Moderna samhällsjukdomar 5. Ideologism

Ideologi är en sak, ideologism en helt annan. Ideologismen är demokratiskt i den mening att den drabbar nästan alla. Ändå är ideologismen en av våra farligaste farsoter, och kanske en av de minst uppmärksammade. Den drabbar såväl individer, som grupper och samhällen.

På individnivå medför ideologismen en kraftig nedsättning av den kognitiva förmåga och förmågan till verklighetsanpassning. Logiskt tänkande och observationer från verkligheten ignoreras om dessa utmanar kartans överensstämmelse med verkligheten. ( Eventuella problem detta skapar åläggs därefter lämplig meningsmotståndare se Ansvars-allergi).

På gruppnivå leder ideologismen till att det blir lågt i tak.  Ingen yttrar något som riskerar att rubba gruppens gemensamma övertygelser. Otryggheten breder ut sig, ingen vill riskera att yttra något som strider mot grupptrycket. Diskussionen skummar på ytan, då djupare analys riskerar att grumla ideologismens klara vatten med verklighetens kaotiska sörja. Kreativiteten försvinner, och med den entusiasmen.

Allvarligast är nog dock effekterna på samhällsnivå. Världen står inför ekonomisk, social och ekologisk kris och ändå är de offentliga diskussionerna mer förutsägbara än en Hollywood komedi. Det blå laget säger sina saker, det röda sina. Arbetstagarna säger sina, och arbetsgivarna sina. Men vem lyssnar? Vem tänker något annat än hur man ska bevisa att den egna världsbilden är rätt? Mänskligheten står vid ättestupans rand, fullt upptagen med att gräla om vem som ska stå först i ledet. Kanske får vi aldrig veta om lösningen var, och är, inom räckhåll. Är det kanske inte lättare att kommunicera med utomjordingar än med en inbiten ideologist?

Finns det någon som lyssnar?

Försäkringskassans undangömda kunskap

I försäkringskassans arkiv finns riktiga skatter, såsom denna rapport från 2003. Läs och begrunda.

Moderna samhällssjukdomar 4. Ansvars-allergi

Ansvars-allergi är en allvarlig sjukdom som drabbar människor som älskar makt men är överkänsliga mot ansvar. Ett av kännetecknen på denna grupp är att de själva ofta ser sig som extremt ansvarstagande och samtidigt betraktar alla andra som oansvariga. Det är dessa präktiga män och kvinnor som anser att andra ska rycka upp sig och ta sitt ansvar och inte kräva så mycket.

Men när de gäller det som de själva faktiskt har ansvar för väljer de att stoppa huvudet i sanden. Att se att deras beslut faktiskt påverkar andra människor. Att de har makt att göra gott, och göra skada. Jag vet inte om de känner skuld, men de tar absolut inte lärdom och konsekvens av den om de upplever den. De väljer att med alla medel skydda sig mot verkligheten, den hemska verkligheten, att de gör andra människor illa. De döljer det i ideologi, i lögn, i förtal, i förakt, stress eller alkohol.

Vad som helst, bara det skyddar dem från att se sitt ansvar. Att se sitt ansvar skulle kräva mod, stort mod. Mod att erkänna att man gjort fel, varit obarmhärtig eller okunnig. Mod att ändra sig, att be om ursäkt, att ställa till rätta. Att upprätta. Mod att visa sig svag och sårbar. Mod som kräver mognad och ödmjukhet. Vår tids största bristvara.

Passar på att ge en eloge till DS vd som tagit på sig ansvaret för smutsen på sjukhuset! Föredömligt! Ingen pudel, ingen förnekelse - bara ansvar.


Moralismens sista utpost

Sverige är postmodernt, liberalt, öppet. Vi har lärt oss att inte döma enligt gamla värderingar. Vi tror på realism och låter oss inte begränsas av gamla tabun. Vi förfäras inte av sexuell frigjordhet och nya familjebildningar, vi vill inte döma.

Vår självbild. Men är den sann?

En lat människa. Sinnes-slö. Onyttig. En parasit. En belastning. Rysningarna går genom folksjälen ända in i fattig-Sverige. Den tid då ytterligare en mun att mätta var en stor börda. Husbonden ryser  av grämelse i det fördolda. En odåga. En slyngel. Den som inte arbetar ska heller inte äta. Hans fru vädjar, och den odygdige sonen får äta i farstun.

