Ökat patientarbete gynnar inte psykiatrins patienter
Psykbryt bloggar idag om en undersökning som visar att psykiaterna inte orkar arbeta heltid med patienterna och förelår att ett eventuellt bonus system ska till för att öka psykiaternas produktivitet. Som partisk i målet ä'r jag övertygad om att det är helt fel väg att gå. Jag tillhör denna fördömda grupp av deltidsarbetande psykiater som valt att sätta tuffa gränser för hur många patienter jag kan ta per dag. Är det oetiskt, ineffektivt? Nej jag tror inte det. Och, även om patienter kanske inte vill höra det så är det faktiskt krävande att träffa patienter. Det betyder inte att jag inte tycker om det, nej tvärtom är jag faktiskt väldigt glad för mitt yrkesval och tycker mycket om att träffa patienter. Men, det tar på krafterna. Varför? Därför att jag under den timmen patienten är där försöker att lyssna 100 %, och vinnlägga mig om att för just denna patient försöka hitta det förhållningssätt som kan hjälpa patienten vidare. Arbetet innebär förutom att lyssna att härbärgera ångest, både min och patientens, lyssna och reflektera. Dessutom har jag ju som läkare ansvar för medicinering, diagnosticering, utredning, journalskrivning, intyg, kontakter med försäkringskassa, socialen, rapportering till andra yrkesgrupper mm.
Alla vill att vi psykiater ska öka vår produktivitet. Jag har nyligen blivit påhoppad av min chef för att jag hade för få "pinnar", patientbesök/vecka. Men jag ä rövertygad om att denna begränsning i produktivitet är mer effektivt än om jag träffat ett par patienter till per vecka. Varför?
- Varje patient är värd att jag orkar lyssna.
- Jag är värd att orka stanna i mitt yrke i längden.
- Patienten är värd att jag skriver bra intyg och är omsorgsfull med journalskrivning, medicinering eller diagnosticering.
- Min man och mina barn är värda att jag inte tar med mig arbetsrelaterad ångest hem
- Jag är värd att inte bli sjuk av mitt arbete
- Mina patienter är värda att ha en empatisk doktor
- Samhället är värt att jag håller i flera år.
- Patienterna är värda att inte bli slentrianmässigt behandlade.
- Mina patienter och min arbetsgivare är värda att jag håller mig uppdaterad med kunskapsutvecklingen inom mitt fält
Om jag blir tvingad att ta fler patienter per dag än jag hinner bearbeta/ handlägga riskerar det att leda till att jag blir utbränd och patienterna slarvigt bemötta - och vem vinner på det egentligen?
Dagens Medicin Läkartidningen
Rapporten, "Psykiaters arbetsliv och arbetssituation" HÄR,
Andra om psykiatri, psykvården, skl, läkarförbundet, psykiatrins ansikten, psykiater, psykläkare, psykiatriker, sjukvård, landsting, eva nilsson bågenholm, dagens medicin,
Alla vill att vi psykiater ska öka vår produktivitet. Jag har nyligen blivit påhoppad av min chef för att jag hade för få "pinnar", patientbesök/vecka. Men jag ä rövertygad om att denna begränsning i produktivitet är mer effektivt än om jag träffat ett par patienter till per vecka. Varför?
- Varje patient är värd att jag orkar lyssna.
- Jag är värd att orka stanna i mitt yrke i längden.
- Patienten är värd att jag skriver bra intyg och är omsorgsfull med journalskrivning, medicinering eller diagnosticering.
- Min man och mina barn är värda att jag inte tar med mig arbetsrelaterad ångest hem
- Jag är värd att inte bli sjuk av mitt arbete
- Mina patienter är värda att ha en empatisk doktor
- Samhället är värt att jag håller i flera år.
- Patienterna är värda att inte bli slentrianmässigt behandlade.
- Mina patienter och min arbetsgivare är värda att jag håller mig uppdaterad med kunskapsutvecklingen inom mitt fält
Om jag blir tvingad att ta fler patienter per dag än jag hinner bearbeta/ handlägga riskerar det att leda till att jag blir utbränd och patienterna slarvigt bemötta - och vem vinner på det egentligen?
Dagens Medicin Läkartidningen
Rapporten, "Psykiaters arbetsliv och arbetssituation" HÄR,
Andra om psykiatri, psykvården, skl, läkarförbundet, psykiatrins ansikten, psykiater, psykläkare, psykiatriker, sjukvård, landsting, eva nilsson bågenholm, dagens medicin,
Husläkare larmar - lönsamhetskrav hotar hälsan
Resurs publiserar idag en insändare - ett brev från en oroad husläkare:
Jag tänker skriva några ord om vårt samhälle, närmare sagt Stockholms läns landstings sjukvårdspolitik! Den drivs ju av moderater för tillfället!
Det råder kaos. Finanspolitiken har tagit över, tjäna pengar, vinst, 10% för varje år, och samma krav för nästa år, .., sjukvården ska vara lönsam! Vad gäller vårdcentraler så måste besöksstatistiken öka, annars hotar man att stänga vårdcentralen, det är ju anbud numera. Därför uppmanas våra chefer att man bokar in alla patienter, sånt som är banalt och inte skulle behöva läkare, tex halv dag ont i halsen, förr har sköterska gett rådet att stanna hem och bädda ner dig. Nu ska varenda en träffa läkare, för det är det som ger pengar till vårdcentralen. Att Agda 75 år behöver vård pga sin diabetes, yrsel, eller Fatima 52 är helt utsliten, jaa, tiderna räcker inte till de som är sjuka.
