Resursbloggen

Nätverket RESURS Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället

Desperation och självmordstankar när utförsäkringsdagen närmar sig

Vi lever i ett land där överheten vill ta bort alla trygghetsincitament hos sina undersåtar .Själva skall de garanteras oförtjänta ,för att inte säga oförskämda förmåner som fallskärmar och pensioner.Jag äcklas av deras självgoda och uppblåsta lögnfasader.
Varför mobiliserar inte våra fackföreningar sina medlemmar till försvarskamp mot fähundarna som vill förneka medlemmarna att känna ekonomisk trygghet vid ohälsa och sjukdom.

De kan stoltsera bäst de vill på fk, de brukar ju fälja med kunden på mötet och ser vilket bord ohälsotalet hamnar på! Det de inte ser är af inte tar emot den sjuke. Det hinns ju inte ordnas fram allt nya det kommer med. Fråga hl, af, facket, ingen vet och kan inte ge svar.

Så f-bannat bråttom? De hinner ju själva med i svängarna och utalar sig mot varann hela tiden. Under tiden sitter de sjuka med oro, hur ska det gå, ska jag gå ifrån hus och hem, Denna oro vållar barnen i allra högsta grad, vem tar hand om den om den sjuke inte kan?
Det har gått för långt för länge sedan och det på bekostnad av människor som inte orkar längre, har ingen att vända sig till, ingen att fråga om råd... för INGEN VET NÅT!

Vad gör Husmark & co? Sitter och säger att de sjuka inte behöver OROA SIG! Det är LÅNG TID KVAR!
JAg bara undrar. Hur dumma får en del va?

Ja, försäkringskassans ohälsostatistik är ett stort skämt. Jag tillhör dem som fallit ur statistiken. Påkörd av en bil för ett år sedan och nu längre ej berättigad till sjukersättning. Är piskad att jobba så mkt jag kan för att överleva. Men det jag inte orkar förlorar jag i lön. Kanske hade gått an om man varit två. Men ensam med två ungar att försörja, blir det inte lätt. Dessutom ska man räcka till att orka ta hand om dem, vara en närvarande förälder. Inte lätt med svåra smärtor, sömnbrist och stress pga kravet att jobba mer än man egentligen klarar av.Jag tillhör den sjunkande statistiken trots att jag nätt och jämt orkar med mina dagar.

Är det det här samhället barnen ska växa upp i, ett samhälle där man förlorar sitt människorvärde då man blir sjuk eller skadad? De förlorar också på det. Är inte bra för barn att växa upp med orkeslösa föräldrar.

Detta hade kunnat förhindras i tusentals fall om regeringen hade velat lyssna. Men de stänger av, kör med skygglapparna. Men en dag kommer det att braka samman. Hela samhället förlorar på att människor mår allt sämre.

Ohälsostatistiken är ett skämt, ett ytterst dåligt skämt!

Jag blir så upprörd så jag bara vill gå rakt ut och demonstrera. Vi betalar alla skatt och då ska skattepengarna fördelas på ett rättvist sätt så även vi sjuka får rimliga summor att leva på.

Först jobbar folk, betalar skatt och sliter ut sig. Sen slängs de på soptippen med bidrag som är ett hån.

Stoltsera, de borde ha vett att skämmas.
Hur kan man vara stolt över att förnedra andra?

Jag läste nyligen att 45% av den tyska läkarkåren gick helt frivilligt in i SS och ställde upp för nazisterna. De värsta tänkbara brott mot mänskligheten har gjorts av läkare. Jag tror inte att andra högutbildade skiljer sig från läkarkåren. Det är hemskt men Jenny!- Du är ett ett fantastist undantag och jag hoppas att du orkar bära ditt utanförskap i din kår. Du får inte som jag förlora orken att stå upp och kämpa. Du gör en stor skillnad.

Jag blir stum! Ska inte läkarna få vara med om sjukskrivningen? Det är ju vansinne!

Tyvärr var det inte bara läkarna som ställde upp frivilligt...folk ställde även upp frivilligt på att jobba aktivt med utrotningen. De behövde jobb, pengar. Precis som FK:s handläggare behöver jobb...
Att själv överleva tycks vara en drift så stark att allt annat överskuggas.

