Förtvivlan och kapitalförstöring bakom sjukskrivningsstatistiken
Socialdepartementet, Nationellt Försäkringsmedicinskt forum och Försäkringskassan slår sig för bröstet, sjukskrivningarna går ner kraftigt. Tänk om det också betydde att människor blivit friskare! Men tillströmningen till RESURS tyder på något annat, att människor är förtvivlade, sjuka och slitna - men tvingar sig till jobbet ändå; andra är inte längre sjukskrivna men inte heller tillbaka på jobbet; de har istället blivit arbetslösa eller utförsäkrade. Frisk förklarade eller "arbetsförmåge-förklarade" kanske det borde heta. "vi frågar inte hur sjuk du är" - vi frågar om det inte går att utförsäkrad dig från sjukförsäkringen.
Och med den målsättningen är det knappast förvånande att sjukskrivningstalen minskar, motsatsen skulle tyda på civil olydnad av aldrig tidigare skådade mått, knappast något som skulle vara förenligt för fortsatt arbete på försäkringskassan.
Men, vad händer då dessa familjer som drabbats av sjukdom? Som får hanka sig fram på i bästa fall en inkomst? Som inte ser någon ljusning för ekonomin, som kanske måste sälja hus och hem? Hur påverkas den sjuke? Stämningen i familjen? Barnen?
Jag tvivlar på att vi kommer att få se några studier om detta, för forskningen ska inte handla om hur de utförsäkrades hälsa drabbas utan om arbetsförmåga och sjukskrivningsattityder. Och som man frågar brukar man få svar!
Men om du eller dina anhöriga hotas av utförsäkring så vill vi på Resurs gärna veta! Dina berättelser blir vår kunskap!
Jag berättar lite på min blogg hur det är.
Ni gör ett bra jobb, det behövs.
Kramar
Trodde också att konsekvensutredningar görs efter ett tag men icke....
Bara att inse att de struntar i det som är helt sjukt.
Jag önskar så att fler kom med i RESURS forumet!
http://resurs.ning.com/
Ju fler desto bättre,där läser vi om alla öden,och idagarna skrevs det om 68 tusen friska!!! de är inte friska!
Hur nr man ut till folket?hur får man alla att förstå detta?
Varför finns inget parti som verkligen sätter ner foten!Som är synliga i media!
Det snackas bara bonusar,när folket har det svårt!
FY
Bra jobb, keep it up!
Jag har en tidsbegränsad sjukersättning som går ut om lite knappt ett år och jag känner redan av en viss stress om jag ska hinna bli frisk innan dess. Tio års panikångest suddar man inte ut i brådrasket. Om jag hade fått rätt hjälp när jag insjuknade hade jag kanske inte suttit här idag. Det är inte så lätt att få hjälp nu heller.
Jag fick KBT för några år sedan. Ångesten släppte aldrig riktigt och sen när jag fick bakslag så klarade jag inte av att behålla det jag lärt mig att klara av.
Nu försöker jag komma tillbaka igen. Jag har börjat träna på egen hand, men eftersom jag bor på landet har jag svårt att få till träningarna jag behöver. Det lättaste klarar jag av, men sen blir det svårt att öka svårighetsgraden utan att det blir för svårt. Därför har jag med näbbar och klor försökt få hjälp så att jag kan träna. Det har visat sig ganska svårt och jag har känt mig som Svarte Petter som bara hänvisats från den ena till den andre. Under denna procedur har ju min tid tickat hela tiden. Frustrerande.
Jag hoppas att jag hinner. Chansen finns ju fortfarande för mig.
Min sambo däremot kom aldrig in i systemet. Han blev svårt sjuk och låg på sjukhus. Det blev 0 kr från FK. Ingen sjukpenning eller sjukersättning. Han kommer aldrig tillbaka till 100% men anses av FK som 100% arbetsför. Det mesta av hur det gick till står på min blogg.
Som sjuk och utförsäkrad så lever jag på socoalbidrag.
Jag kan inte bli sjukskriven då jag går på bidrag från socialen,min läkare sjukskriver mig inte.
Så det är en ond cirkel man hamnar i.
Har alltid jobbat,jag har haft 2-3 jobb samtidigt oxå,varit själv med mina barn i 16 år men blir fruktansvärt ledsen av hela denna situationen.Hånad trots man gett så mycket till samhället tidigare,Jobbat inom sjukvården fram till för 2 år sedan då jag gick på prov på timmar o kväll,men så hamnade jag i fler och fler skov och med hjälp av då min handläggare o dåvarnade läkare så blev jag då klassad som funktionshindrad.Har en kronisk värksjukdom som har eskallerat och jag provar olika mediciner,äter morfinpreparat för smärtan som dövar lite av den men gör att min kropp ändå är trött.
Iaf,det var ju inte det jag ville säga egentligen.
Jag har iaf tagit tag i en hel del och försöker påverka mina tidigare politiska kontakter för att på så sätt kanske få igång en diskussion eller ännu bättre en rejäl utredning för att på så sätt få igång en förändring till det bättre inom FK,AF och diverse instanser.
Ger inte upp i första taget iaf.