Mitt i detta kaos, står vi läkare, och försöker göra vårt bästa! En och annan läkare, förr eller senare tröttnar, läkaren blir utsliten, läkaren blier tvungen att hitta mindre belastande arbete, tex hyrföretagen!
Politikerna styr över sjukvården, de har inte kunskap om sjukvården, förr har politikerna lyssnat på de högre tjänstemännen i sjukvården för de besitter kunskap om läget. Vad som händer i år, så kör politikerna över tjänstemanna steget, det har lett till helt galna beslut tex:
Huddinge sjukhus röntgen har förlorat anbudet vad gäller Geriatrik kliniken på sjukhuset och Huddinge närakuten, så, efter årsskiftet, så Kommer Agda 85år, som är inneliggande på Geriatrik kliniken på Huddinge sjukhus, som behöver röntgen, att skickas från Huddinge sjukhus till privat röntgen i Skärholmen. Likaså, om nån stukat foten och söker närakuten Huddinge, så kommer denna patient skickas till privat rtg på Skärholmen med ambulans.
Det stod i tidningen häromdagen att pat.avgiften kommer att sänkas med 20 kr eftersom ekonomin är så bra, bara kort därefter så stod det i tidningen att det var ett räknefel! !
Det läskiga är att vi som personal riskerar att "avtrubbas"; att det engagemang och empati, som vi vill ge till våra patienter, det riskerar att tvättas bort, vi vänjer oss! Det är bara pengar som räknas! Empati är inte lönsanmt!
Jag tänker skriva några ord om vårt samhälle, närmare sagt Stockholms läns landstings sjukvårdspolitik! Den drivs ju av moderater för tillfället!
Det råder kaos. Finanspolitiken har tagit över, tjäna pengar, vinst, 10% för varje år, och samma krav för nästa år, .., sjukvården ska vara lönsam! Vad gäller vårdcentraler så måste besöksstatistiken öka, annars hotar man att stänga vårdcentralen, det är ju anbud numera. Därför uppmanas våra chefer att man bokar in alla patienter, sånt som är banalt och inte skulle behöva läkare, tex halv dag ont i halsen, förr har sköterska gett rådet att stanna hem och bädda ner dig. Nu ska varenda en träffa läkare, för det är det som ger pengar till vårdcentralen. Att Agda 75 år behöver vård pga sin diabetes, yrsel, eller Fatima 52 är helt utsliten, jaa, tiderna räcker inte till de som är sjuka.
Mitt i detta kaos, står vi läkare, och försöker göra vårt bästa! En och annan läkare, förr eller senare tröttnar, läkaren blir utsliten, läkaren blier tvungen att hitta mindre belastande arbete, tex hyrföretagen!
Politikerna styr över sjukvården, de har inte kunskap om sjukvården, förr har politikerna lyssnat på de högre tjänstemännen i sjukvården för de besitter kunskap om läget. Vad som händer i år, så kör politikerna över tjänstemanna steget, det har lett till helt galna beslut tex:
Huddinge sjukhus röntgen har förlorat anbudet vad gäller Geriatrik kliniken på sjukhuset och Huddinge närakuten, så, efter årsskiftet, så Kommer Agda 85år, som är inneliggande på Geriatrik kliniken på Huddinge sjukhus, som behöver röntgen, att skickas från Huddinge sjukhus till privat röntgen i Skärholmen. Likaså, om nån stukat foten och söker närakuten Huddinge, så kommer denna patient skickas till privat rtg på Skärholmen med ambulans.
Det stod i tidningen häromdagen att pat.avgiften kommer att sänkas med 20 kr eftersom ekonomin är så bra, bara kort därefter så stod det i tidningen att det var ett räknefel! !
Det läskiga är att vi som personal riskerar att "avtrubbas"; att det engagemang och empati, som vi vill ge till våra patienter, det riskerar att tvättas bort, vi vänjer oss! Det är bara pengar som räknas! Empati är inte lönsanmt!
Så slår Vårdval Stockholm mot gamla och sjuka
Stora Sköndals vårdcentral stängs från årsskiftet - orsak - deras patienter är sjuka. Så absurbt slår Stockholms Vårdvalsmodell. Vårdcentraler som specialicerat sig på att ta hand om gamla slås ut, vårdcentraler med många friska blomstrar. Konsten för att få en vårdcentral att klara sig är nämligen att lyckas få friska, innan de ens besökt vårdcentralen, att lista sig. Systemet bygger ju på att den del av befolkningen som aldrig behöver gå till läkaren subventionerar de som behöver flera besök; ersättningssumman räcker ju knappt till ett läkarbesök per person och år. Men hur får man friska att lista sig på en vårdcentral som specialicerat sig på att serva ett äldreboende och skapa trygghet i vårdkedjan för de allra äldsta? Som har en medelålder på över 80 år. Det går inte. Vårdcentralen får stängas. Samhällsekonomiskt är det givetvis en mindre katastrof, en välfungerande vårdkedja för äldre sparar massor av pengar genom minskat behov av sluten geriatrisk vård, bättre livskvalité och ökad trygghet både för den gamle och för dennes barn och barnbarn.
Nu läggs verksamheten ned och dessa gamla och sjuka får leta sig till närliggande vårdcentraler med förlust av kontinuitet och ökade risker som följd.
Läkarmottagningen stängs - patienterna är för gamla
Dagens Medicin: Vårdval Stockholm är ingen bra förebild
Läkarprotest mot vårdvalsreform
Så fungerar Vårdval Stockholm
Borgerliga vill ändra vårdval | SvD
Dagens Samhälle - Varför ska regeringen bestämma?
