Inspirerad av en artikel i senaste numret av Läsarnas Fria Tidning inleds här en kort serie om samhällssjukor.

---

Strusts syndromet

Det är absolut en av mina egna svåraste plågoandar, men det finns en betydande risk att stora delar av befolkningen är drabbad. Syndromet innebär som namnet anger att den drabbade stoppar huvudet i sanden vid anhoppande fara. I mitt eget fall innebar detta i dag att det hål som jag under några veckor ignorerat grävde ett stort hål i plånboken. Det går nog över, jag brukar ju aldrig ha karies, hade jag intalat mig när illningarna ökade och tungan noterad förändrad munanatomi. Konsekvensen, en sömnlös värknatt, ett motvilligt tabdläkarbesök och en rotfyllning. Jag vågar inte skriva hur länge sedan jag var hos tandläkaren- varför har jag inte tagit bättre hand om mig?

Men Strutssyndromet drabbar inte bara tandläkarrädda, och inte heller bara oss själva. En annan form som också tyvärr drabbar mig ibland är betydligt mer moraliskt svårhanterlig, när jag inte orkar bry mig om min medmänniska, när jag inte vill se den hemlöse tiggaren, när jag intalar mig att jag faktiskt har för bråttom eller att han eller hon måtta ha sig själv att skylla. Jag stressar vidare, innerst inne medveten om att det var mig själv jag svek mest, jag är ju också människa. Sjukdom, utslagning och hemöshet kan drabba även mig.

Ytterliggare en form av strutssyndromet verkar vi alla drabbats av de senaste åren. Vi har handlat billigt, billigt. Vi har vetat att det beror på att människor i andra delar av världen får skamligt dålig ersättning för sitt slit. Vi har vetat att huspriserna inte bara kan öka och öka. Vi har vetat att sopbergen växer. Vi har vetat att ekvationerna inte går i hop. Men med sand i ögonen har vi fortsatt att följa strömmen, spekulera med pengar och ignorera insikten om att detta aldrig kan hålla. Vår ångest har vi dämpat med stress, alkohol och sömntabletter. En hel befolkning med huvudet i sanden. De som velat påpeka det löjeväckande och dumdristiga i detta beteende möts med förakt och förlöjligande, genom att bagitellisera dem behöver vi inte lyfta våra panikslagna huvuden ur sanden.

Men nu börjar slöjorna falla. Det ger oss ångest, men kanske också hopp. Hopp om att vi som tänkande, kännande och verklighetsanpassade människor verkligen kan ta i tu med problemen.

När jag i morse lämnade tandläkaren  (med ett snett, bedövat leende på läpparna, en lagad tand men hål i plånboken) beslutade jag mig för att skriva ett litet hjälpkort till mig själv och lägga i plånboken.


Tur för strutsarna att de redan visste

Att få fler människor i arbete och effektivisera produktionen har varit de politikernas standardsvar på den globala konkurrensen. Och visst låter det logiskt att se arbetaren som draghjul åt ekonomin. Och innan industrialiseringen slog ut i full kraft var det säkert också sant. Tillgång och efterfrågan hölls i balans eftersom efterfrågan på varor var närmast  obegränsad om bara priset var tillräckligt lågt. Priserna på varor var höga eftersom produktionen var småskalig och krävde många människors arbete.

De senaste åren har dock allt förändrats. Ekonomins draghjul är inte längre arbetaren, utan konsumtionen.  För varje kinesiskt pryl som säljs i Sverige går huvuddelen av intäkten till butikspersonalens och reklambyråns löner, inte till de kinesiska arbetarna som producerat dem. Produktionskostnaden är inte längre relevant för priset, däremot  efterfrågan.

