Resursbloggen

Påskuppropet lever vidare! Namninsamling!

Regeringen drar åter igång en stor propganda show för att rättfärdiga den nya sjukförsäkringslagen. Trygghets system måste tryggas heter det. Så Reinfeldt och Husmark slår sista spiken i Moders Sveas kista, i visshet om att den Svenska Modellen kommer att via tryggt i graven. Trygga trygghetssystem- otrygga människor!

För att den nya lagen kommer att innebära kraftigt ökad otrygghet kan väl ingen ha missat vid det här laget!

I det nya Sverige är det endast trygghetsystemen som sover lugnt om natten!

 västerbottens folkblad  Dagbladet,,sydöstran, västerbottenkuriren
Andra bloggar om: politik, samhälle, socialdemokraterna, regeringen, sjukförsäkring, välfärd, kommun, äldrevård, arbetsmiljö, rehabiliteringskedja, hälsa

intressant.se

Sverige har blivit kallt, väldigt kallt. Ja, åtminstone så kändes det utanför Riksdagen kl 12.30 idag. Det blåste riktiga polarvindar, och jag hade glömt mina vantar då jag stod där med det jättelika färggladea påskägget i famnen. Tyvärr kom jag 10 minuter för sent (skrivaren krånglade) så jag missade tyvärr de som eventuellt var där och väntade på mig. Synd, hade varit trevligt att äta lunch med någon av er.

Påskägget som inhandlades på en trevlig godisaffär var av den storleken att det med lätthet rymde Påskuppropet, som sammanlagt blev 18 sidor långt. Jag passade också på att lägga i några exemplar av en "att välja Glädje" av Kaj Pollak samt  den nyutgivna boken "take a look at dig själv" av Lena Victorin. Dessutom  några fickspeglar till politikerna (då blir det ju lättare att titta på sig själv) samt ett paket "Sura Björnar".

Eftersom jag kom försent, hittade jag ingen av er där, många hade också mailat och berättat att de bor alldeles för långt bort.. Jag försökte först vid besöksentréen men hänvisades till stora entrén på riksgatan 1. På väg dit fick jag syn på en grupp ( ca 50 personer) med flaggor för alla möjliga partier och, obotlig optimist som jag är trodde jag att ni kanske var där.. Nej det var det nu inte, de var från Afganistan kommitéen och protesterade mot orättfärdiga utvisningar. Nåväl, de sa ungefär det jag vill säga (respekt för de svaga och utsatta, omtanke mm) så jag stannade en stund, och visade och berättade om Påskägget och påskuppropet för åhörarna. De var måttligt intresserade, de var ju där för afganistan kommittéen. Det slog mig också att de var lyckligt ovetande om socialförsäkringsministerns otäcka förslag. Media var där (Aftonbladet, TV4, webTV) men ingen av dem vill tala med mig, tyvärr.

Efter en stund kom jag dock i kontakt med Magdalena Steiffet (S) som sitter i Socialförsäklringsutskottet. Jag berättade om Påskuppropet och klagade på att vi tycker att oppostionen varit alldeles för tyst. Det var en trevlig tjej som lovade att hjälpa mig vidare. Efter en halvtimme i snålblåsten gick hon och jag tillsammans till riksdagens stora entré. De undrade vem som skulle få ägget, (det måste visst vara en person..) och tillsammans beslöt vi att ge det till ordföranden i Socialförsäkringsutskottet, Gunnar Axén (M).  Jag önskar så att någon av er hade varit där och tagit ett kort. Det var så mäktigt att få överlämna uppropet med era ca 130 namn till riksdagen, i sitt vackra påskägg.

Glad påsk Gunnar, jag hoppas du får tid att smälta allt detta påskgodis nu innan Husmarks förslag hamnar i ditt knä i morgon!

Påskuppropet mot det hotade skrotningen av den svenska modellen är i fullgång! Vad ska då motkrafterna ta till när argumenten inte längre räcker, och de inte längre kan kontrollera medieflödet. DN har under de senaste veckorna visat upp sin stora uppfinningrikedom i att se till att regeringen ostört kan baxa igenom den ogenomtänkta och tanklösa nedmonteringen av sjukförsäkringen. Man kör på fuskdebatten, man klankar ned på läkare, man hävdar att förslaget dragits tillbaka, man tystnar och hoppas frågan ska glömmas bort under påskhelgen.