Webfinanser - Dag Larsson (S): Rädda Stora Sköndals vårdcentral
Läkartidningen
Fyrtiotalisterna, pottan och pensionen
ag börjar känna mig disillusionerad. Jag har hunnit förstå att jag var naiv, att tro att lilla jag kunde påverka något när hela etablissemanget är emot, när partierna redan är överens och insyltade i varandras program sedan årtionden tillbaka. När det finns enormt starka ekonomiska och politiska intressen som dominerar utvecklingen inte bara i Sverige utan i hela västvärlden. På något sätt trodde jag att om bara folk förstod hur odemokratiskt och destruktiv avvecklingen av den sociala välfärden är skulle folk gå man ur huse och demonstrera dag och natt. I samstämmig övertygelse om att ingen, INGEN, i längden tjänar på ökade klyftor och förakt av människans mänsklighet präglar samhällsutvecklingen.
Insikten om att det var Davids kamp mot Goliat kom när jag deltog i SKL (Sveriges Kommuners och landstings) konferans "En sjukskrivningsprocess på bättrings vägen". Då insåg jag hur etablissemanget lyckats med att vända på begreppen så att det var sjukskrivning som orsakade sjukdom och inte tvärtom, och hur målet inte längre var ett bra skydd för de sjuka utan "att få ned ohälsotalet", dvs spara pengar.
Bilden av den läckande försäkringskassan har blivit en hotbild för fyrtiotalister som oroar sig för sin pension. De har blivit uppskrämda med att de måste "trygga" försäkringssystemen för att pensionspengarna ska räcka. En bild av ekonomin som ett slutet system där kakan inte kan räcka till både de sjuka och pensionärerna. Nu när fyrtiotalisterna går i pension behöver de ju inte längre sjukpenningen, så då är det väl lika bra att avveckla den, tycks en del resonera. Pengarna behövs för de de nyblivna pensionärerna så att deras ekonomiska standard inte försämras när de går i pension. I förlängningen ser vi rädslan för att bli äldre, och inte längre kunna försörja sig själv, att bli beroende. Den oberoende och framgånsrika generationens värsta hotbild.
Själv är jag tillräckligt ung för att ännu inte ha börjat oroa mig för pensionen. Men jag har ändå insett att det ingår i livsbetingelserna att vi i vissa perioder är den starka och i vissa perioder den svagare. I vissa perioder har vi kraft över att ta hand om andra, i bland orkar vi bara med oss själva, och ibland måste vi låta någon annan få torka oss i rumpan. Ja, kanske är det förödmjukande att bli gammal och beroende, men att försöka fly från det är att fly från livet själv.
Nu ska jag gå och hjälpa sonen från pottan.
Han protesterar. Kan själv.
Kommentarer:
Insikten om att det var Davids kamp mot Goliat kom när jag deltog i SKL (Sveriges Kommuners och landstings) konferans "En sjukskrivningsprocess på bättrings vägen". Då insåg jag hur etablissemanget lyckats med att vända på begreppen så att det var sjukskrivning som orsakade sjukdom och inte tvärtom, och hur målet inte längre var ett bra skydd för de sjuka utan "att få ned ohälsotalet", dvs spara pengar.
Bilden av den läckande försäkringskassan har blivit en hotbild för fyrtiotalister som oroar sig för sin pension. De har blivit uppskrämda med att de måste "trygga" försäkringssystemen för att pensionspengarna ska räcka. En bild av ekonomin som ett slutet system där kakan inte kan räcka till både de sjuka och pensionärerna. Nu när fyrtiotalisterna går i pension behöver de ju inte längre sjukpenningen, så då är det väl lika bra att avveckla den, tycks en del resonera. Pengarna behövs för de de nyblivna pensionärerna så att deras ekonomiska standard inte försämras när de går i pension. I förlängningen ser vi rädslan för att bli äldre, och inte längre kunna försörja sig själv, att bli beroende. Den oberoende och framgånsrika generationens värsta hotbild.
Själv är jag tillräckligt ung för att ännu inte ha börjat oroa mig för pensionen. Men jag har ändå insett att det ingår i livsbetingelserna att vi i vissa perioder är den starka och i vissa perioder den svagare. I vissa perioder har vi kraft över att ta hand om andra, i bland orkar vi bara med oss själva, och ibland måste vi låta någon annan få torka oss i rumpan. Ja, kanske är det förödmjukande att bli gammal och beroende, men att försöka fly från det är att fly från livet själv.
Nu ska jag gå och hjälpa sonen från pottan.
Han protesterar. Kan själv.
Kommentarer:
Postat av: Anonym
Lite mer 'kan själv' är kanske vad det här landet skulle behöva, liksom lite mer av kicks-ass-mentalitet gentemot makthavarna, gör dom inte sitt jobb så åt helvete med dom utan krusiduller.
Insikter kommer sällan gratis.
Postat av: Anonym
... å andra sidan: trots allt är man nog hellre desillusionerad än invaggad i tron att sossarna kommer att ställa saker tillrätta.
Mycket av försämringarna de senaste 20 åren har byggt på ett synnerligen utstuderat växelspel mellan sossar och borgare, nu har vi iallafall chansen att skicka gänget dit dom hör hemma och meddela att fulspelet är definitivt genomskådat.
Boktips för stressade själar
Ingenting är väl så frustrerande som att leta i sin bokhylla efter en av sina favoritböcker och bara inte hitta den. Boken som jag söker idag är "våga vara" av Jana Söderberg. Nåväl, istället för att gräma mig beslutade jag mig för att köpa en till, om jag hittar den gamla blir den utmärkt present. Om ni inte redan visste det så är populärvetenskapliga självhjälpsböcker, eller ("krisböcker" som min man lite hånfullt säger) en av mina svagheter. Kan inte låta bli att tycka att de är ofta är ett utmärkt komplement till mina mer torra och sakliga psykiatri och medicin -litteratur. Alla är visst inte bra, men den här vågar jag rekommendera.