Vad betyder då det för Sveriges ekonomi i en globaliserad värld? Om vi vill överleva ekonomiskt måste vi skapa många konsumenter, konsumenter vars inköp kan betala löner till butikspersonal och hålla hjulen rullande. Det bästa för ekonomin vore således att byta ut arbetslinjen mot konsumentlinjen - det är ju inte arbete som bestämmer individens betydelse för ekonomin, utan hans eller hennes vilja att konsumera. Om man sedan använder socialbidrag, sjukpension, a-kassa, lön eller aktier för att konsumera spelar mindre roll. Det spelar heller ingen roll om man köper nygjordt kinesiskt krimskrams eller alternativa sekondhand produkter.

Konsumtionen, inte produktionen, styr ekonomins ämnesomsättning - mer pengar till de som har störst vilja och behov att konsumera  (dvs de som inte får sina materiella behov uppfyllda, dvs oftas de som har de sämst ställt i samhället) kommer att gynna oss alla. Men att sätta en stor del av befolkningen i ekonomisk svält, vilket är konsekvensen av "arbetslinjen", kommer ofelbart att bromsa de ekonomiska hjulen.

Detta var något som redan Henry Ford förstod på sin tid. Sveriges framtid beror på om våra röda eller blå arbetarpartier kan göra detsamma.

Det kom ett brev från vänsterpartiet angående sjukförsäkringen:

---

 

Hej!

Sverige har blivit ett land där cancersjuka får betala skattesänkningar. Vänsterpartiet avvisar alla besparingar på sjukförsäkringen. Ingen människa blir friskare av fattigdom. Vi går med stormsteg mot ett system med grundtrygghet där de som har råd får köpa privata sjukförsäkringar. I vår skuggbudget för 2009 och under allmänna motionstiden har vi föreslagit stora förbättringar av sjukförsäkringen.

 

Att reparera och förbättra sjukförsäkringen måste vara en högt prioriterad uppgift för alla politiska partier som värnar om den generella välfärden.

 

Det är en av de viktigaste frågorna som vi kommer att driva i diskussionerna med socialdemokraterna och miljöpartiet inför ett eventuellt regeringssamarbete efter valet 2010.

 

I budgetpropositionen för 2009 aviserar regeringen att man avser att tillsätta en parlamentarisk utredning som ska se över socialförsäkringssystemet. Vi befarar att denna utredning kommer att resultera i ett totalt systemskifte som påminner om pensionssystemet. Vi befarar också att ett sådant systemskifte kommer att påkallas i takt med att sjukförsäkringen monteras ner.

 

Vänsterpartiets politik gör skillnad. Vår skuggbudget för 2009 visar konkret på punkt efter punkt hur Sverige kan bli ett bättre land att leva i, för många fler. Satsningar som ger människor möjlighet att växa, arbeta och förkovra sig, i stället för att tryckas ned eller misstänkliggöras.

 

I vår budgetmotion för 2009 föreslår vi stora förbättringar av sjukförsäkringen:

1 000 miljoner kr per år 2009-2011 för höjt tak från 7,5 till 10 basbelopp i sjukförsäkringen

 

700 miljoner kr per år 2009-2011 för återställd ersättningsnivå från 77,6 till 80 procent i sjukförsäkring

 

400 miljoner kr 2009, 2 200 miljoner kr 2010 och 2 300 miljoner kr 2011 för att avskaffa den bortre gränsen i sjukförsäkringen och samt höja ersättningsnivån från 75 till 80 procent efter 12 månader

 

630 miljoner kr 2009 för att avvisa ytterligare besparingar på sjukpenninganslaget

 

400 miljoner kr 2010 för höjd sjukpenning för arbetslösa till följd av höjd ersättning för arbetslösa

 

1 900 miljoner kr 2009, 4 300 miljoner kr 2010 och s 6 300 miljoner kr 2011 för att avskaffa försämringarna för personer med sjuk och aktivitetsersättning samt återinföra tidsbegränsad sjukersättning

 

800 miljoner kr 2009, 1 600 miljoner kr 2010 och 2 200 miljoner kr 2011 på höjd ersättning från 64 till 67 procent för sjuk och aktivitetsersättning

 

400 miljoner kr per år 2009-2011 på höjt bostadstillägg för personer med sjuk och aktivitetsersättning, till 95 procent och taket till 5000 kr.

