Moralismens sista utpost
Sverige är postmodernt, liberalt, öppet. Vi har lärt oss att inte döma enligt gamla värderingar. Vi tror på realism och låter oss inte begränsas av gamla tabun. Vi förfäras inte av sexuell frigjordhet och nya familjebildningar, vi vill inte döma.
Vår självbild. Men är den sann?
En lat människa. Sinnes-slö. Onyttig. En parasit. En belastning. Rysningarna går genom folksjälen ända in i fattig-Sverige. Den tid då ytterligare en mun att mätta var en stor börda. Husbonden ryser av grämelse i det fördolda. En odåga. En slyngel. Den som inte arbetar ska heller inte äta. Hans fru vädjar, och den odygdige sonen får äta i farstun.
"Men det är väl bra" - en av de mest obegripliga kommentarerna vi fick när vi försökte informera om den nya sjukförsäkringens konsekvenser. "Det är väl bra om det blir lite hårdare regler". Folk behöver skärpa sig, rycka upp sig. Underföstått - folk är inte så sjuka som de vill påstå - bara lata och arbetsovilliga.
Moralism.
Men är det inte sant då att den som inte arbetar är en belastning? Skulle inte samhället spåra ut om vi inte var piskade oss med "borden" och "måsten"? Är människan av naturen lat och arbetsovillig? Har vi överlevt som släkte bara på grund av hierarkiska system som tvingar oss att underkasta oss arbete? Vad skulle ha hänt om dessa inte funnits? Hade vi svultit ihjäl i våra grottor, alltör lata för att ta oss ut att skaffa föda? Eller?
Svälten 2008. Krisen 2008. Orsakerna: Extremt ojämn inkomstfördelning i världen. En stress-sjuk planet, driven till feber. Om hjulen snurrar snabbare kommer vi alla att dö. En planet som måste få vila, ett människo-släkte som måste lära sig att leva i stillhet och dela på resurserna. Dela jämnare, arbeta mindre och visa mer omsorg.
De som är sedd lägst ibland oss får visa vägen. De som pågrund av sjukdom eller arbetsbrist, lathet eller vishet, lärt sig att leva stilla- framtidens hjältar.
Vår självbild. Men är den sann?
En lat människa. Sinnes-slö. Onyttig. En parasit. En belastning. Rysningarna går genom folksjälen ända in i fattig-Sverige. Den tid då ytterligare en mun att mätta var en stor börda. Husbonden ryser av grämelse i det fördolda. En odåga. En slyngel. Den som inte arbetar ska heller inte äta. Hans fru vädjar, och den odygdige sonen får äta i farstun.
"Men det är väl bra" - en av de mest obegripliga kommentarerna vi fick när vi försökte informera om den nya sjukförsäkringens konsekvenser. "Det är väl bra om det blir lite hårdare regler". Folk behöver skärpa sig, rycka upp sig. Underföstått - folk är inte så sjuka som de vill påstå - bara lata och arbetsovilliga.
Moralism.
Men är det inte sant då att den som inte arbetar är en belastning? Skulle inte samhället spåra ut om vi inte var piskade oss med "borden" och "måsten"? Är människan av naturen lat och arbetsovillig? Har vi överlevt som släkte bara på grund av hierarkiska system som tvingar oss att underkasta oss arbete? Vad skulle ha hänt om dessa inte funnits? Hade vi svultit ihjäl i våra grottor, alltör lata för att ta oss ut att skaffa föda? Eller?
Svälten 2008. Krisen 2008. Orsakerna: Extremt ojämn inkomstfördelning i världen. En stress-sjuk planet, driven till feber. Om hjulen snurrar snabbare kommer vi alla att dö. En planet som måste få vila, ett människo-släkte som måste lära sig att leva i stillhet och dela på resurserna. Dela jämnare, arbeta mindre och visa mer omsorg.
De som är sedd lägst ibland oss får visa vägen. De som pågrund av sjukdom eller arbetsbrist, lathet eller vishet, lärt sig att leva stilla- framtidens hjältar.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
