Resursbloggen

Alliansen och vissa delar av media fortsätter sin kamp att tysta, lugna och förlöjliga våra protester. I dag sprids pressmeddelandena om de förträffliga i de "besparingar" som Utförsäkringarna generera för stat, kommun och landsting. Och det är klart, de pengarna som inte längre kommer de sjuka till del blir ju en minskad utbetalning i andra ändan, det är ju klart. Även försäkringsbolagen torde kunna notera betydliga vinster då de försäkringsbolagens bedömningar allt som oftas följer försäkringskassans bedömning, dvs säger försäkringskassan nej säger också de privata försäkringsbolagen nej. ( Något man kanske ska tänka på innan man som frisk tilläggsförsäkrar sin hälsa både här och där.)

Men ur Resurs perspektiv är bilden en helt annan. Eftersom vi ser alla människor, oavsett personlighet, sjukdom eller funktionsnedsättning som RESURSER innebär den brist på omsorg som följer i utförsäkringslagens spår en REN KAPITAL förstöring. Kunskapsföretagarna vet att human kapitalet är det viktigaste och dyrbaraste kapitalet så utförsäkringarna innebär inte bara en etisk utan även en ekonomisk förlust. Ingen vet vad en människa skulle ha kunnat blivit om de hamnar i en miljö som ser och lyfter fram deras personlighet och begåvning. För varje människa som tappar hoppet och förlora möjligheten att uttrycka sin gåvor är den samhälliga förlusten omätbar..varje människa är unik, och oändligt värdeful, och det alldeles oavsett  "arbetsförmåga" eller "funktionsnedsättning".

Idag ser vi kapital förstöring på många håll.

En grupp utförsäkras och hamnar i ett liv i "utanförskap" och misär, fär vägen tillbaka kan känna hopplöst tung. (Samtidigt är jag den sista som skulle vilja ge upp hoppet, för mirakel inträffar också idag). 

För en annan grupp blir sjuknärvaron fällan.  Att under för lång tid pressa sig till arbete fast kroppen och själen skriker att man behöver vila och återhämtning blir vanligare i jobbkrisens och utförsäkringslagens spår. Nu är "ohälsotalet" farligt lågt, som när vattnet nivån minskade innan Tsunaminvågen slog in. Om 2-3 år riskerar vi se konsekvenserna, med lavinartade ökningar av sjukfrånvaron. En upprepning av 90-tals krisens följdverkningar.

En tredje grupp är barnen. Barn till föräldrar som lider av Utförsäkring eller Sjuknärvaro riskerar att bli märkta för livet. Att orka med och vara närvarande under småbarnstid och tonårstid kräver mycket engagemang, ett engagemang som är svårt att orka med även för en frisk och välmående. Barnen vänder ofta lidandet inåt, förlorar tron på både sig själva och på omgivningen. Kanske blir de aldrig de människor de var ämnade att bli. När de själva blir unga vuxna riskerar de att bli sjuka själva, eller arbetsnarkomaner.

Den fjärde gruppen är de som vigt sina liv till lögnen. De som vet att de ljuger och förtrycker sanningen men som ändå inte har mod eller kärlek nog att vilja byta väg. Här hittar vi många av förnekarna. I sin bitterhet över att de själva gått vilse i livet kan de inte låta bli att missunna även andra sin livsgnista. Det är lätt att känna hat, men egentligen är också detta djup tragik, och oändliga kapitalförstöring.