Hela vår budgetmotion finns att läsa här:

Sammantaget satsar vi 6 000 miljoner kr mer än regeringen 2009, 10 000 miljoner kr 2010 och 13 700 miljoner kr mer än regeringen 2011 för sjukförsäkringen. Socialdemokraterna endast 1 800 miljoner kr och miljöpartiet endast 390 miljoner kr mer mer än regeringen till sjukförsäkringen 2009.

 

Vi har också lagt en motion om sjukförsäkringen En sjukförsäkring för alla, där vi föreslår:

Att utsorteringskedjan slopas

Att taket och ersättningsnivåerna höjs i sjukförsäkringen

Rätt till rehabilitering

Högrisksskydd för långtidssjukskrivna för att täcka arbetsgivarnas sjuklönekostnader det första året av anställning

Skärpt rehabiliteringsansvar för arbetsgivarna i lagen om anställningsskydd

Reglering av rätten till ideellt engagemang för alla med sjukpenning och sjuk och aktivitetsersättning

Sjukskrivningsrätt för sjukgymnaster

Mer personal på Försäkringskassan

Garanti om utbetalning/beslut inom 30 dagar från Försäkringskassan, därefter dröjsmålsränta och skadestånd

Sjukpenning med flera steg

---

Klyftorna växer nu med rasande fart i Sverige. Enligt beräkningar från riksdagens utredningstjänst har antalet fattiga ökar med 146 000 personer på två korta år. Prognoser från Försäkringskassan visar att 33 000 personer med sjukpenning kommer att utförsäkras ur sjukförsäkringen 2010.

Enligt prognoserna kommer 132 600 personer färre att ha sjuk eller aktivitetsersättning 2011 jämfört med 2007. Allt fler sjuka hänvisas till socialbidrag, sjuknärvaro i arbetslivet eller att lämnas ut till andra människors välvilja.

 

---

Givetvis uppskattar vi omsorgen om de sjuka och er kamp mot utförsäkringslagen i riksdagen under våren, men vilka möjligheter har ni egentligen att få igenom krav på återställande av sjukförsäkringen i en socialdemokratisk regering?

Jag saknar också två för Resurs viktiga frågor, återställande av SGI för de som utförsäkrats pga de nuvarande reglerna samt upprättelse för dem som blivit utförsäkrade pga oegentligheter i försäkringskassans bedömningar.

SVT ABC- nytt  rapporterade idag om det interna brev som krävt att akuta patienter ska kunna handläggas på högst en timme. Se gärna inslaget på http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1279721.  I morgon ska PMet diskuteras på ett internt möte. Många av jourerna har tagit illa åt sig av de snava tidsramarna. Visst kan en timme låta mycket, men det handlar som sagt om hela handläggningen av en ny patient. Mycket står på spel. Risk för självmord, missade intoxikationer, ställningstagande till användande av tvång mm. Min egen erfarenhet är att min förmåga att verka lugn och ostressad vid samtalet är A och O för att patienten ska våga lämna den information som krävs för en fullgod bedömning, få patienter nämner självmordstankar och psykotiska symtom de första minuterna. Mina egna längsta bedömningar har tagit både 2 och 3 timmar, och i några fall har helt avgörande information framkommit efter en timmes samtal, information som lett till radikalt förändrad handläggning och därmed kunnat avstyra en akut självmordsrisk.

Att en stressad doktor kan göra bedömningar på kort tid förvånar inte, vilken patient vill öppna sig för en doktor som ideligen sneglar på klockan?

Enl Socialstyrelsens granskning kan brister i psykaitrin, ffa missbedömningar av siuicidrisken, ligga bakom 2 av 3 självmord. Om detta är applicerbart till hela befolkningen handlar det alltså om ca 1000 dödsfall per år som skulle kunna förhindras. Och vi har väl inte glömt att det sedan i våras finns en nollvision för självmord?