Socialdemokraterna är, med ett eller annat undantag, bedrägligt tysta (Påskuppropet har bara fått två svar från socialdemokraterna i riksdagen). Nej, de vill inte låtsas som de stöder förslaget, men egentligen är det ju helt i linje med den politik som de redan påbörjade 2005. Och framträdande socialdemokrater som Erik Åsbrink och Anna Hedborg sitter i knät på alliansregeringen. För dem är det väl ett lysande tillfälle att nedmontera välfärden utan att själva behöva ta ansvar för det?

 Men när de kritiska rösterna inte avklingar utan istället växer sig allt starkare, vad ska man göra då?? Debattera är för farligt, kan ju vara farligt de har ju inga argument. DN och S plockar då fram ett nytt vapen ur rockärmen.. - nu är det dags att flytta fokus och man börjar prata om egenföretagarnas brist på trygghet. Jo, det är en viktig fråga, men den frågan får ni ta en annan dag. Idag gäller det sjukförsäkringen och påskuppropet!!

Andra bloggar om: annandag försäkringskassan, rehabiliteringskedja, utbrändhet, depression, utmattning, politik, moderaterna, husmark pehrsson, regeringen, alliansen sjukförsäkring stress samhälle  makt  sjukförsäkring  lycka blogg  statskunskap bloggar remiss demokrati  påskuppropet påskhelg påskkort annandag påsk

Intressant?, knuff.se 

Dala-läkare tar strid- trots ökad arbetsbelastning nekas idag dubbelt så många "problematiska" sjukskrivningar som år 2001! Den rubriken skulle också kunna sammanfatta Lars Englunds forskningsrapport om distriktsläkarnas sjukskrivningsvanor i Dalarna under åren 1996-2007.  Studien är intressant läsning, men väcker fler frågor än vad den ger svar.

Några av de viktigaste problemen med studien är:

1) Forskningen är finansierad av försäkringskassan i Dalarna, dvs studien är inte opartisk från start.

2) Svarfrekvensen i studien är låg, mindre än hälften har svara, 63 av "ca 130" . Bortfallsanalys saknas.

3)  Studiens fynd och alternativa tolkningar tonas ned:

·  Konsultationer som rör sjukskrivning ....har minskat något år 2007 men inte till samma nivå som är 1996.

·  Andelen sjukskrivningskonsultationer som inte lett till sjukskrivning har nära på fördubblats mellan 2001 och 2007

·  iandelen sjukskrivningar på deltid har ökat år 2007 jämfört med de bägge föregående åren.

Relaterar till aktuella artiklar i:
DN , SVD (1) Östran Sydsvenskan HD

Samt bloggarna:
PSYKBRYT, tankar i natten

sjukförsäkring sjukskrivning läkare regeringen rehabiliteringskedja remiss samhälle politik
Intressant?, knuff.se nyligen.se, twingly.se nybloggat.se knuff.se 

Den cyniska logiken bakom alliansregeringens förändringar i socialförsäkringarna framträder allt tydligare. Det började med en attack mot arbetslöshetsförsäkringen-det blev dyrare och svårare att uppfylla villkoren för försäkringen. Många valde att gå ur a-kassan, det kändes inte längre värt pengarna. Nu har turen kommit till sjukförsäkringen. Med införandet av en bortre parentes, dvs utförsäkring ur sjukförsäkringen, redan efter 6 månader ska de som är sjuka tvingas till arbetslöshet. Det kan tyckas så absurt att det inte går att ta in, men det är faktiskt det som står i underlaget till den nya sjukförsäkringslagen.