"Men det är väl bra" - en av de mest obegripliga kommentarerna vi fick när vi försökte informera om den nya sjukförsäkringens konsekvenser. "Det är väl bra om det blir lite hårdare regler". Folk behöver skärpa sig, rycka upp sig. Underföstått - folk är inte så sjuka som de vill påstå - bara lata och arbetsovilliga.

Moralism.

Men är det inte sant då att den som inte arbetar är en belastning? Skulle inte samhället spåra ut om vi inte var piskade oss med "borden" och "måsten"? Är människan av naturen lat och arbetsovillig? Har vi överlevt som släkte bara på grund av hierarkiska system som tvingar oss att underkasta oss arbete? Vad skulle ha hänt om dessa inte funnits? Hade vi svultit ihjäl i våra grottor, alltör lata för att ta oss ut att skaffa föda? Eller?

Svälten 2008. Krisen 2008. Orsakerna: Extremt ojämn inkomstfördelning i världen. En stress-sjuk planet, driven till feber. Om hjulen snurrar snabbare kommer vi alla att dö. En planet som måste få vila, ett människo-släkte som måste lära sig att leva i stillhet och dela på resurserna. Dela jämnare, arbeta mindre och visa mer omsorg.

De som är sedd lägst ibland oss får visa vägen. De som pågrund av sjukdom eller arbetsbrist, lathet eller vishet, lärt sig att leva stilla- framtidens hjältar.

Sjuka skräms till tystnad

Jag vill skrika. Skrika av ilska, av vanmakt, av frustration. Skrika ut i den snötyngda staden. Det får vara nog nu! Nog med trakasserier, nog med övervakning, nog med begränsningar, nog med förakt, nog med tystnad, nog med ondska. Hur många fler ska behöva hanka sig fram på våra gator, hur många fler ska sitta ensamma i mörka och kalla lägenheter, hur många fler ska se självmord som den ända utvägen. 

Det som väkt min ilska i kväll är budskapet att mina Resurs vänner mår förfärligt dåligt. En berättar om hennes vännina som fått veta att hennes personliga blogg kan leda till att hon inte får sjukersättning. En personlig blogg, med enstaka bilder av familjen och en kort dikt. Den som är sjuk ska tydligen osynliggöras, inte synas och höras. En annan berättar om att socialbidragen inte täcker mer än en fjärdedel av elkostnaden. Ytterligare en annan om att flera av vännernas hälsa försämrats drastiskt på grund av ökad oro.

Jag ryser. Ryser av ilska, av oro, av avsky och vanmakt. Ryser av ilska över att de som har makt att ställa allt till rätta sitter på sina höga hästar och fnyser över de sjukas lidande. Ryser av sorg och frustration över att ingen ville lyssna, att ingen vill tro eller bry sig. Ryser av att detta inte gagnar någon, inte någon. Vi blir alla fattigare,  både ekonomiskt och andligt.

Jag tänker på vd:n för posten. Alldeles oavsett om hans lön var rimlig eller inte gjorde han något hedervärt när han av sa sig lönen. Han vågade gå i bräschen för en ny typ av ledare, ledare som vågar backa, vågar ändra sig, vågar lyssna. Har vi några politiker av den kalibern?


Allt fler röster höjs mot inhuman utförsäkringslag

Till min stora glädje fortsätter mailen att strömma in, detta trots att mina egna insatser tyvärr varit måttliga senaste veckorna. Det som gjädjer mig mest är att allt fler tagit iniativ till att uppmärksamma och protestera mot den utförsäkringsvåg som kommer att påbörja efter 31 dec, när utförsäkringslagen går in i en ny fas - de som då varit sjukskrivna mer än 180 dagar måste få sin arbetsförmåga prövad mot hela den nationella arbetsmarknaden, utan hänsyn till sociala förhållanden, tidigare utbildning eller erfarenhet. Jag undrar hur det ska gå för de med depressioner, hur kommer deras hälsa att påverkas av ifrågasättande från försäkringskassan och hot om indragen ersättning. Finns det något som är viktigt för den deprimerade är det trygghet och vila från onödig stress. Oro och att bli misstrodd är två faktorer som kraftigt försämrar läkningsbetingelserna för den som drabbats av depression eller kroniska smärttillstånd. Den deprimerade känner sig ju ofta redan som en belastning, skuldtyngd, skamfylld, med en mörk syn på framtiden och en låg stress tröskel.

Det får mig att associera till häxprocessens drunkningstest - den som flöt när de placerades i floden ansågs skyldig till häxeri och brändes på bål, de som sjönk var oskyldiga, men drunknade. På samma sätt kommer finns risk att de som tillfrisknar då de utförsäkras betraktas som fuskare eller simulanter, medan de som slås ut eller fördjupas i sina depressioner betraktas som oskyldiga. En rävsax där alla är förlorare, precis som i häxprocesserna.