Det verkar desutom som att FK själva har dragit reglerna till sin spets, för om man kollar i socialstyrelsens rekommendationer och hur reglerna verkligen är formulerade så har FK lagt till ytterligare delar så att de blivit ännu mer rigida. Hörde om en handläggare som ifrågasatte till sin chef om det verkligen var så det det skulle tolkas. Hon fick sparken.

Ja Jenny är en fantastisk människa som orkar driva detta, som orkar se varje individ som en RESURS. Fler läkare borde haka på. Men tyvärr är det en minoritet av människor som orkar gå emot strömmen. Alla psykologiska studier visar att de flesta faktiskt följer strömmen och gör det de uppmanas att göra. Känns obehagligt att man lever omgiven av människor som potentiellt skulle mörda folk om de bara blev övertygade om nödvändigheten i detta.

Det som skedde i Tyskland innan kriget, var en mångårig hjärntvätt och en stor propaganda maskin som matade ut just budskap. Många följde detta utan att ifrågasätta, för det som sas var det enda sanna. Det var det sättet som de hade innan lärt sig från barnsben. Man ifrågasatte aldrig det som kom högre upp.

Utan mycket är som sagt propaganda och desinformation. Klarar en person så klarar alla andra. Vi är egentligen inte sjuka, utan vi tror att vi är sjuka... Mycket i denna del är just att man börjat i en ända och sakta sakta fört vidare just denna desinformation.

Något som kan ses nu i Sverige. Beslut som kommer, vet vi oftast inte om, tills de blir aktuella. Genom att ingen, media etc berättar om allt detta. Så är det faktiskt många som inte ens vet om förändringarna. Utan man blir bara matad av sånt som man vill höra och sånt som gynnar den enskilde.

Allt som kommer ut är kring positiva. Det som gynnar en viss grupp som lyfts upp, som viktigare än andra.

Det andra sker i tysthet, kommer som chocker. Chocken är mening, för att vi ska hållas tysta och borta. När väl chocken har lagt sig, är det nästan för sent att protestera och lyfta upp. Fast gör man det så möts man av "Så illa kan det inte vara, och jag har fått det så mycket bättre"

Läkarkåren i Tyskland, tror jag inte följde eller gick med medvetet. En massa hjärntvätt och så lockande om att det skulle bli mycket mycket bättre.Det var många grupper som var hög utbildade som följde utan att stanna upp tänka efter och vara självkritiska. För man ifrågasatte aldrig det som kom högre upp. Ingen gjorde det. Efter kriget förändrades väldigt mycket. Man sänkte disciplin kraven i skolorna, man förändrade så det blev viktigt att lära sig ifrågasätta, våga vara självkritiska och framför allt inte följa det som andra sa, som om det vore en order. För det som var mest återkommande i Nünberg rättegångarna, "Jag följde bara order"

Än så länge kommer inte alliansen stå med valplakat med en brödlimpa på, lockande om direkt jobb... Fast egentligen är själva grundbudskapet inte förändrat, utan bara sättet vi får informationen.

Bruna ideologier tenderar att ha en märklig attraktionskraft på de besuttna, det fanns nazister i varenda buske här på 30- och 40-talet. Dessutom hade vår inhemska industri stora intressen i den tyska krigsmaskinen, åtminstone några av våra mer framträdande finansfamiljer byggde upp sina förmögenheter rejält under den här perioden.

Vad beträffar läkarkårens benägenhet att låna sig till mer tveksamma experiment så tror jag att många i kåren har en tendens att blanda ihop sina privata övertygelser med sin yrkesutövning och gärna ser sin roll som ett slags samhällsbärare. Detta märks ganska tydligt, se bara på vad som har hänt efter experimentet med landstingsmiljarderna för att få ned antalet sjukskrivningar, under mer normala betingelser borde detta vansinniga direktiv ha renderat ett ramaskri från läkarkåren.

Jag kan bara instämma med inlägg och kommentarer, men med tillägget; undrar om svenska Guldiskar som leker pirayor (=gnäller ikapp) på internet någonsin kommer att "gå man ur huset" för att rädda människoliv, jag är skeptisk :( !
Finns det verkligen inget empatiskt rikt folk som t ex kunde finansiera aktioner typ Greenpeace? Att snacka med Husmark och för all del även andra politiker är i princip helt meningslöst, det enda som ändrar på dagens politiker är att tredje statsmakten uppmärksammar detta mördarpack och att de inte får en lugn stund och riskerar lr än hellre forlorar sina förmåner!