Just prövningen mot "normalt förekommande arbete" är central för att sjukförsäkringens idé ska upprätthållas. Den som har arbetsförmåga ska inte ha rätt till ersättning. Enligt utred-ningen förefaller det inte bara vara så att den prövningen kom-mer senare än vad lagen kräver, utan det är högst tveksamt hur ofta den alls görs. Om den gjordes borde överströmningen från sjukpenning till arbetslöshet öka över tid. Verkligheten är att överströmningen är närmast obefintlig och oförändrad oavsett sjukfallens längd. Detta indikerar att även prövningen av rätten till sjukersättning görs utan någon prövning mot hela arbets-marknaden. Trots det strama regelverket är det över huvud taget ovanligt att bli nekad ersättning eller att få den ifrågasatt. (Införande av en Rehabiliteringskedja, sid 84)

Så vad är då regeringens tanke med att sjuka istället blir arbetslösa? Det är inte bara fråga om att spara pengar. Nej, det handlar om att medveten vilja klippa sönder samhällets sociala skyddsnät. Varför? Det är svårt att tänka sig in i denna cynismens logik, men det går. 1) Utförsäkrade människor är desperata, och accepterar usla arbetsvillkor och dåliga löner. 2) Om socialförsäkringarna inte fanns skulle skatterna kunna sänkas betydligt. 3) Om det inte fanns ett socialt statligt skyddsnät skulle människor vara mer positiva till att köpa sig privata försäkringar, försäkringsbolagen skulle kunna tjäna mycket pengar på att "plocka russinen ur kakan", dvs erbjuda bra försäkringar till de friska med liten risk att bli arbetslösa men neka att försäkra de sjuka och arbetslösa. 4) De rika och välbeställda skulle få fler möjligheter att känna sig godhjärtade genom frivillig "välgörenhet".

Men på detta vinner de väl inte nästa val, frågar man sig. Nej kanske inte, men kommer nästa regering verkligen att vilja eller kunna återupprätta ett generellt socialt skyddsnät? Är det inte därför de har så bråttom med saxen, allianspartierna?

Hej så länge! På återseende!

Förlåt Maria Larsson! Så här i efterhand ser jag att jag själv, i mitt förra inlägg, kanske drabbats av den cynism som jag försöker bekämpa! Trots att jag har svårt för "nollvisioner" och att "satsningen " känns fjuttig, så finns en del  positivt i regeringens folkhälsoproposition. (SVD, DN)

Det märks att Maria Larsson försökt sätta sig in i centrala aspekter för att förhindra självmord, såsom brist på kunskap om depressioner ute i samhället och det stigmata som det fortfarande kan innebära att vara drabbad av psykisk sjukdom. I den nationella strategi finns viktiga inslag för att öka den generella kunskapen om psykisk sjukdom i ett "psykiatriskt första hjälpen". Det är lovvärt.

Andra poänger är att hon inte backar från samspelet mellan det goda föräldraskapet och barnens risk för psykiskt illabefinnande, eller att andra aspekter av samhället, såsom,  regeringens standardkliché  "utanförskapet", ensamhet, arbetslöshet och stress och missbruk påverkar individens psykiska hälsa. Tanken att föräldrar ska ha möjlighet till bättre proffestionellt stöd i sin föräldraroll tilltalar mig, liksom stöd till anhöriga till de som drabbats av självmord i familjen samt uppföjning (händelseanalys) av fullgångna suicid.

Trots de positiva riktningarna, som ingjuter hopp om ökad förståelse för psykiska sjukdomarna, känner jag mig undrande:

Summorna är fjuttiga, vad är 115 miljoner i nationell satsning, när SLL samtligt skär ned 30 miljoner i en enda sektor? Är satsningen verkligen en satsning eller bara ett utrtyck för viljan att lägga ut dimridåer för att dölja fortsatta besparingar?

Kommer dessa tillfälliga projekt att lämna några varaktiga spår?  Vore det inte bättre att satsa på permanenta lösningar och redan etabliserad verksamhet än tillfälliga projekt. Är det viktigare att visa att man gör något än att ta i tu med problemen på djupet?

Kommer kommuner och landsting att erbjuda de resurser som behövs för att några positiva effekter ska uppnås? Utvecklingen har inte sett särskilt rolig ut hittintils där man minskat resurserna till psykiatrin är efter år. Först stängde man mentalsjukhusen, sedan la man ned akutvårdplatser, nu lägger man tak på antalet i besök i öppenvården....

