Resursbloggen

Nätverket RESURS Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället

Regeringen inspirerad av Kafkas roman?

Otroligt träffande parallell som Per gör. Det är en mardröm att vara sjuk idag och slåss mot idiotiska omänskliga regler. Att regeringen ens påstår att det är av omsorg om de sjuka de gör detta är en enorm lögn. Det är så förskräckligt att ord saknas!

Huvudet på spiken, lr för den sjuke spiken i huve't!
Efter anklagelser om att vara en fuskande parasit har många inte ens rätt till inkomst (eftersom soc. kräver att den sjuke gör någon sysselsättning dvs arbete under slavliknande förhållandden) och därmed blir den sjuke utslängd på gatan om de nu inte VÄLJER "rehabiliterarnas arbetslinje"; arbeta tills du faller ihop, straffet för att vara sjuk! Arbeith mach frei!

Jag hoppas dammet från de överlämnade listorna stiger upp från riksdagens källare och kväver "nynazisterna"!

Håller fullständigt med! Jag försvann när FK drog in min ersättning. När ingen absolut INGEN lyssnade på mig utan bara på den där köpta läkaren. Kvar fanns ett människovrak som grät och inte förstod vad som hände, detta vrak drabbades av sin första riktiga deppression. Jag stod där ensam, min nya läkare på VC var bara uppgiven så till slut hade jag inte ens hennes stöd för det enda hon sa var att det var inte lönt att slåss mot FK, jag träffade en kurator som sa att jag inte hade annat val än att acceptera! Försöka hitta tillbaka till arbetslivet även om jag var sjuk! Jag var och är för fan sjuk! Men ingen lyssnade! Jag fick ångestattacker och fick inte luft, jag var jagad, slutade nästan sova, eller när jag väl sov så sov jag hur mycket som helst. Jag är fortfarande i mycket sämre skick än jag var innan de drog in min ersättning. Nu är jag dock sjukskriven heltid igen. Kanske tack vare en ny handläggare på FK som har en gnutta förståelse i sig men det hjälper ju inte för reglerna kan hon inte ändra på hur gärna hon än vill!

Ibland undrar jag hur pass psykiskt sjuk jag kommer att bli av detta! Kommer jag en dag att tappa fattningen helt och gå barsärkagång någonstans. Slå sönder hela FK kanske? På allvar jag är inte någon våldsam person och har aldrig så mycket som skadat någon människa eller saker. Men jag är rädd för att jag en dag inte kommer att kunna behärska mig. Jag känner mig nästan sjuk i huvudet när jag står där och andra liksom äger mitt liv, när andra ska avgöra hur jag mår och jag inte får säga något själv! När andra vänder ut och in på mig och finner mitt liv värdelöst för att jag inte har ett arbete och inte har arbetskamrater! Den enda gången mitt liv är värdefullt på allvar är när jag får leva mitt liv i min egen takt, när jag får ha lugn och ro och inte behöver oroa mig för allt hela tiden. Då finner jag det riktigt skönt att leva även om kroppen värker något fruktansvärt!!!!!!!!!!

Det är förskräcklig när ingen lyssnar på en. Vet precis hur det känns då ingen lyssnar. Man blir knäpp. Var man inte psykiskt sjuk innan blir man det till följd av allt hetsande och hotande. Man funderar på att kasta sig framför tåget i hopp om att de ska lyssna på någon annan kanske. Man kan inte äta, inte sova och definitivt inte läka under dessa omständigheter. Man sjunker ner i ett nästan apatiskt tillstånd.

Känns som en oändlig mardröm man hoppas snart vakna ur.

Tack till alla som kämpar för att nå fram till de ansvariga. Det är det enda ljuset i mörkret, att det finns de som kämpar, som slåss, som inte backar för empatilösa politiker.

Bra skrivet Per, och framför allt att du stöder din fru i hennes kamp ( och alla oss andra).
Man vill ju inte bli "tokig" pga att man är sjuk och mår så jäkla dåligt och inte kan arbeta, jobbigt är det ju ändå att bli "jagad" ständigt och jämt av FK, utan det är som du skriver att alla ska väl ha rätt att finnas till även om man råkar vara sjuk. Fram för ett samhälle för ALLA, vi måste fortsätta kämpa hur jobbigt det än är, hur mycket kroppen än värker så måste vi hålla ihop.