Resursbloggen

Som RESURS skrivit om tidigare så är ribban för var arbetsförmåga gentemot hela arbetsmarknaden ännu ett mycket oklart kapitel. Det finns helt enkelt inga evidensbaserade metoder för att bedöma arbetsförmåga mot något så diffiust som en hel arbetsmarknad. Det är också något oklart om skyddade anställningar, även om dessa inte erbjuds den sjuke, ska räknas in i arbetsmarknadsbegreppet som det definieras i den lagtext som började gälla 1 juli 2008. Inte förrän rättspraxis utvecklas utifrån den nya lagstiftningen har vi läkare något fast att förhålla oss till när vi ska bedöma och intyga arbetsförmåga (hmm, fast hur många läkare ser det som sin uppgift att sätta sig in i rättspraxis innan de skriver sina intyg?). Med bakgrund av detta är en aktuell dom i Gävleborgs länsrätt viktig att begrunda.. Det kan löna sig att överklaga! 


Dom LR Gävleborg 090218 mål nr 1904-08

Länsrätten gör följande bedömning

När en sjukdom och dess konsekvenser är fastställda bör tillämparen bedöma om eventuell bibehållen arbetsförmåga kan utnyttjas av den försäkrade för att försörja sig själv genom ett förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. I sammanhanget framgår av avgöranden från Regeringsrätten bl.a. att det inte kan vara rimligt att bedöma den försäkrades arbetsförmåga i förhållande till detta arbete med mindre än att han eller hon faktiskt erbjuds det arbete med mindre än att han eller hon faktiskt erbjuds det arbetet om sjukdomen medför att den försäkrade enbart kan klara ett speciellt arbete som endast förekommer i mycket begränsad omfattning. Av intresse i sammanhanget är att avsikten med renodlingen av socialförsäkringen ska vara att de som av Försäkringskassan bedöms vara arbetslösa i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete också ska anses arbetsföra av arbetsmarknadsmyndigheterna. Men "normalt förekommande arbete" avses vanliga arbeten på arbetsmarknaden där en försäkrads arbetsförmåga i full eller närmast full omfattning. Ett sådant arbete innebär krav på normal prestation där ringa eller ingen anpassning kan väntas förekomma med hänsyn till funktionshinder eller medicinska besvär hos en arbetstagare.

NN uppbär sedan 2006 tre fjärdedels sjukersättning. Med bortseende från den nedsättning av arbetsförmågan som ligger till grund för  beviljad sjukersättning finner länsrätten att de medicinska bedömningarna styrker att NNs arbetsförmåga är nedsatt till minst en fjärdedel i normalt förekommande arbetsuppgifter. Han har därför rätt till en fjärdedels sjukpenning utöver tidigare beviljad tre fjärdedels sjukersättning.

Överklagandet ska därför bifallas