Om ni har möjligt att lyssna på Jana någon gång tycker jag ni ska ta chansen!
Om ni har möjligt att lyssna på Jana någon gång tycker jag ni ska ta chansen!
Livet i globaliseringens mitt
Mittens rike. Globaliseringes föredöme, den stora ekonomin. Landet som leder utvecklingen. Är det hit vi är på väg? Kan Sverige välja en annan väg? Vad händer om vi inte gör det?
Se dessa filmer. Här finns ingen försäkringskassa, ingen statlig pension, ingen offentlig sjukvård. Arbetsgivaren/staten stod för löftet att ta hand om sina arbetare som verkat hela sina liv i fabrikerna. Nu säljs fabrikerna ut för småpengar, korrumperade politiker öppnar dörren för privata ägare, privata ägare som stänger fabrikerna, plundrar innehållet, och lämnar arbetarna utan jobb, utan bostad och utanför trygghets systemen.
Vad är skillnaderna mot Sverige? Jo, försäkringskassan, den offentliga sjukvården och garantipensionerna. Men steg för steg har vart sociala skyddsnät glesats ut, och nu faller allt fler mellan maskorna. Kommer utvecklingen att fortsätta i samma riktining - eller förmår vi att lägga om kursen? Eller är det redan för sent?
<
Se dessa filmer. Här finns ingen försäkringskassa, ingen statlig pension, ingen offentlig sjukvård. Arbetsgivaren/staten stod för löftet att ta hand om sina arbetare som verkat hela sina liv i fabrikerna. Nu säljs fabrikerna ut för småpengar, korrumperade politiker öppnar dörren för privata ägare, privata ägare som stänger fabrikerna, plundrar innehållet, och lämnar arbetarna utan jobb, utan bostad och utanför trygghets systemen.
Vad är skillnaderna mot Sverige? Jo, försäkringskassan, den offentliga sjukvården och garantipensionerna. Men steg för steg har vart sociala skyddsnät glesats ut, och nu faller allt fler mellan maskorna. Kommer utvecklingen att fortsätta i samma riktining - eller förmår vi att lägga om kursen? Eller är det redan för sent?
<
Cristina Husmark KU anmäld
Jag missade tydligen en viktig nyhet i fredags - socialdemokraten Sven-Erik Österberg har KU anmält Cristina Husmark Pehrsson. Skälet är att han ifrågasätter om socialförsäkringministern gett försäkringskassan ett resurs omöjligt uppdrag, vilket skulle förklara de långa väntetiderna som uppstått under hösten. Jag kan ju inte annat än välkomna denna KU-anmälan, men skulle ju gärna ha sett att man också ifrågasatt handläggningen av införandet av "Utförsäkringslagen/"Rehabiliteringskedjan". Som vi på Resurs skrivit om tidigare remitterades den inte till lagrådet - med motiveringen att det var fråga om en "enkel beskaffenhet", detta trots att Cristina Husmark själv i plenisalen kallade lagförslaget för "en stor och komplex reform".
Resurs ifrågasätter om "Utförsäkringslagen"är förenlig med grundlagens krav på förutsägbarhet och rättsäkerhet.
Exempel på bristande rättssäkerhet:
Arbetsförmåga ska bedömas mot hela den nationella arbetsmarknaden redan efter 6 månader- det finns ingen accepterad metod för att göra denna bedömning. Anna Hedbords utredning om detta presenteras nästa vår.
Samma sjukdomstillstånd kan debutera på olika sätt varvid möjligheten att ställa en korrekt diagnos varierar. Samma sjukdom och samma nedsättning av arbetsförmågan kan leda till helt olika bedömningar hos föräkringskassan, bara för att läkaren upptäcker olika symtom först. (Tex kan cancer i tarmen både ge trötthet, avmagring och blod i avföringen, men bara det senare torde leda till att en korrekt diagnos ställs snabbt, i de andra fallen riskerar alltså patienten att utförsäkras pga att diagnosen är otydlig initalt.)
Vi anser inte att denna rättssäkerhet är acceptabel, vad lagrådets jurister anser får vi aldrig veta - för Cristina Husmark ansåg att denna "komplexa reform" var en enkel beskaffenhet!
Resurs ber därför att någon rådig riksdagspolitiker ber konstitiutionsutskottet pröva om Cristinas bedömning av lagförändringen var en enkel beskaffenhet
Som sagts tidigare - Utförsäkringslagen är en lika stor skandal som FRA! (Björn Elmbrant i Dagens Arena)
Resurs ifrågasätter om "Utförsäkringslagen"är förenlig med grundlagens krav på förutsägbarhet och rättsäkerhet.
Exempel på bristande rättssäkerhet:
Arbetsförmåga ska bedömas mot hela den nationella arbetsmarknaden redan efter 6 månader- det finns ingen accepterad metod för att göra denna bedömning. Anna Hedbords utredning om detta presenteras nästa vår.
Samma sjukdomstillstånd kan debutera på olika sätt varvid möjligheten att ställa en korrekt diagnos varierar. Samma sjukdom och samma nedsättning av arbetsförmågan kan leda till helt olika bedömningar hos föräkringskassan, bara för att läkaren upptäcker olika symtom först. (Tex kan cancer i tarmen både ge trötthet, avmagring och blod i avföringen, men bara det senare torde leda till att en korrekt diagnos ställs snabbt, i de andra fallen riskerar alltså patienten att utförsäkras pga att diagnosen är otydlig initalt.)