Läkartidningen
svt.se - Mittnytt
Självmord ofta brister i vården | Inrikes | Nyheter | Nyheter24
Kritik mot vården i två av tre självmordsfall | SvD
svt.se - Rapport

Äntligen lite positiva nyheter. Efter Mona Sahlins vaga svar på Resurs brev, har vi väntat på att få stöd och sällskap i vår kamp mot utförsäkringslagen. Genom  Ett hjärta RÖTT  får jag veta att TCO tillsatt en arbetsgrupp som ska arbeta med Utförsäkringslagen. Och med en av Sveriges mest namnkunniga forskare i spetsen, Töres Teorell. Wow!  Jag kan bara utmana övriga fackförbund att hänga på, lönen är inte längre den viktigaste frågan att kämpa för.

Samtidigt  vill jag utmana alla resursvänner att hjälpa till att skapa ett RESURS-ABC, ett Resurs-smart ord för varje bokstav: Själv börjar jag väl med H för Hopp...


TCO - Töres Thoerell leder expertgrupp som ska se över sjukförsäkringen


Bloggar om: hopp

Den största ironin med förra veckans börskris och Euro- ländernas räddningspaket är att banker och börser nu har fått en statlig garanti, en "sjukförsäkring". Detta samtidigt som vi arbetande människor förlorat vårt skydd vi sjukdom. Ja, det säger väl tyvärr ganska mycket om värderingarna i den här världen. Medan finanserna ska vårdas med silkesvantar ska människor pressas med piska och arbetslinje. Vi får bara hoppas att den nya bankförsäkringen liksom sjukförsäkringen innehåller tydliga kontrollsystem, för vi vill väl inte se fusk med bankbidragen?


Reaktionen på börsen lät ju heller inte vänta på sig, det blev, trots den underliggande sjukdomen, genaste glädjefnatt . Det säger väl också en hel del om betydelsen av trygghet och uppmuntran för den som är sjuk?


För dig som tycker att tålamodet med socialdepartementet och försäkringskassan börjar tryta vill jag bara säga, du är inte ensam. Förvalta din ilska väl. Engagera dig!  För vi vill inte låta politikerna få rätt i att vi inte orkar bry oss om de sjuka som blir utförsäkrade? Skriv ett mail till dina politiker idag!

---

Ny lagstiftning ska säkra det finansiella systemet
Räddningspaketet på svenska
Våg av garantier till Europas banker

Claeskrantz.se : Förstatligade banker är lösningen
  Har kapitalismen fått fnatt? Del1 av 2 — Mullvaden
  Har kapitalismen fått fnatt? Del 2 av 2 — Mullvaden
Även blinda hönor… « Ett hjärta RÖTT
Socialen nästa för sjuka och arbetslösa « Ett hjärta RÖTT
Moderat dubbelspel om socialförsäkringarna « Ett hjärta RÖTT
Ingen ska hamna utanför?… « Den Osynliga Patienten
Whiplashgruppens film o nyhetsblogg » Försäkringskassan lägger 15 miljoner på reklam
 Aftonbladet

Men vad sjutton betyder Facebook? Protestera mot Försäkringskassan istället | Kulturbloggen
Försäkringskassans reklamkampanj « Skriet Från Vildmarken

Andra bloggar om: politik, usa, ekonomi, samhälle, socialförsäkringar, välfärd, regeringen, nyliberalism, försäkringskassan, socialförsäkringar, finanskris