Det lilla ljuset i mörkret är att allt fler röster redan hörs mot galenskapen. Och ilskan kommer att växa.

Till Dig som är där ute i mörkret, rädd för framtiden. Glöm aldrig att du inte är ensam. Det är inte ditt fel. Ge inte upp!
Sök upp någon att prata med, eller maila resurs@resurs.be. Tillsammans kommer vi att övervinna mörkret. Våga tro det, du har inget att förlora!
 
http://www.sjukskrivning.just.nu/  (http://www.namnlista.se/234)

http://www.hso.se/ - maila Janna Olzon för mer information.

http://www.vansterpartiet.se/content/view/1842/275/ (maila gärna orjan.rodhe@riksdagen.se, som vill intervjua några som drabbats av den nya utförsäkringslagen, man kan vara anonym) 

Kramar,

Jenny

Moderna samhällssjukdomar 3. Föraktfrossa

Av de hittils nämnda samhällssjukdomarna är föraktfrossan troligen den farligaste. Den är oerhört smittsam och skadlig,  och dessutom saknar den smittade ofta sjukdomsinsikt. Man tycker att man har sina skäl att vara kritisk, och avfärdar därmed symtom på att man smittats. Föraktfrossa drabbar stora delar av samhället och sprids mellan generationer och inom samhällsgrupper. Den är svår att bota då den drabbade först måste erhålla sjukdomsinsikt. Många sjuka dör med sin sjukdom, ofta lyckligt ovetande hur stor skada de ställt till med och hur många de smittat. Sverige har de senaste åren drabbats av en riktig epidemi där framförallt förakt mot sjuka, känsliga och sköra människor florerat. Föraktfrossan är en neurologisk sjukdom som drabbar den smittades tankar. Han börjar förlora möjlighet att leva sig in i andras perspektiv, ser allting mer i svart/vitt, nöjer sig med enkla och shablonmässiga förklaringar och hörsägen. Det finns också ett existenstiellt inslag i föraktfrossan som bygger på att den smittade med emfas förtränger alla tecken på att han eller hon liknar den föraktade gruppen. Detta leder i sin tur ofta till ökat lidande för den drabbade själv då behovet att förneka delar av den egna personen led ofta till ångest, stress, och bråttom-sjuka.


Tillfrisktnadet från föraktfrossan är en smärtsam process som få förmå genomgå. Tillfrisknandet innebär först och främst sjukdomssinsikt och därefter att i princip allt man lärt sig om sig själv och andra måste omvärderas. En ångestfylld process där den tillfrisknande måste komma i kontakt med så väl sin egen svaghet, sina livslögner och sin skuld. Tiden för tillfrisknandet varierar men för dem som lyckas genomgå den väntar stora vinster, med ökad livsglädje och kärlek till sig själv och medmänniskan.

Fritt fram förtala sjuka?

Reaktionerna mot Eva Selin Lindgrens fördomsfulla påhopp på Sveriges sjuka har inte låtit vänta på sig. Många sjuka har känt sig djupt kränkta av de svepande anklagelserna i Eva Selins Lindgrens Skriftliga fråga till Cristina Husmark Pehrsson. Förutom de olämpliga med hennes uttalande har en del också undrat om det är laglitg för en politiker att smutskasta en del av befolkningen. Eva förklara i ett svar till Resurs att "Många av mina bekanta känner personer som har agerat på detta sättet. ", som föklaring till att hon misstänker att många med sjukersättning är fuskare och simulater. Hon ger exempel på två grupper av fuskare - dels de kriminella gängen och dels en grupp fältjägare som försökt få sjukersättning. Jag undra Eva, hur stor del av alla med sjukersättning tror du tillhör kriminella gäng eller fältjägare? ( När det gäller den förra gruppen är det väl inte heller omöjligt att de faktiskt är sjuka, men i brist på stöd från samhället sökt sin tillhörighet bland tjuvar och knarkare.. inte särskilt förvånande egentligen.)  Men borde det inte krävas lite tyngre bevis än hörsägen för att hävda att många av de med sjukersättning är simulanter? Du förfäras över att många unga fått sjukersättning. Det gör också jag, men inte för att jag tror att de inte är sjuka, utan med vetenskap om att den psykiska hälsan försämrats katastrofalt  för unga vuxna under de senaste 15 åren.