Vi anser inte att denna rättssäkerhet är acceptabel, vad lagrådets jurister anser får vi aldrig veta - för Cristina Husmark ansåg att denna "komplexa reform" var en enkel beskaffenhet!
Resurs ber därför att någon rådig riksdagspolitiker ber konstitiutionsutskottet pröva om Cristinas bedömning av lagförändringen var en enkel beskaffenhet
Som sagts tidigare - Utförsäkringslagen är en lika stor skandal som FRA! (Björn Elmbrant i Dagens Arena)
Mona Sahlins svar på Resurs brev
Hej Jenny
Tack för ditt brev. Jag är också djupt oroad över det som nu sker i
sjukförsäkringen och framförallt, över de konsekvenser den borgerliga
regeringens sjukskrivningsregler ger. Ledsen och arg blir jag när jag ser
och hör vilka återverkningar detta får i människors vardag. Då har reglerna
endast hunnit vara i kraft mindre än två månader.
Regeringen lägger allt ansvar på den enskilde. Samtidigt tar man bort
ansvaret från övriga aktörer i sjukskrivningsprocessen. Förändringarna går
bara ut på att det ska löna sig att vara frisk och välbeställd, men att det
ska kosta för den som är sjuk och arbetslös och redan är utsatt. Ekonomiska
drivkrafter riktas ensidigt mot den enskilde individen utan att
arbetsgivaren har drivkrafter att minska sjukfrånvaron.
Här handlar det om en ren och skär utsorteringskedja. Den innehåller inga
förslag på förbättrad rehabilitering eller ökade möjligheter till jobb för
den som drabbats av ohälsa. Den ställer inga krav på arbetsgivaren och ger
inte Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen nya möjligheter till stöd
för individen. Jag tror att vi når mycket längre på samarbete. Jag är också
helt övertygad om sambandet mellan trygghet och utveckling. Men den
moderatstyrda regeringen håller tillbaka utvecklingen och hindrar människor
från att växa.
De långa linjerna i den borgerliga politiken blir alltmer uppenbara. Jag är
rädd för att regeringen med sin politik driver Sverige mot ett allt hårdare
klimat i arbetslivet, där kraven och tempot vrids upp ytterligare. Sverige
får en grupp av människor – friska och högpresterande – i jobb - och en som
ställs allt längre utanför. Men jag tror inte som regeringen att utslagning
från arbetslivet och från trygghetssystemen är lösningen på Sveriges
problem.
Ett hållbart arbetsliv kräver en god arbetsmiljö. En god arbetsmiljö
handlar både om att själv kunna ha inflytande över sin arbetstid och
arbetets innehåll, att känna delaktighet och ha en rimlig arbetsbelastning.
Arbetslivet måste vara så utformat att människor klarar att jobba fram till
pensionen utan att slitas ut eller drabbas av skador och sjukdomar. Det
förutsätter arbetsplatser som tillvaratar varje medarbetares kunskaper och
förmågor, som uppmuntrar till lärande och utveckling. Det kräver öppna och
tillåtande arbetsorganisationer. Sverige har länge legat i framkant när det
gäller investeringar i arbetsmiljön. Vi vill fortsätta på den inslagna
vägen och satsa vidare – inte avveckla som den moderatstyrda regeringen nu
gör. Sverige ska vara en förebild med moderna arbetsplatser och en bra
arbetsmiljö.
Jag kan instämma i mycket av den oro ni ger uttryck för vad gäller
utvecklingen de senaste åren. Självklart har vi mycket att lära av det som
varit. Ni pekar på flera viktiga problem. Exempelvis att det funnits de som
mot sin vilja förtidspensionerades, och då kanske i brist på andra
insatser. Jag är också övertygad om att många långtidssjukskrivna eller
bland dem som har sjukersättning (förut förtidspension), med rätt sorts
insatser, hade kunnat vara kvar i arbetslivet.
Vad gäller målet om att halvera ohälsan är jag dock helt säker på att det
var rätt att sätta upp ett sådant. Varje ansvarsfull regering måste ha ett
mål att arbeta mot. Målet att halvera ohälsan tillkom inte i någon illvilja
mot dem som var eller är sjuka och saknar arbetsförmåga. Tvärtom, sattes
målet upp för att sätta press på oss själva och alla inblandade aktörer att
dra sitt strå till stacken för att skapa ett friskare arbetsliv och stödja
människor tillbaks i arbete. Få människor mår bra av att i långa tider gå
arbetslös, utan att bli sedd eller känna sig behövd. Likadant har det nog
känts för många långtidssjukskrivna, åtminstone för de som förgäves ropat
efter stöd, men fått fel insats eller ingen alls. Vägen tillbaks blir då
brantare för var dag som går.
Ohälsan var mycket hög under en period på 90-talet och in på 2000-talet och
av ett antal kända orsaker. Brist på samordning och
rehabiliteringsinsatser, brist på drivkrafter i arbetslivet för att
förebygga ohälsa och skador, för lite stöd för återgång i arbete,
kombinerat med alltför sena insatser samt otydligheter i
sjukskrivningsprocessen. Den socialdemokratiska regeringen genomförde då
ett antal åtgärder. Men vi nådde inte ända fram. Många människor hamnade i
kläm i systemen. Mycket återstod som vi varken var nöjda eller stolta över.
Vi fick också sparken vid valet 2006. Nu gör vi vår hemläxa. På samma sätt
som vi lär av det som blev fel då, vill vi inte göra om de misstag som den
borgerliga regeringen gör nu.