Den senaste veckan har vi alla överumplats av att det finansiella och kapitalistiska systemet närmast kollapsar. Om det beror på att hela börsen var en bubbla eller på bristen på tilltro mellan banker spelar mindre roll. Faktum är ändå att de finansiella händelserna kommer att skaka om vår tillvaro. Det kommer att möjliggöra ett paradigmskifte, den amerikanska och nyliberal modellen har en gång för alla visat sig vara en lika oframkomlig väg som kommunism och fascism. Vi vet ännu inte vad som kommer att komma i dess ställe, men jag är övertygad om att det inte kan bli mycket sämre än hur utvecklingen sett ut de senaste 5 åren. Äntligen kommer den absurda överkonsumtionen att kunna bromsas, äntligen kommer nyliberala värderingar att möta motstånd från fler än ett fåtal på vänsterkanten. Äntligen bromsas "utvecklingen" upp vilket kan ge möjlighet för både människa och miljö att återhämta sig. När börsvärdet och den spekulativa ekonomin förlorar sitt överdrivna värde kanske det kan ge en chans till rimlig värdering av den reela ekonomin. Vi påminns om att ekonomi handlar om att hushålla med resurser, inte om att tjäna pengar. Våra gemensamma resurser, vårt tilltufsade jordklot, våra mänskiga egenskaper, vår infrastruktur, våra samhällen, våra relationer. Allt det som vi egentligen behöver för att överleva.

Jag har tidigare varit ganska negativ till statliga bankuppköp men har börjat svänga lite. Eftersom den egentliga säkerheten för bankerna till stor del är belånade hus innebär ju statens bankuppköp egentligen en nationalisering av vårt land. Vi köper tillbaka det som bankerna försökt roffa åt sig genom uppblåsta bostadspriser. Även om vår tillit till staten inte alltid är så god så borde det ändå innebära betydligt mer insikt och möjligheter om nationen/staten snarare än banken äger hus och mark. Då kanske det tom kan bli rimligt att staten hyr ut villor, något som kommer att behövas eftersom många skuldsatta inte kan köpa sig en bostad.

Men det finns en del orosmoln också. Det som oroar mig mest är när IMF och andra bankföreträdare trosvisst hävdar att krisen kommer att bli ännu djupare, att vi kommer att få en recession ovanpå finanskrisen. Varför vill man skicka det budskapet nu? Det riskerar ju helt klart att öka oron och sänka börserna ytterligare. Vad har de att tjäna på det? Kommer IMF att vilja köpa upp land efter land, ett säkert sätt att placera makten i händerna på globala kapitalister och tvångsmässigt införa nyliberala system. Vi har ju sätt hur man gått fram i Sydamerika och Afrika med privatisering av skolor, sjukvård och vatten.

Men, vi är ju kloka människor så vi låter väl oss inte bli uppköpta och förslavade av IMF och kompani?



(Internationella valutafondens chef förutspår det globala finanssystemets sammanbrott | Aktieskolan, Sydsvenskan
Dom ljuger
Är hoppet ute för det finansiella systemet? - Bank & Finans - E24.se

Brittiska banker räddas

Tidigare på Resurs:
Resursbloggen -
Resursbloggen -
Resursbloggen -
Resursbloggen -

Relaterat:
G7 har en plan - men inga detaljer än

Andra bloggar om: finanskris, IMF, ekonomi, sammanbrott, finanskrisen

knuff , nyligen Twingly

Just nu pågår en intensiv debatt på Stockholms enda psykiatriska akutmottagning. Situationen är den att köerna på kvällar och helger har ökat kraftigt. Väntetiderna kan bli flera timmar. Det händer att patienter går pga de tröttnar på att vänta. Samtidigt har flera av läkarna på akutmottagningen börjat uppleva jourerna som alltför betungande. Ansvaret vid jourbedömningar är enormt.