Just ja det är ju Sverige, Landet Guldfisk vi bor i, där alla simmar runt i sin skål och har lika kort minne som G-fisken :( !

Egentligen är det enkelt; Sluta gnäll och börja agera!

Reflektion som jag skrev 2004 passar även idag. Hälsar Anita M

Jag ser ut genom fönstret, på kråkan som försöker ta fågelmaten som var tänkt till småfåglarna.
Tankar kommer.
Vad hände med mitt land?
När hände det?
Vart tog idealismen
solidariteten
medmänskligheten
vägen?
När blev det viktigare att ta pengar från vården, omsorgen och skolan för att ge till IT-avdelningar
bredband, nätverk och de ”värdefulla” cheferna.
Vart kom de fattiga, hungrande och hemlösa ifrån och strandvillorna, lyxbåtarna
och sportbilarna?
Vad händer med mitt land när de sista hedersmänniskorna är borta? Försvinner hederlighet,
ärlighet, rakryggad och rättvisa bort från vårt svenska språk?
Vad hände?
När dog empatin och när föddes ”känsloanalfabeterna”?
Var finns kampen?
Jag ser fram emot en hedersrevolution…

Kanske något radikalt behöver göras..kanske ickevåldsaktioner..att sätta sig utanför riksdagen och inte gå därifrån..

Det som jag tycker saknas, hur rättslösa de som blir och blivit utförsäkrade nu under hösten, framtill den 31 December.

De får inte ta del av detta åtgärdsprogram.
De har inte rätten att eventuellt få sin SGI tillbaka.

Utan de är ännu mer rättslösa.

Jag ringde csn frågade lite försynt och snällt. Jag hade svaret redan på känn innan. Det som är de som har haft någon form av ersättning, har ingen rätt att få vara sjukskriven de första tre månader oavsett sjukdom.

Dessa regler gäller även de som har akassa etc...

Så för denna grupp är det endast sociala som existerar och gäller. Fast man är inte välkommen direkt om man har akassa eller studielån, utan man ska ta dessa pengar och vara sjuk på det istället...

Fast det är ju orättvisor genom hela systemet egentligen...

maria,

du lär nog kunna sitta utanför riksdagen tills du får ålderspension alternativt fryser ihjäl, eventuella aktioner måste flyttas in i de inblandade aktörernas privata sfär för att ge något resultat. Det är lite elakt, men förmodligen det enda sättet att skapa uppmärksamhet och samtidigt förmedla budskapet att här går gränsen för vad man kommer undan med från politikerhåll.

Ja, snart finns väl inga andra alternativ än att frysa ihjäl på riksdagstrappan. Det eller svälta ihjäl...

jenny! - duhar väl inte lagt av?

borde vi inte försöka göra något gemensamt ex en protest med namninsamling?!

kaj,

det behövs nog lite mer handfasta aktioner än namninsamlingar, en lista på över 100.000 namn överlämnades till regeringen för lite drygt två månader sedan utan märkbar reaktion. All heder till initiativtagarna till listan, men det är rätt uppenbart att sittande regering (och oppositionen) ger ganska högaktningsfullt f-n i eventuella protester.

Däremot tror jag att något eller flera hembesök hos de ansvariga någon lördag-söndag skulle kunna skapa en del uppmärksamhet, inte minst bland grannar och bekanta.

Jag fick för två veckors sedan besked om att min ansökan om permanent sjukersättning gått igenom! Jag har en svår nersvskada i nacken efter en misshandle, liknande whiplash. Det tog Fkassan en vecka att handlägga och godkänna min ansökan. Jag vill här tala om att det inte är så svart eller vitt som vi kan tro. Vi blir alla uppskrämda och känner oss utsatta i den position vi är som sjukskrivna. Jag hoppas att min godkända ansökan kan peppa er som väntar på besked.
Lycka till!