Du ställer en rad relevanta och viktiga frågor till mig som partiledare,
och undrar hur vi socialdemokrater gör om vi får mandat att leda Sverige
efter valet 2010. Jag vill då säga att det är omöjligt för mig att ge
detaljerade svar på alla de frågorna. Det vore helt enkelt fel. I vårt
parti pågår nu ett brett rådslagsarbete, med syfte att utveckla och ompröva
politiken på en mängd områden. Här har också diskussionerna om välfärd,
trygghet, rättvisa och stöd för återgång i arbetslivet - ett stort utrymme.
Ni är mycket välkomna att delta i våra samtal samt bidra med era
synpunkter. Dessutom tar jag självklart med mig de frågor ni har lyft.
Jag ska ändå försöka att till en del besvara fråga ett och två eftersom ni
tar er utgångspunkt i de sjukskrivningsregler som den borgerliga regeringen
infört i sommar.
1) Vår inriktning är reella, tidiga och samordnade åtgärder för återgång i
arbete. Insatser behövs som involverar samtliga berörda aktörer i
sjukskrivningsprocessen, och inte lämnar den sjukskrivne åt sitt eget öde.
Individen måste vara i centrum för insatserna, och de ska vara utformade
efter hans eller hennes behov. Arbetsgivarens ansvar för rehabilitering
måste tydliggöras och förstärkas. Arbetsmarknadens parter har en viktig
roll. Men även de utan en arbetsgivare och som av olika orsaker står långt
från arbetsmarknaden måste genom samhällets samlade insatser garanteras
rätt till stöd och rehabilitering. Trygghetsförsäkringar som ger reell
kompensation vid exempelvis sjukdom, arbetslöshet eller föräldraledighet är
en viktig del av välfärden. De får inte missbrukas och de behöver vara
utformade så att de stödjer arbetslinjen. Regeringens nedskärningar och
utsorteringspolitik har dock bara lett till sämre försäkringar och därmed
sämre välfärd. Hur våra alternativ på de här områdena närmare ska utformas,
kommer vi att återkomma till, dels under hösten men också längre fram när
vårt rådslagsarbete gått in i ett nytt skede.
2) Vi röstade redan före sommaren nej till den borgerliga regeringens s.k.
rehabiliteringskedja (den ni kallar för utförsäkringslag och vi för
utsorteringskedja). Vi har därmed redan tydligt avvisat dessa ensidigt
riktade tidsgränser, där den enskilde bland annat kan förlora både sin
ersättning och sin anställning redan efter ett halvår. Orättvisor är inte
lösningen på Sveriges problem.
Sverige tjänar på rättvisa!
Med vänliga hälsningar
Mona Sahlin
Tack Mona för ditt svar! Vi återkommer gärna för fortsatt dialog om hur Sverige åter kan bli ett rättvist och sunt samhälle, med respekt både för människans starka och svaga sidor.
Resurs brev från den 20/8
Relaterat på RESURS:
- Krisen på försäkringskassan- beställningsjobb från rehabiliteringslobbyn
- Rehabiliteringslobbyn, Regeringen och oppo(s)itionen
- Sjuk och utelämnad - försäkringskassan förtiger den obehagliga sanningen
- Den enes död, den andres bröd - grisar flyger fortfarande inte
- Sverige i köpläge efter välfärdsslakt
- Globaliseringen kräver effektiviseringar i Moder Svea AB
Andra bloggar om:
blogguppror försäkringskassan funktionshinder sjukdom sjukförsäkringen, samhälle, försäkringskassan mona sahlin politik regeringen socialdemokraterna hälsa välfärd knuff , nyligen Twingly
NY VIKTIG NAMNINSAMLING!! REHABILITERING - INTE PRIVATISERING!
Om frihet och trygghet
Vi lever sedan många år i ett historisk sett unikt samhälle. Aldrig någonsin har den enskilda individen haft så mycket egen frihet och ansvar i sin privata sfär. För de flesta av oss är denna livsstil nu en självklarhet. Att jag som individ har ett eget ansvar för min försörjning från 20 års åldern och upp, men också att jag har rätt att göra mina egna val vad gäller familjebildning, yrke och bostadsort.
Men historiskt och globalt sett är detta något unikt. I de flesta samhällen har familjen, och inte individen, varit den minsta möjliga ekonomiska enheten. Familjens gemensamma försörjningsansvar har inneburit rollfördelning och behov av att styra familjemedlemmarnas livsval. Att som ung frisk vuxen ge sig av utan att tänka på yngre syskon och äldre släktingars underhåll betraktas som djupt osolidariskt. Äktenskap, bostadsort och yrkesval är något som angår hela familjen.
I Sverige är bilden en annan. Men det beror knappast på att svenskar är i grunden annorlunda än andra människor. Nej, liksom för andra folkgrupper varierar vår arbetsförmåga och egen försörjningsförmåga genom livscyklerna. Att små barn inte kan försörja sig själva accepterar vi, men svårigheten att försörja sig själv gäller ju också under studier, barnavårdande, sjukdom och ålderdom. Att individen trots detta kunnat behålla sin frihet beror på att staten gått in och skapat mekaniskmer som delat upp försörjningsbördan över livet. Trygghetssystemen har på detta sätt (på gott och ont) avlastat familjerna och givit individerna frihet från familjebanden. Priset har varit skatter och kanske ensamhet, vinsten frihet för individen och oberoende. I de bästa fall har familjebanden på det känslomässiga planet förblivit starka och kanske mindre destruktiva när försörjningsbördan kopplats bort. För oss kvinnor har detta öppnat vägen till ett fullt yrkesliv.