Men får verkligen politiker uttrycka sig så här om en grupp av befolkningen? Kan Eva anmälas för ärekränkning eller diskriminering? Lagen verkar inte ge särskilt tydliga besked, för medan sexuell läggning, etnisk och religiös tillhörighet nämns som särskilt skyddsvärda grupper finns inget om att inte sjuka eller funktionshindrade får förtalas. Är det fritt fram att ärekränka och förtala sjuka?  Vad säger våra jursiter? Finns det inget stöd i riksdagen för att lyfta upp och skydda denna utsatta grupp?

5 kap. Om ärekränkning

1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

 

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.

 

2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.

 

3 § Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter.

Är brottet grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

 

4 § Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 §, om gärningen är sårande för de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid som förflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt, kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne.

 

 

5 §

Brott som avses i 1-3 §§ får inte åtalas av annan än målsägande. Om brottet riktar sig mot någon som är under artonår eller om i annat fall målsäganden anger brottet till åtal, får åklagaren väcka åtal om detta av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt och åtalet avser

1. förtal och grovt förtal,

2. förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning,

3. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse, eller

4. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes sexuella läggning.

Har förtal riktats mot avliden, får åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, förälder eller syskon samt, om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt, av åklagare.


Gränslöst förakt mot sjuka i Sveriges riksdag


Tack mina kära Resurs-vänner för er vakenhet och ert engagmang för sjuka och utsatta. Resurs mailkorg kokar av ilska, ilska över kränkningar av sjuka som yppats i Sveriges riksdag. Jag måste erkänna att jag har svårt att orka ta in alla kränkningar och försämringar. Här är bakgrunden:


Skriftlig fråga 2008/09:206

den 31 oktober

Fråga

2008/09:206 Rättvisa i sjukförsäkringen

av Eva Selin Lindgren (c)

till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)

Vi är många som under de senaste decennierna varit åskådare till den skenande ”ohälsan” och även själva kommit i kontakt med personer som förtidspensionerats redan i 25–40-årsåldern med diffusa sjukdomsdiagnoser – till exempel smärta som flyttat sig runt i kroppen och bristande arbetsmotivation – och som sedan dess fått sjuk- och aktivitetsersättning eller förtidspension. Några av dessa har gjort sjukskrivningen till en ”affärsidé” men de är inte sämre än att de bygger och reparerar egna hus, passar sina barn och i vissa fall även arbetar svart. På direkt förfrågan kan man få svaret att de själva bestämmer över sin sjukskrivningssituation genom att gå till en ”lämplig” läkare, och de kan också räkna ut hur mycket pengar de skulle förlora på att bli friskskrivna.

I en debattartikel i dagens GP, den 30 oktober 2008, skriver nu socialförsäkringsministern att ”förtidspensionen aldrig kommer att omprövas för personer som beviljats permanent sjukersättning före den 1 juli i år”. De ovan nämnda personerna där flera nu är i 35–50-årsåldern skulle efter omprövning och eventuell rehabilitering kunna arbeta ett eller flera decennier vilket man förväntar sig av övriga medborgare.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att personer som beviljats permanent sjukersättning också ska komma i fråga för Försäkringskassans omprövning?


Inkom: 2008-10-31
Besvarad: 2008-11-05

Svar på fråga

2008/09:206 Rättvisa i sjukförsäkringen

Statsrådet Cristina Husmark Pehrsson

Eva Selin Lindgren har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att personer som beviljats permanent sjukersättning också ska komma i fråga för Försäkringskassans omprövning.

Från och med den 1 januari 2009 gäller särskilda regler för personer som hade rätt till en icke tidsbegränsad hel eller partiell sjukersättning för juni 2008. De särskilda reglerna innebär att en person som tillhör denna grupp kan arbeta utan att rätten till sjukersättning omprövas, under förutsättning att reglerna om ansökningsförfarandet med mera efterföljs. Sjukersättningen ska enligt de särskilda reglerna minskas med hänsyn till en så kallad reduceringsinkomst enligt ett system med steglös avräkning.

Om en försäkrad, med rätt till icke tidsbegränsad sjukersättning för juni 2008, börjar arbeta eller utökar sitt arbete men underlåter att ansöka om steglös avräkning och inte bedöms ha haft giltig anledning för detta, kan Försäkringskassan ompröva dennes rätt till sjukersättning. Så kan vara fallet när en försäkrad medvetet försöker att kringgå reglerna om steglös avräkning genom fusk.  

