Fyrtiotalisterna, pottan och pensionen
ag börjar känna mig disillusionerad. Jag har hunnit förstå att jag var naiv, att tro att lilla jag kunde påverka något när hela etablissemanget är emot, när partierna redan är överens och insyltade i varandras program sedan årtionden tillbaka. När det finns enormt starka ekonomiska och politiska intressen som dominerar utvecklingen inte bara i Sverige utan i hela västvärlden. På något sätt trodde jag att om bara folk förstod hur odemokratiskt och destruktiv avvecklingen av den sociala välfärden är skulle folk gå man ur huse och demonstrera dag och natt. I samstämmig övertygelse om att ingen, INGEN, i längden tjänar på ökade klyftor och förakt av människans mänsklighet präglar samhällsutvecklingen.
Insikten om att det var Davids kamp mot Goliat kom när jag deltog i SKL (Sveriges Kommuners och landstings) konferans "En sjukskrivningsprocess på bättrings vägen". Då insåg jag hur etablissemanget lyckats med att vända på begreppen så att det var sjukskrivning som orsakade sjukdom och inte tvärtom, och hur målet inte längre var ett bra skydd för de sjuka utan "att få ned ohälsotalet", dvs spara pengar.
Bilden av den läckande försäkringskassan har blivit en hotbild för fyrtiotalister som oroar sig för sin pension. De har blivit uppskrämda med att de måste "trygga" försäkringssystemen för att pensionspengarna ska räcka. En bild av ekonomin som ett slutet system där kakan inte kan räcka till både de sjuka och pensionärerna. Nu när fyrtiotalisterna går i pension behöver de ju inte längre sjukpenningen, så då är det väl lika bra att avveckla den, tycks en del resonera. Pengarna behövs för de de nyblivna pensionärerna så att deras ekonomiska standard inte försämras när de går i pension. I förlängningen ser vi rädslan för att bli äldre, och inte längre kunna försörja sig själv, att bli beroende. Den oberoende och framgånsrika generationens värsta hotbild.
Själv är jag tillräckligt ung för att ännu inte ha börjat oroa mig för pensionen. Men jag har ändå insett att det ingår i livsbetingelserna att vi i vissa perioder är den starka och i vissa perioder den svagare. I vissa perioder har vi kraft över att ta hand om andra, i bland orkar vi bara med oss själva, och ibland måste vi låta någon annan få torka oss i rumpan. Ja, kanske är det förödmjukande att bli gammal och beroende, men att försöka fly från det är att fly från livet själv.
Nu ska jag gå och hjälpa sonen från pottan.
Han protesterar. Kan själv.
Kommentarer:
Insikten om att det var Davids kamp mot Goliat kom när jag deltog i SKL (Sveriges Kommuners och landstings) konferans "En sjukskrivningsprocess på bättrings vägen". Då insåg jag hur etablissemanget lyckats med att vända på begreppen så att det var sjukskrivning som orsakade sjukdom och inte tvärtom, och hur målet inte längre var ett bra skydd för de sjuka utan "att få ned ohälsotalet", dvs spara pengar.
Bilden av den läckande försäkringskassan har blivit en hotbild för fyrtiotalister som oroar sig för sin pension. De har blivit uppskrämda med att de måste "trygga" försäkringssystemen för att pensionspengarna ska räcka. En bild av ekonomin som ett slutet system där kakan inte kan räcka till både de sjuka och pensionärerna. Nu när fyrtiotalisterna går i pension behöver de ju inte längre sjukpenningen, så då är det väl lika bra att avveckla den, tycks en del resonera. Pengarna behövs för de de nyblivna pensionärerna så att deras ekonomiska standard inte försämras när de går i pension. I förlängningen ser vi rädslan för att bli äldre, och inte längre kunna försörja sig själv, att bli beroende. Den oberoende och framgånsrika generationens värsta hotbild.
Själv är jag tillräckligt ung för att ännu inte ha börjat oroa mig för pensionen. Men jag har ändå insett att det ingår i livsbetingelserna att vi i vissa perioder är den starka och i vissa perioder den svagare. I vissa perioder har vi kraft över att ta hand om andra, i bland orkar vi bara med oss själva, och ibland måste vi låta någon annan få torka oss i rumpan. Ja, kanske är det förödmjukande att bli gammal och beroende, men att försöka fly från det är att fly från livet själv.
Nu ska jag gå och hjälpa sonen från pottan.
Han protesterar. Kan själv.
Kommentarer:
Postat av: Anonym
Lite mer 'kan själv' är kanske vad det här landet skulle behöva, liksom lite mer av kicks-ass-mentalitet gentemot makthavarna, gör dom inte sitt jobb så åt helvete med dom utan krusiduller.
Insikter kommer sällan gratis.
Postat av: Anonym
... å andra sidan: trots allt är man nog hellre desillusionerad än invaggad i tron att sossarna kommer att ställa saker tillrätta.
Mycket av försämringarna de senaste 20 åren har byggt på ett synnerligen utstuderat växelspel mellan sossar och borgare, nu har vi iallafall chansen att skicka gänget dit dom hör hemma och meddela att fulspelet är definitivt genomskådat.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