Nu tror jag att jag ger upp.
Varit hos 2 överlämningsmöten med AF och!
1. Fr.om 4 januari får jag inte bli sjuk, får inte (om jag kan)hämta mina barn från skolan om det skulle hända dom något, får inte åka till tandläkaren m.m.!!!!! jag måste och ska ställa upp till 200%! Jag är villig att försöka men....
2. Hör till saken att jag är whiplashskadad + diskbråck i nacken med allt vad det innebär, ena dagen sängliggande, andra dagen kan jag ta mej till toan, 3 dagen kan jag om jag har tur laga min lunch...
3. Jag har ett program från min sjukgymnast och arb.teraupet som jag följer varje dag för att klara detta och nu helt plötsligt ska jag försaka allt detta som får mej att klara min vardag!!!
4. Hur ska jag med värktabletter kunna, klara, orka köra 10 mil (närmsta jobbtillfälle) tor. ja okej jag struntar i och ta tabletter men då fungerar jag inte alls. Kan överhuvudtaget inte ta mej ur sängen då!
5. Jag nämde detta vid sista mötet med FK och AF det svaret jag fick, " Du måste annars ryker din ersättning" Du har väl en man som kan hjälpa till? ja visst har jag men hans arbete är ett sådant som kräver att han jobbar borta under veckorna. Jaha men då får han försöka byta arbete också!" Hur jävla mycket kräver dom av oss? Att vi ska gå under eller vad? Är det utrensning det handlar om? Jag är ledsen, jag är arg, jag är besviken, jag är tom och sista utvägen för att underlätta för alla berörda ja vad är den...?

Hej!
Först blev jag djupt kränkt och uppskrämd av försäkringskassan och de nya reglerna.
Sedan blev jag sparkad från mitt jobb på Ericsson efter många många år och mycket bra kompetens. För att jag var sjuk på deltid. Ingen sa det, men det framgick klart av vilka de sparkade. Pga arbetsbrist. Där man diskuterade hur man skulle klara jobbet med så lite personal. När de haft möte och berättad att just jag mfl var drabbade, gick mina kära arbetskamrater sedan många år, och fikade och skrattade så det hördes till mitt rum. Medans jag kämpade för att inte bryta ihop. Ingen pratade med mig. De var glada att de klarat sig. Så ser samhället ut idag. Vi sätter skygglappar på oss och ser inte de som drabbas. Empatin finns knappt längre. Alla är så rädda om sitt.
Jag var borta några dagar. Och sedan var jag så knäpp att jag höll skenet uppe. Så att min arbetskamrater skulle klara av att prata med mig den sista tiden på jobbet.
Och nej, jag har ingen man som kan hjälpa till. Han är i samma situation. Och vi har barn som ska tas hand om och försörjas.
Har mått så dåligt pga det här med försäkringskassan och regeringens kränkande regler, att jag nu måste söka psyk-hjälp istället för ett nytt jobb. Jag orkar verkligen inte mer! Jag försöker klara en dag i taget.
Dessutom är det ju inte så himla lätt att söka jobb, när jag känner att jag måste berätta hur sjuk jag är. Det skulle vara hemskt att undanhålla det. Men annars har jag bara berättat det för de som står mig nära och de som jag litar på. Orkade inte ses som en sjukling på jobbet. För det var så många reagerade, om jag berättade. De förstår inte. Speciellt inte mina fd chefer. Så jag borde nog inte berättat för dem heller. Men, de såg ju att jag var deltids-sjuk...
Och av erfarenhet har jag fått lära mig att arbetsgivarna inte vill ha oss sjuka. Oavsett med vilken kvalitet vi sköter jobbet. Och det finns många arbetslösa där ute. Inget som regeringen lyckats göra ngt åt.

Och jag har också undrat varför ingen annan reagerar över det som händer. Och min läkare som sitter och lyssnar, men sedan försvarar situationen!

Arbetsförmedlingen som går på knäna med alla sjuka som skickas dit. Fick veta av försäkringskassan att det är lång kö. Och jag som måste bevisa min brist på arbetsförmåga (deltid) inom 5 månader. Hinner jag?