Men vad händer med oss som vuxit upp med den självklara vissheten att det är vårt eget ansvar att försörja oss själva, och att det är staten, snarere än vi själva, som får rycka ut när någon i familjen drabbas av ohälsa, barnafödsel eller ålderdom. Vi som anser att vår frihet från ansvar för att försörja resten av familjen är självklar? Kanske börjar vi tycka att skatterna är onödigt höga, att det begränsar oss att behöva betala för andras försörjning? Är vi snara att glömma att det är dessa fördelningssystem som ursprungligen gett oss vår individuella frihet?
I dag är staten på väg att bit för bit dra sig tillbaka. Är vi som individer beredda att ta konsekvenserna för detta i våra familjer? Hur långt är du beredd att gå för att försörja en sjuk syster, pappa eller dotter?
Dags att läsa vad sossarnas rådslag om välfärd egentligen säger?
Och, appropå frihet stödjer vi väl denna namninsamling mot EUs telekompaket?
frihet samhälle, politik hälsa knuff , nyligen, Twingly,
Men historiskt och globalt sett är detta något unikt. I de flesta samhällen har familjen, och inte individen, varit den minsta möjliga ekonomiska enheten. Familjens gemensamma försörjningsansvar har inneburit rollfördelning och behov av att styra familjemedlemmarnas livsval. Att som ung frisk vuxen ge sig av utan att tänka på yngre syskon och äldre släktingars underhåll betraktas som djupt osolidariskt. Äktenskap, bostadsort och yrkesval är något som angår hela familjen.
I Sverige är bilden en annan. Men det beror knappast på att svenskar är i grunden annorlunda än andra människor. Nej, liksom för andra folkgrupper varierar vår arbetsförmåga och egen försörjningsförmåga genom livscyklerna. Att små barn inte kan försörja sig själva accepterar vi, men svårigheten att försörja sig själv gäller ju också under studier, barnavårdande, sjukdom och ålderdom. Att individen trots detta kunnat behålla sin frihet beror på att staten gått in och skapat mekaniskmer som delat upp försörjningsbördan över livet. Trygghetssystemen har på detta sätt (på gott och ont) avlastat familjerna och givit individerna frihet från familjebanden. Priset har varit skatter och kanske ensamhet, vinsten frihet för individen och oberoende. I de bästa fall har familjebanden på det känslomässiga planet förblivit starka och kanske mindre destruktiva när försörjningsbördan kopplats bort. För oss kvinnor har detta öppnat vägen till ett fullt yrkesliv.
Men vad händer med oss som vuxit upp med den självklara vissheten att det är vårt eget ansvar att försörja oss själva, och att det är staten, snarere än vi själva, som får rycka ut när någon i familjen drabbas av ohälsa, barnafödsel eller ålderdom. Vi som anser att vår frihet från ansvar för att försörja resten av familjen är självklar? Kanske börjar vi tycka att skatterna är onödigt höga, att det begränsar oss att behöva betala för andras försörjning? Är vi snara att glömma att det är dessa fördelningssystem som ursprungligen gett oss vår individuella frihet?
I dag är staten på väg att bit för bit dra sig tillbaka. Är vi som individer beredda att ta konsekvenserna för detta i våra familjer? Hur långt är du beredd att gå för att försörja en sjuk syster, pappa eller dotter?
Dags att läsa vad sossarnas rådslag om välfärd egentligen säger?
Och, appropå frihet stödjer vi väl denna namninsamling mot EUs telekompaket?
frihet samhälle, politik hälsa knuff , nyligen, Twingly,
LOV-ligt byte?
Minns ni att primärvården snart kommer att få konkurrens från företagshälsovården? Att regeringen planerar att subventionera en primärvårdsmodell enligt amerikansk modell där företagen, landstingen och försäkringskassan gemensamt står för sjukvårdspengen för den som listar sig hos sin företagshälsovård? Hur vi befarar att den ordinarie primärvården dräneras på resurser när de friska anställda lockas att lista sig på arbetsgivaren "kontroll och friskvårdscenteraler, medan de verkligt sjuka och anställningslösa hänvisas till en allt mer slimmad offentlig sjukvård? (vg se länkar nedan till tidigare inlägg angående detta) Regeringen planerar att avsätta miljarder för detta de närmaste åren, och företagshälsovårdsföretagen räknar med en snabbt växande marknad i gränslandet mellan sjuk- och friskvård.
Förutom pengar kräver dock denna nya USA inspirerade modell vissa lagändringar, då den föreslagna modellen inte är förenlig med lagen om offentliga upphandliing. Regeringen har därför förberett en ny lag, LOV, som föreslås träda i kraft den 1 jan 2009, vars syfte är att undanrröja dessa hinder.
En annan möjlig svårighet är väl om lagen är förenlig med hälso-och sjukvårdslagens krav på god och rättvis vård. Vad kommer lagrådet att säga om detta?
Än värre är att Ylva Johanssons utspel i veckan tyder på att socialdemokraterna kommer att acceptera denna utveckling, vilket ju inte är förvånande med tanke på att de redan har händerna i syltburken (Ni har väl inte glömt de ledande sossarnas koppling till företagshälsovårdsindustrin?)
Detta är inte acceptebelt!
Ingen vanlig svensk har glädje av en amerikansk sjukvårdsmodell - det är orättvist, dumt och ineffektivt!