För de personer som inte kan omfattas av de nya reglerna om steglös avräkning, för att de inte hade rätt till icke tidsbegränsad sjukersättning för juni 2008, kan rätten till sjukersättning precis som i dag omprövas av Försäkringskassan, till exempel i samband med en efterkontroll. 

------------------




Resurs fortsätter snart sin serie om moderna samhällssjukdomar- nästa "diagnos" är föraktfrossa

Moderna samhällssjukdomar 2. Missnöjes-sjukan

Vi utvärderar, bedömer, jämför. Vi vill inte låta oss nöja oss för lätt. Vem är en person som nöjer sig för lätt? En loser? Missnöjet motiverar att vi tar i tu med problemen. Det hjälper oss att identfiera när vi inte får våra behov tillfredställda.

Men ibland blir missnöjet en dold livsfilosofi. Vi tänker inte nöja oss. Inte förrän det är helt perfekt. Vi är missnöjda, sura, irriterade, oroliga. Vi tror att missnöjet skyddar oss från besvikelser, men det föder besvikelser. Vi tittar på livet med perfektionistens glasögon och ser bara det som avvikerl från den perfekta normen. Ledsna och uppgivna tappar vi kraft. Det lönar sig inte längre att kämpa, för vi blir ju ändå missnöjda. Vi har drabbats av missnöjes-sjukan.

Missnöjes sjukan är en av konsumismens favorit sjukor. Med reklamens hjälp ska vi lära oss att se vad vi saknar, att vår dator är långsamare än den behöver vara, att filmstjärnan är smalare, att grannen är rikare. Vi känner oss misslyckade, vi tror att vi saknar något, vi blir missnöjda, oroliga och - köpsugna. Vårt missnöje tvingar oss att arbeta hårt för att ha råd med att ständigt försöka förbättra vår situation.

Politiker odlar också vårt missnöje. Jag tänker på arbetslinjen och jobbskatteavdraget. Du som är sjuk, arbetslös eller av annat skäl inte har rätt till jobbskatteavdraget ska känna sig missnöjd, avundsjuk. Och den känslan tänks ska motivera dig att trots allt skaffa dig ett jobb. Tänk om du missar något? Något som andra får?

Sanningen är att du faktiskt riskerar att missa något. Missnöjes sjukan garanterar att du alltid letar fel, men i din iver att inte missa något riskerar du att missa själva livet. Med missnöjesglasögonen på är inget perfekt nog att acceptera, ta emot och värdesätta. Vi missar möjligheten att vara nöjda.

Att bestämma sig för att inte vara missnöjd betyder inte att man måste acceptera allt. Inte det som är skadligt, kränkande eller respektlöst. Men det betyder att man väljer att då och då ta av sig missnöjes-glasögonen och titta på livet med tacksamhets glasögonen, och därmed ta risken att nöja oss för lätt.

Jag tänker på den här bloggen. Kanske skulle jag vilja att den hade lika många läsare som Obamas väljare..och inte bara ett femtiotal om dagen. Jag kan vara frusterad och missnöjd, tänka att jag borde skriva mer intressant, länka mer, anstränga mig mer. Men jag vet också att jag i så fall inte kommer att orka hålla den igång i längden. Jag får nöja mig, acceptera den som min lilla röst i cyberrymden.

Istället för att var missnöjd med min prestation väljer jag att vara tacksam, tacksam mot er som länkar och kommenterar. Mot er som mailar, bloggar och vidarutvecklar idéer. Mot er som under våren deltog i manifestationer, mailade politiker,  delade ut namnundersamlingslistor, analyserade utförsäkringslagen mm mm. Tack!

När rubrikerna vittnar om 30 000 sjuka blir utförsäkrade till årsskiftet är det svårt att helt undvika att tänka "vad vad det jag sa". Jag tänker det men helt utan nöje. Det kommer att bli mycket värre för sjuka efter årskiftet. Det är något vi inte kan nöja oss med!


30 000 sjukskrivna förlorar sin sjukpenning när nya regler träder i kraft nästa år | Nyheter | Aftonbladet
LO-Tidningen / Sjukskrivna riskerar förlora jobbet
Tungt julbesked till sjukskrivna - ST.nu - Sundsvalls Tidning
svt.se - Rapport
Västerbottens Folkblad | Tungt besked till sjukskrivna
Sjukskrivna får tunga julbesked - Nyheter - Norrbottens-Kuriren
Kammarens protokoll - Riksdagen
Karlskoga-Kuriren
Utförsäkrade kan tvingas till socialen - Sundsvall - www.dagbladet.se
De anställda riskerar gå in i väggen - Sundsvall - www.dagbladet.se

RSS 2.0