Och kränkning! Att inte bli trodd att jag verkligen inte klarar att jobba mer. Oavsett vilket jobb jag tar. Trots flera läkarintyg. En enda person på försäkringskassan fattade det beslutet. En person som aldrig träffat mig! Helt rättsvidrigt!
Varför skulle jag vilja vara otillräcklig med avseende på tid på jobbet! Det är jobbigt att stå ut som den som jobbat deltid! Varför skulle jag vilja få mindre pengar varje månad! Inte f-n är det för att jag kan bli frisk när jag vill, eller för att jag inte vill jobba! Det är för att jag drabbats av SJUKDOM!!! Jag har inget val!

Men, hur når vi ut till de andra i samhället? I det samhälle där man sparkar på de som redan ligger ned. De som knappt orkar försvara sig. Kanske genom att försöka sprida informationen så mycket som möjligt om vår situation! Berätta på vartenda forum i hela värden! Och någon talesman som är bra på att uttycka sig i media.
Och hoppas att media äntligen reagerar. Det räcker inte att sitta och skriva på RESURS sidor.

Tur är i alla fall att RESURS finns! Som jobbar för vår sak och att sprida information och att reagera!

"Men, hur når vi ut till de andra i samhället?"
På samma och lika lätt sätt som du kan nå ut till dina fd skrattande arbetskamrater.

"Så ser samhället ut idag."
Just det!

Du som jobbade på Ericsson: vilket fack tillhörde du och vad gjorde dom för att ta tillvara dina intressen ?

Som du skriver blir jag mest upprörd över "folks" tysta medhåll. Halva svenska befolkningen har röstat på den här regeringen och nästan halva är redo att göra det igen. Under en längre tid har jag haft att göra med både socialen och vård. Alla jag möter har samma recept: ut och jobba. Den här mentaliteten har funnits i flera år; den hetskampanj som drivits om "de som inte jobbar" (märk ordvalet) har satt sig djup i folks medvetande. Det är det som gör mest ont.

Hej Vänner! Folk som inte själva är drabbade FÖRSTÅR INTE! Jag har varit utförsäkrad sedan över två år måste ha varit en av dom första som blev utkastad utan samtal, möte, förklaring eller rehab eller nånting. Idag jobbar jag det lilla jag orkar och kan pga värk och trötthet. Jag har fått lönebidrag av arbetsförmedlingen nu. Tack GODE GUD! Men inget är ju löst för det, situationen är likadan och jag blir inte frisk av att arbeta tyvärr även om det är roligt när det går bra! Jag önskar inget hellre än att orka jobba heltid med nånting som jag klarar av idag. Efter utförsäkringen levde jag utan inkomst i flera månader tills jag även blev uppsagt efter 23 felfria år i kommunen. tillslut fick jag a-kassa efter ytterliggare 5 månader utan inkomst. Jag upplevde det omöjligt att leva på a-kassa. Har lånat 300000kr på bostaden och fått pengar av min gamla mamma.
Ensamstående med två barn har jag inte orkat ta hand om dom på et bra sätt, bett soss om hjälp men det var resultatlöst. Ett av mina barn har jag fått flytta på han pratar inte längre med mig sedan snart ett år.
Mycket sorg, värk oro men idag är jag ändå gladare för jag reagerar inte lika kraftigt vilket gör mig sjukare av denna galna värld.
Det är inte mig det är fel på har jag förstått! Jag mår dåligt för att jag lever i ett omänskligt samhälle! Nu håller jag på mig och kommer inte att sälja mig till nån livegendom.
Hade jag inte haft mina barn hade jag inte stannat kvar på denna jord! Nu lever jag bara för att min son ska bli Människa, hans odds är ju inte så höga med dom erfarenheter han får med sig av livet. Av att se hur ens älskade förälder som man är beroende av blir behandlad illa mår dåligt är ledsen och framför allt tråkig jämt pga det formas erfarenheter som man har med sig hela livet. Det var inte min önskan att lämna efter mig 2 besvikna och missmodiga barn. Skyll gärna på mig men jag är redan skärpt til max! Kan inte skärpa mig mer nu! Kan man få hjälp ??

Jag har hört Cristina Husmark säga, vid ett flertal tillfällen nu, att hon mött många många människor som är tacksamma för regeringens initiativ för att de känner att de får en ny möjlighet nu.
Kan det vara sant?
Varför hörs inte de rösterna någonstans?
Eller står hon och blåljuger kärringen?