Vad är GAD?
Den ganska okända ångest sjukdomen GAD, Generalized Anxiety Disorder, har plötsligt dykt upp på mediernas första sidor i samband med marknadsföringen av vad som i mitt tycke, tycks vara en rätt tendenciös bok, Pillret. Visst har hon viktiga poänger, Ingrid Carlberg då hon belyser att läkemedelsindustrins marknadsföring av läkemedel ibland kan gå över gränsen för vad som skulle kunna anses etiskt försvarbart, och så länge hon gör detta enbart med fokus på läkemedelsindustrin mindre lovvärda sidor får hon mitt fulla stöd.
Men det finns andra element i DNs och Ingrid Carlbergs framställning som snarare gör mig väldigt illa berörd. Dels bagitelliseringen av ett syndrom som kan innebära ett väldigt stort lidande för patienten, och dels en idiotförklaring av både läkare och patienter, som plötsligt inte alls kan bedöma när ett vardagligt, sunt oroande tar sjukliga proportioner.
Så vad är då GAD/ Generaliserat ångestsyndrom?
Enligt psykiatrins "golden standard" DSM-IV som är ett konsensusdokument från American Psychiatry Association definieras GAD som:
1. Överdriven rädsla och oro inför ett antal olika aktiviteter i minst 6 månader.
2. Svårigheter att kontrollera oron.
3. Rädslan och oron förknippas med minst 3 av följande symtom som ska ha föreleggat flertalet dagar under de senaste 6 månaderna: '
a) rastlös, uppskruva, på helspänn
b) lätt att bli uttröttad
c) svårt att koncentrera sig/tom i huvudet
d) irritabel
e) muskelspänning
d) sömnstörning
4. Fokus på rädslan är inte enbart förknippade med panikattacker, social genans, .. viktökning, olika fysiska besvär eller allvarlig sjukdom.
5. Rädslan eller oron orsakar kliniskt signifikant lidande eller avsevärt försämrad funktion i arbete, socialt eller andra viktiga avseende.
6. Störningen beror inte på substansmissbruk eller kroppslig sjukdom, och inte endast i samband med förstämningsyndrom (depression) eller PTSD.
GAD är alltså INTE att känna sig överdrivet orolig i några veckor i samband med en kris med pojkvännen eller att man förlorat jobbet, eller andra vardaliga händelser. Det är inte heller att ibland ha svår ångest eller sorg, men andra dagar fungera bra.
GAD skadar både kroppen och psyket. Vid GAD kan inte kroppen "slå av" den normala stressreaktionen vilket innebär att alarmsystemen står på oavbrutet, som ett falsk brandlarm som inte går att stänga av. Den livsviktiga vilan och återhämtningen uteblir och både kropp och psyke slits ned vilket medför ökad risk för depression och hjärt och kärl sjukdomar. Risken för att bli utmattad ökar kraftigt.
Orsakerna till GAD är inte helt klarlagda, men det beror troligen, liksom de flesta psykiska sjukdomar på en kombination av gener (som påverkar alarmsystemets konstruktion), tidigare livserfarenheter, hjärnans aktuella hälsotillstånd, aktuell livssituation och personens tänkande. Vid GAD finns indikationer på att personens metatänkande, vårt tänkande om vårt tänkande är särskilt betydelsefullt. Vissa personer tror att det alltid är bra att förbereda sig och oro sig för det värsta, vilket kan leda till att personen själv uppmuntrar sitt grubblande och oroande.
Om alarmsystemet är fullt triggat är det dock väldigt svårt att med egen vilja bryta oron. (Man börjar istället oroa sig för att man oroar sig för mycket, får ångest för ångesten). I dessa fall torde läkemedels behandling kunna vara en mycket viktigt första steg för att sedan kunna börja ett terapeutiskt arbete tex genom KBT. Utveckling av nya metoder för KBT vid GAD pågår på flera håll i världen.
Det är riktigt att det oftast är ett oerhört lidande för de människor som lider av GAD, det håller jag med dig om. Jag håller samtidigt med bokskrivaren om att det finns en viss övertro på medicinering i detta landet. Vid GAD så tror jag att medicinering kan vara lindrande av symtomen men någon egentlig behandling är det inte utan den fås i så fall genom någon form av omstrukturering med hjälp av KBT eller liknande terapi.
När det gäller ångestdiagnoserna kan jag nog tycka att GAD också är det svåraste att arbeta med, jämförelsevis mycket svårare än t.ex. paniksyndrom.
Den här patientgruppen får nog desvärre rätt sällan rätt terapibehandling misstänker jag.
Hej!
Jag håller på att efterlysa nätets bästa bloggare. Har du något tips på vem du anser har den bästa bloggen?