Hit kommer människor med aktiva självmordsplaner, psykoser, manier, ibland med polis och uttalad aggressivitet, ibland drogpåverkad, ibland i social misär. Psykiaterns roll är att bedöma om den sökande behöver läggas in på sjukhuset eller inte (antalet vårdplatser är dock mycket begränsad så alla som vill kan inte alltid bli inlagda, medan en del är så pass påverkade av sin sjukdom att de inte förstår att de behöver inneliggande vård). Om inte inläggning kan erbjudas ska patienten få råd och stöd om vart de kan vända sig i stället. Förutom läkarsamtalet innebär besöket ibland kontakt med anhöriga, journalläsning, journalskrivning, läkemedelsordination, överrapportering till mottagande enhet, samt strukturerad farlighetes och suicidbedömning. Ibland behöver läkaren också diskutera med en mer erfaren kollega. Jourtiden är från kl 16-09, ofta efter en normal arbetsdag vilket alltså ger en arbetstid på drygt 24 timmar. Möjlighet till pauser är begränsat eftersom det ofta bara finns en legitimerad läkare på mottagningen under natten. Mottagningens upptagningsområde är hela Stockholms län, dessutom ingår jourläkaransvar för St Görans sjukhus och drygt 10-talet avdelningar.

Nu har mottagningens chef gått ut med ett brev till de jouraktiva läkarna med ett offentligt klagomål, jourläkarna är för långsamma. De jourläkare som i snitt inte tar mer än 1 patient i timmen rekommenderas att sluta gå jourer. Några av de duktiga och effektiva kollegerna kommer upp i detta. En eloge till dem.

Men många av jourläkarna upplever situationen annorlunda. Redan innan detta krav uttalades upplevde man situationen som stressande. Att skicka hem någon som sedan begår självmord är kanske det värsta skräckscenariot. För att kunna få fram trovärdig information behöver man bygga förtroende, något som kan ta några minuter. Tröskeln att söka på psykakuten är också ofta hög första gången, jag kan tycka att den sökande är värd att mötas av en empatisk och lyssnade doktor även om besöket inte medför inläggning. Kanske gör det det möjligt att våga komma tillbaka om situationen förvärras.

En timme per sökande (inkl administration) för att förhindra självmord, misär eller våld? Är det lönsamt? Vad kostar egentligen ett självmord, eller ett våldsbrott? Vad kostar det att en sökande inte känner sig välkommen den dag de blir värre? Jag bara undrar.

---

Läkartidningen - Brister i vården i två av tre självmordsfall

 Dagens Medicin  Läkartidningen
Rapporten, "Psykiaters arbetsliv och arbetssituation" HÄR,

Andra om psykiatri, psykvården, skl, läkarförbundet, psykiatrins ansikten, psykiater, psykläkare, psykiatriker, sjukvård, landsting

Ångest, den obehagligaste formen av rädsla. Ofta förknippad med andnöd, tryck över bröstet, hjärtklappning, klumpkänsla i halsen, oro. Ångest utlöst av hotfulla situationer, av ovisshet och otrygghet.. Ångest, oerhört obekvämt, och i längden ett inte särskilt hälsosamt tillstånd. Ångest är med rätta förknippat med övervägande negativa tolkningar. Finns det överhuvudtaget någon funktion eller mening med ångest?

Kanske en. Kanske. Jag säger det så ödmjukt jag kan, för jag vet av egen erfarenhet att ångest är fruktansvärt. Ångest, en uppluckring av vårt psyke. Ångest en möjlighet till flexibilitet. Jag tänker på psyket som ett hårt tvinnat rep, av tankar, känslor och beteenden. Repet kan vara mer eller mindre hårt tvinnat, mer eller mindre styvt. Ett styvt rep har sina fördelar, det låter sig inte så lätt påverkas av yttre förändringar. Men i vissa fall kan styvheten bli ett hinder, om förändringarna i omgivningen kräver förändringar i tankar, känslor eller beteende. Det styva repet vill inte låta sig böjas. Med ångesten börjar repet luckras upp, det blir mjuk, mer böjbart. Inlärning och utveckling kan ske. När repet böjt sig upphör ångesten och repet kan åter stramas upp, nu med sina nya inlärda mönster som anpassat sig till den förändrade realiteten.

Ångest. Ju hårdare vi vill hålla kvar vid vår gamla världsbild, desto längre håller den i sig. Att ge upp förnekelsen och acceptera livet som det verkligen är ända utvägen.

