satsningar på kostnadseffektiva evidensbaserade psykoterapier, men i dagens "besparings och skattesänkningsiver" är kanske detta ännu en utopi.
Det är lätt att bli bedrövad, men kanske inte framför allt över att läkemedels företagen vill öka försäljningen utav sina produkter (det är väl klart?) utan över den onyanserade framställningen. Och kanske framförallt inför den obehagliga underton som jag förnimmer. Psykisk sjukdom, åtminstone mer vanliga sådan som depressioner, ångestsyndrom och utmattningsreaktioner, finns egentligen inte utan är ett uttryck för inbillningssjuka av sjukskrivningslängtande latmaskar underblåst av giriga läkemedelsföretag och lättmanipulerade läkare. Den undertonen berör mig djupt, då den vittnar om det den djupa okunnighet om vilket lidande dessa "vardagliga" åkommor kan innebära, en okunnighet som gränsar till förakt och cynism.
Tacka vet jag läkemedelsföretagen, som, visserligen kanske i vinstsyfte, har gett nytt hopp om någon form av lindring för dessa syndrom som inte bara innebär svårt psykiskt lidande utan också är viktiga riskfaktorer för hjärtsjukdom och för tidig död. Helst skulle ju dessa läkemedel paras av liknande satsningar på kostnadseffektiva evidensbaserade psykoterapier, men i dagens "besparings och skattesänkningsiver" är kanske detta ännu en utopi.
Kommentarer
Postat av: Frågande
Det som faktiskt är ännu värre är Ingrid Carlbergs (författare av artikeln) och DNs marksnadsföring av hennes bok genom den här artiklen. Mittuppslag plus en sida till, med foto på nya boken dessutom...inte dåligt.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