Häslningar Petra
Ps. Läs gärna mina andra inlägg
Jag lider av GAD, men min läkare har inte varit så specifik i mitt läkarutlådande, utan har mer skrivit mina symptom och skrivit att jag lider av ångest (jag har inte panikångest). Jag tror inte att han kände till GAD. KBT tror jag inte är så framgångsrikt i detta fall, eftersom man är orolig och rädd för så många olika saker att man helt enkelt inte kan botas genom att möta rädslor. Man möter ju sina rädslor varje dag för att överleva och det gör inte ångesten mindre. Jag har svårt att se att någon behandling skulle vara effektiv och medicin har såna bieffekter att det endas bör ta i samband med livsfara. Jag har börjat få problem i min utbildning på högskola pga min ångest och jag vet inte hur jag ska kunna göra för att klara utbildningen när vissa moment, som grupparbeten, försvårar för mig. Hjälp!
Anna: Jag ser att det var ett tag sedan som du skrev, men jag ska ge några svar på dina funderingar. Jag har lidit av GAD så länge jag kan minnas, och har medicinerat mot det i c:a 10 år. Biverkningarna är inte speciellt jobbiga och går över efter ett tag, men eftersom det är mitt sätt att tänka som ställer till det för mig får jag då och då jobbiga återfall. Jag fick i november -08 KBT, och även om jag fortfarande håller på och oroar mig har jag nu en kunskap om hur jag ska hantera oron som jag inte hade tidigare. Detta innebär att jag på sikt lindrar ångesten. Så KBT hjälper faktiskt mot GAD, även om det tar väldigt lång tid och innebär mkt jobb.
Jag lider också av GAD Och då menar jag verkligen lider svårt av det. Tyvärr har jag har andra tillstånd också som inte gör situationen bättre. Jag har försökt med nästan alla mediciner och många sorters psykoterapi däribland KBT. Tyvärr hjhäper mig inte KBT hur mycket jag än skulle vilja och jag har gjort mitt yttersta för att det skulle hjälpa. Ni har min nuvarande psykiater velat påbörja med KBT, men jag har gett upp med en behandling som inte ger mig nåt. Medicinerna ger bara lite lindring som väl är och jag misstänker att jag aldrig blir av med min fruktansvärda ångest nånsin hur än jag skulle önskat det. Jag undrar bara hur många som är så här svårt handikappade som jag, men det hjälper så klart mig inte med den vetskapen. Om dettta kommer in här, så vill jag slippa att höra hur enormt mycket mer jag ska gå på psykoterapi. För det har jag hört, så att jag fått skavsår på öronen och jag går inte med på nåt som inte hjälper mig.
Till John och alla andra som lider av GAD. Jag har själv lidit, då menar jag verkligen lidit, av denna problematik i 30 år och fortfarnde möts jag av stor okunskap. Man blir ju inte piggare heller med tiden, GAD sliter enormt både på kropp och själ. Att lära sig hantera oron rent känslomässigt genom KBT är oerhört viktigt, men hur bär man sig åt för att hitta en KBT-terapeut som verkligen är insatt i detta? Själv går jag nu hos en psykolog, privat, och lär mig mindfulness= träning, en träning att bara vara i nuet, sekunder blir till minuter om man inte ger upp. Detta skapar ett ökat inre lugn som är obeskrivligt skönt, även om ögonblicken är korta. Energiterapi EFT kan vara en lösning på ev. utvecklade fobier m.m. Jag har aldrig fått speciell hjälp av mediciner. I USA har man länge forskat på GAD och nu börjar detta syndrom även uppmärksammas här...så det är bara att hoppas att även vi blir förstådda.
Till er alla som lider av sjukdommen GAD,jag har haft den sedan jag var liten men jag har fått reda på för ett år sedan att det är det jag har.jag har verkligen genomgått ett helvete i 6 år varit sjukskriven varit hos kuratorer läkare och psykologer ingen kunde säga vad jag led av mer än att jag var väldigt deppig.
Jag läste i en veckotidning om en kvinna som led av GAD och när jag läste detta var det som om det var mig det handlade om.Jag pratade med min läkare och han hade även han haft dom funderingarna.
Jag var då arbetslös och sjukskriven men mina sjukdagar tog slut fick då gå en kurs med praktik som arbetsförmedlingen ordnade,den praktiken är det bästa som hänt mig jag har fått en halvtidstjänst har ochså varit hos försäkringskassans läkare så jag har fått halv pension.Sjukdomen finns alltid där den river och sliter i kroppen kan bara komma på något helt plötsligt att tex något av barnen är i simhallen och att det ska hända något,dottern är på skolgården och leker då kan jag helt plötsligt få för mig att det händer något fruktansvärt där borta på med ytterkläderna och iväg för att kolla.Det här är bara två exempel av hur många som helst.Jag försöker verkligen lägga band på mig själv men det är inte lätt.Som tur är har jag en sambo som är helt underbar och mina tre barn vet och dom är underbara dom också.Min sambo brukar säga snälla du försök att lugna dig och på något vis kan han få mig att lugna mig ett liten hack.Stressen,oron,tröttheten,darrningar i händer,hjärtklappning och känner mig stundtals helt trögtänkt.Jag är snart 42 år men ibland känns det som jag vore 82.