Just nu skakas vårt klot av en finansiell kris. Vi tvingas acceptera att pengar inte kan erbjuda oss trygghet. Men det är bara den senaste i en lång rad av kriser. Vi har redan varit tvugna att konfronteras med global miljöförstöring, möjlig klimatförändring, möjlig energikris, demokratins brister, nyliberala samhällsförändringar. Det är inte roligt, inte acceptabelt, men vi måste ändå acceptera att detta är hur världen ser ut. Först när den insikten lagt sig, kan vi åter andas djupa andetag och glädjas över livets små obetydligheter. Och med de djupa andetagen kommer också viljan att fortsätta kampen för en bättre värld.

Så vi har konstaterat det självklara - att hela aktiemarknaden bara var ett luftslott - ett enormt pyramidspel. Många människor, och kanske framförallt banker förlorar massor med pengar - pengar som egentligen inte hade särskilt mycket reelt värde. Ok.

Nu skriker börshandlare att de vill se fler banker förstatligas - hmm - intressant önskan från nyliberala aktörer - man vill skyffla över värdelösa papper och tunga åtaganden på staten - folket. För om de verkligen hade något värde så skulle väl det finnas någon som ville köpa upp en bank? Men nej, efterfrågan på banker tycks fn vara mycket låg, de med insikt skyr dem som pesten. De är helt enkelt skuldsatta upp över öronen, har ett negativt värde. Nej, att köpa en bank nu vore idiotiskt - även för en stat. Vill en stat ha en bank är det väl mycket bättre att skapa en ny?

Men, för oss utan pengar, kanske börspaniken kan innebära möjligheter. Nu är det dags att ta till fantasin och kreativiteten - dags att hitta alla fördelar och möjligheter med den enorma börskraschen.

Resurs firar därför sin halvårsfödelsedag med att utlysa sin första bloggtävling - Fem fördelar med börskrashen - både reela och ironiska fördelar välkomnas - men ska givetvis vara i resurs-anda, med respekt för de sjuka och utsatta rätt i samhället!

Tveka inte!

Statsministern: "Klart man känner oro"
Nytt jätteras på börserna | Ekonomi | Aftonbladet
knuff.se - bloggportalen som ger dig en knuff i rätt riktning
2 000 arbetare och 700 tjänstemän förlorar jobbet | Nyheter | Aftonbladet
Kraftigt fall på börsen i morse | Nyheter | Aftonbladet
Brittiska banker förstatligas
Panik på Stockholmsbörsen
Swedbank skärper lånekraven
3 000 nya arbetslösa i Göteborg | Svensson
Banker förstatligas på löpande band | Svensson
Ska vi förstatliga bankerna nu? | Jinges web och fotoblogg
Enligt Min Humla » Nätvänligheten

Tänk om pengar inte kan sparas?

När vi,  som nation, avsätter pengar för framtiden lurar vi oss själva. Den dag pengar används devalveras deras värde-  tillförsel av pengar utan tillförsel av reelt värde skapar inte välstånd, bara inflation.

Det är bara värdet av det människor skapar eller jorden ger den som avgör vår välfärd. Att frisätta sparade pengar torde får samma effekt som att rulla igång sedelpressarna, mer pengar men med mindre värde.

Men om pengar inte kan sparas för framtiden- vad är det då bra för?
- de är bytes-hjälpmedel
- de underlättar byte av varor och tjänster genom att de begränsar behovet av personliga relationer mellan köpare och säljare.

Men när pengar får ett egenvärde riskerar de också att  lova mer än det kan hålla.  Vi tror att pengar kan köpa oss allt, framförallt framtida trygghet och välstånd. Det är, vilket blivit tydlgit den senaste veckan, en ren illusion. Framtidens välstånd beror inte på hur många kronor vi har sparat utan på hur vi har förvaltat vår jord, våra kroppar, våra psyken, och våra relationer.

Vågar man hoppas att finanskrisen kan få något gått med sig, även för oss som inte investerat i förlustoptioner eller warranter?