Boten värre än soten - Så slår rehabiliteringsgarantin mot Sveriges sjuk
Amerikanskt sjukvårdssystem införs- kurs i allianssvenska påbjuds
Krisen på försäkringskassan- beställningsjobb från rehabiliteringslobbyn
Rehabiliteringslobbyn, Regeringen och oppo(s)itionen
Så plockar företagshälsovården russinen ur kakan
SOU: LOV att välja - Lag Om Valfrihetssystem (pdf 3,0 MB)
Andra bloggar om:
regeringen, rehabilitering, samhälle, politik hälsa knuff , nyligen, Twingly,
Förutom pengar kräver dock denna nya USA inspirerade modell vissa lagändringar, då den föreslagna modellen inte är förenlig med lagen om offentliga upphandliing. Regeringen har därför förberett en ny lag, LOV, som föreslås träda i kraft den 1 jan 2009, vars syfte är att undanrröja dessa hinder.
En annan möjlig svårighet är väl om lagen är förenlig med hälso-och sjukvårdslagens krav på god och rättvis vård. Vad kommer lagrådet att säga om detta?
Än värre är att Ylva Johanssons utspel i veckan tyder på att socialdemokraterna kommer att acceptera denna utveckling, vilket ju inte är förvånande med tanke på att de redan har händerna i syltburken (Ni har väl inte glömt de ledande sossarnas koppling till företagshälsovårdsindustrin?)
Detta är inte acceptebelt!
Ingen vanlig svensk har glädje av en amerikansk sjukvårdsmodell - det är orättvist, dumt och ineffektivt!
Låt oss stoppa denna idioti NU!
NAMNINSAMLING: REHABILITERING - INTE PRIVATISERING!
Boten värre än soten - Så slår rehabiliteringsgarantin mot Sveriges sjuk
Amerikanskt sjukvårdssystem införs- kurs i allianssvenska påbjuds
Krisen på försäkringskassan- beställningsjobb från rehabiliteringslobbyn
Rehabiliteringslobbyn, Regeringen och oppo(s)itionen
Så plockar företagshälsovården russinen ur kakan
SOU: LOV att välja - Lag Om Valfrihetssystem (pdf 3,0 MB)
Andra bloggar om:
regeringen, rehabilitering, samhälle, politik hälsa knuff , nyligen, Twingly,
Det obarmhärtiga (S)veket
Jag är förstummad. Jag hoppades faktiskt att det fanns en gnutta ärlighet och barmhärtighet i socialdemokratin. Men dagens utspel av Ylva Johansson visar motsatsen. Här hör vi bara högerretorik - de sjuka ska piskas, alla kan arbeta. Det förkläs i vackra men cyniska ord. Alliansens och socialdemokraternas världsbeskrivningar och värderingar är skrämmande lika - och långt ifrån en humanistisk eller kristen männiksosyn - borta är människans lika värde och strävan efter rättvisa - nej, socialdemokraterna visar att de, liksom alliansregeringen, vill bygger ett samhälle där människovärdet sitter i arbetsförmågan - eller plånboken.
Vad hände med Sverige?
Men, du som är förvirrad och arg nu - vänd dig inte till rasistiska partier - det är inte invandringens fel att detta sker. Att lägga skulden på andra svaga grupper är både fegt och dumt - och inte värdigt en svensk med självaktning!
S: "Alla kan och bör jobba
SvD » Inrikes » S vill skärpa kraven på sjuka
SvD » Inrikes » V oroliga över s-förslag
S vill ha hårdare krav på sjuka | Nyheter | Aftonbladet
S svänger radikalt om sjukskrivna
Hårdare krav på sjuka med s
Vad hände med Sverige?
Men, du som är förvirrad och arg nu - vänd dig inte till rasistiska partier - det är inte invandringens fel att detta sker. Att lägga skulden på andra svaga grupper är både fegt och dumt - och inte värdigt en svensk med självaktning!
S: "Alla kan och bör jobba
på något sätt"
SvD » Inrikes » S vill skärpa kraven på sjuka
SvD » Inrikes » V oroliga över s-förslag
S vill ha hårdare krav på sjuka | Nyheter | Aftonbladet
S svänger radikalt om sjukskrivna
Hårdare krav på sjuka med s
Tillväxtsjuka och statistik förvirring
Försäkringskassan och slår sig för bröstet och basunerar ut att ohälsotalen sjunkit. Regeringen kontrar med att man behöver tillsätta en ny myndighet för at övervaka försäkringskassan, de har ju ansvar för halva statsbudgeten. Med tanke på att det är så många som är, milt sagt, besvikna på försäkringskassan är det nog inte helt ovälkommet med en sådan myndighet.
Men jag tvekar. Ingenting tyder på att en myndighet ovanför försäkringskassan skulle leda till en humanare hantering. Den nya utförsäkringslagen ger inte mycket utrymme för generositet, så jag tror att den nya myndighetens uppgift huvudsakligen skulle bli att se till att inga handläggare ska frestas att se mellan fingrarna och bevilja någon sjukpenning till någon som i lagstiftarens ögon har någon arbetsförmåga kvar. Nyckeln är ju att det är socialdeparetmentets omsorg om statskassan som kommer i första rummet.
YouTube - Tillväxtsjukan
Tillväxtsjukan
Försäkringskassan ska granskas - sr.se
Men jag tvekar. Ingenting tyder på att en myndighet ovanför försäkringskassan skulle leda till en humanare hantering. Den nya utförsäkringslagen ger inte mycket utrymme för generositet, så jag tror att den nya myndighetens uppgift huvudsakligen skulle bli att se till att inga handläggare ska frestas att se mellan fingrarna och bevilja någon sjukpenning till någon som i lagstiftarens ögon har någon arbetsförmåga kvar. Nyckeln är ju att det är socialdeparetmentets omsorg om statskassan som kommer i första rummet.
YouTube - Tillväxtsjukan
Tillväxtsjukan
Försäkringskassan ska granskas - sr.se
