Moderna samhällssjukdomar 2. Missnöjes-sjukan
Men ibland blir missnöjet en dold livsfilosofi. Vi tänker inte nöja oss. Inte förrän det är helt perfekt. Vi är missnöjda, sura, irriterade, oroliga. Vi tror att missnöjet skyddar oss från besvikelser, men det föder besvikelser. Vi tittar på livet med perfektionistens glasögon och ser bara det som avvikerl från den perfekta normen. Ledsna och uppgivna tappar vi kraft. Det lönar sig inte längre att kämpa, för vi blir ju ändå missnöjda. Vi har drabbats av missnöjes-sjukan.
Missnöjes sjukan är en av konsumismens favorit sjukor. Med reklamens hjälp ska vi lära oss att se vad vi saknar, att vår dator är långsamare än den behöver vara, att filmstjärnan är smalare, att grannen är rikare. Vi känner oss misslyckade, vi tror att vi saknar något, vi blir missnöjda, oroliga och - köpsugna. Vårt missnöje tvingar oss att arbeta hårt för att ha råd med att ständigt försöka förbättra vår situation.
Politiker odlar också vårt missnöje. Jag tänker på arbetslinjen och jobbskatteavdraget. Du som är sjuk, arbetslös eller av annat skäl inte har rätt till jobbskatteavdraget ska känna sig missnöjd, avundsjuk. Och den känslan tänks ska motivera dig att trots allt skaffa dig ett jobb. Tänk om du missar något? Något som andra får?
Sanningen är att du faktiskt riskerar att missa något. Missnöjes sjukan garanterar att du alltid letar fel, men i din iver att inte missa något riskerar du att missa själva livet. Med missnöjesglasögonen på är inget perfekt nog att acceptera, ta emot och värdesätta. Vi missar möjligheten att vara nöjda.
Att bestämma sig för att inte vara missnöjd betyder inte att man måste acceptera allt. Inte det som är skadligt, kränkande eller respektlöst. Men det betyder att man väljer att då och då ta av sig missnöjes-glasögonen och titta på livet med tacksamhets glasögonen, och därmed ta risken att nöja oss för lätt.
Jag tänker på den här bloggen. Kanske skulle jag vilja att den hade lika många läsare som Obamas väljare..och inte bara ett femtiotal om dagen. Jag kan vara frusterad och missnöjd, tänka att jag borde skriva mer intressant, länka mer, anstränga mig mer. Men jag vet också att jag i så fall inte kommer att orka hålla den igång i längden. Jag får nöja mig, acceptera den som min lilla röst i cyberrymden.
Istället för att var missnöjd med min prestation väljer jag att vara tacksam, tacksam mot er som länkar och kommenterar. Mot er som mailar, bloggar och vidarutvecklar idéer. Mot er som under våren deltog i manifestationer, mailade politiker, delade ut namnundersamlingslistor, analyserade utförsäkringslagen mm mm. Tack!
När rubrikerna vittnar om 30 000 sjuka blir utförsäkrade till årsskiftet är det svårt att helt undvika att tänka "vad vad det jag sa". Jag tänker det men helt utan nöje. Det kommer att bli mycket värre för sjuka efter årskiftet. Det är något vi inte kan nöja oss med!
30 000 sjukskrivna förlorar sin sjukpenning när nya regler träder i kraft nästa år | Nyheter | Aftonbladet
LO-Tidningen / Sjukskrivna riskerar förlora jobbet
Tungt julbesked till sjukskrivna - ST.nu - Sundsvalls Tidning
svt.se - Rapport
Västerbottens Folkblad | Tungt besked till sjukskrivna
Sjukskrivna får tunga julbesked - Nyheter - Norrbottens-Kuriren
Kammarens protokoll - Riksdagen
Karlskoga-Kuriren
Utförsäkrade kan tvingas till socialen - Sundsvall - www.dagbladet.se
De anställda riskerar gå in i väggen - Sundsvall - www.dagbladet.se
Inom medveten närvaro /mindfulness, är jämförandet något som man lyfter upp och försöker visa upp vad det handlar om. Ur ett annat perspektiv. Missnöjet är därmed ett sätt nedvärdera sig själv.
Jämförande är som sagt detta missnöje. När man samtidigt nedvärderar sig själv. Då lyfter det som går som något negativt hos andra för mildra nedvärderandet hos sig själv.
Vi är så pigga på att döma och värdera. Utan att ens tänka på vad det är vi gör egentligen. Då i detta så jämför vi oss. Skapar detta missnöje som om det egentligen har en funktion. Alltså vi skapar det med tanken. Vi värderar och dömer inte bara andra utan vi gör detta mot oss själva. Det är nog en del av den svenska avundsjukan och våran "själ".
Här är det ju missnöje "Varför ska dessa leva på mina pengar för? De kan ju oxå jobba för jag har oxå haft depression i tre veckor när jag var tonåring" Så med detta jämförande så dömer personen samtidigt alla med depression...
Är det detta som vi ska bygga framtiden på? För allt slutar ändå som en soppa av dömande, jämföranden och fördomar -> Missnöjets sjukan
The last thing we needed was another bout of you denied it but you were caught on tape histrionics, replica louis vuitton handbags. Deja vu seems to be one of the traits of Irish politics, and what we get is largely to be expected, louis vuitton replica.
louis vuitton replica business as usual. Enda Kenny did indeed break an election party promise (and a personal one, no matter how he puts it), and replica lv bags, as a result, rather than having a meaningful debate on whether or not these replica lv bags should be closed, we have a bout of handbags over who said what.
We also had the louis vuitton bags showing of hypocrisy that has recently enveloped Fianna Fail. Has anyone spotted that Micheal Martin has been breaking his own post-election promise of constructive opposition? Maybe someone should dig up the audio tape on that one louis vuitton bags, because for the past three months he has provided replica louis vuitton handbags.
