Desperation och självmordstankar när utförsäkringsdagen närmar sig

I januari slängs ca 16000 sjuka ut ur sjukförsäkringen. Desperationen bland de drabbade stiger och många av våra medlemmar mår fruktansvärt dåligt. Regeringens introduktionsprogram känns ofta som ett hån, både vad  5avser nivån (knappt 4000 kr i månaden) samt kraven (att stå till arbetsmarknadens förfogande 40h/vecka).

Tilltron till demokratin är i botten. Inte blir det bättre av Anna Hedborgs utredning som menar att läkarna inte ska vara med i sjukskrivningsprocessen efter dag 180.. eller att läkarförbundet inte protesterat högljud. Sällan har nog Sveriges sjuka kännt sig så förtvivlade och övergivna som idag.

Själv blir jag bestört. Inte bara för att 50 000 sjuka kommer att fasas ut ur samhällets skyddsnät nästa år, inte bara för att läkarkåren är så tyst, nej men också för att empatin och solidariteten helt verkar ha gått förlorad i vårat land. Reducerade till konsumenter som pliktskyldigast röstar vart fjärde år lämnar vi våra sjuka systrar och bröder ensamma i nödens stund. Är det ett samhälle värt namnet?


Försäkringskassan stoltserar med att ohälsotalet sjunker..

RSS 2.0