Kommer tillgängligheten inom vårdcentraler och psykiatri att vara tillräcklig? Kommer landstingen att vara villiga att beställa de antal besök inom psykiatrin som verkligen behövs och skjuta till resurser för psykoterapi och samtalsstöd? Varför kan läkare skriva recept på medicin men inte på lika effektiv psykoterapi?

Hur kommer regeringens "jobb-linje"och försäkringskassans skärpta regler för sjukskrivning att påverka de som håller på att tappa hoppet?  För den som är deprimerad kan skrämmande och kränkande nyhetsuppslag i medierna vara det som är droppen som kan leda till självmord.

Men jag hoppas att regeringens tygligörande målet att få bukt med självmorden kan ha en stark och positiv påverkan på prioriteringen av resurser till psykiskt sjuka och missbrukare inom kommuner och landsting!

Prisbelönt forskning (Kahneman, Nobelpristagare i ekonomi) visar att vår uppfattning av risker inte är rationell. I gårdagens tidningar ( DN, aftonbladet, SVD) kan man läsa att nya skärpare regler ska hindra vissa med neuropsykiatriska diagnoser från att ta körkort. Motiveringen är det finns en viss ökad risk för trafikolyckor hos vissa personer med ADHD, och Vägverket har ju en nollvision avseende dödsolyckor i trafiken. Vi måste få bort dessa farliga neuropsykiatriska monster från vägar, tycks man mena.

Det är hemskt sorgligt och givetvis en katastrof för de närstående när någon rycks bort helt oväntat. Vi tänker på vår egen familj, det får bara inte hända. För många av oss är kanske detta, att en anhörig plötsligt har förolyckats, en av de otäckaste katastroftankarna som kan tränga sig på när någon inte kommer hem i tid? Det har väl inte hänt något, frågar vi oss med ångest i rösten? Vi mår dåligt. Vi tror själva att vi aldrig skulle kunna komma över en anhörigs plötsliga död, vi stelnar i rädsla.

Men rädslan kan få oss att mista omdömet. Förra året avled i Sverige 91729 personer, varav 0,5% eller 469 personer i trafikolyckor. Det var lite fler än året innan, men generellt har trenden varit att antalet trafikdödade stadigt har minskat år för år, eventuellt tack vare förbättrad säkerhet längs landets vägar eller sänkta hastigheter. vägar eller sänkta hastigheter. Nollvisionens målsättning var dock att antalet döda förra året skulle stanna på 270, så ur den synpunkten var det förståss en besvikelse för NTF och Vägverket. Kanske är det därför man nu letar ny angreppspunkter?

Men om nu 469 människor dödades i trafiken förra året, i hur många av dessa kan neuropsykiatriska diagnoser ha spelat en avgörande roll? Enligt aktuell forskning från Amerikanska studier har subgruppen unga män med ADHD ca 2-4ggr ökad risk att vara inblandade i trafikolyckor. Någon specifik ökar mortalitet i trafikolycker för personer med ADHD har jag inte kunnat hitta, men om man explorerar dem ökade risken att vara inblandad i någon form av trafikolycka på hela befolkningen torde det innebära att om risken är 469 dödsolyckor/9 174 464 invånare för hela befolkningen (dvs risken att dö i en bilolycka var = 0,0051%) på befolningsnivå och och låt oss säga högt räknat 4ggr så stor, dvs 0,02% för ADHD gruppen så skulle dödligheten i ADHD gruppen motsvara 9 personer (0,02% * 5% prevalens av ADHD i befolkningen * 917464) . Alltså, om man räknar högt, torde den försämrade koncentrationsförmågan hos personer med ADHD kunna förklara förlusten av 9 människoliv per år.

Det är förstås sorgligt, och kanske "onödigt" i varje enskilt fall men bör ställas i proportion till att det samtidigt dör ca 1500 personer i självmord varje år. Med tanke på överdödligheten i självmord hos personer med ADHD, torde åtminstone ca 90 av dessa ha ADHD, troligen dock mycket fler.

Dvs dör, lågt räknat, 10 ggr fler med ADHD i självmord än i trafikolyckor!! Så om vill man minska dödligheten för de som drabbats av neuropsykiatriska funktionshinder - låt psykiatrin ägna sin dyrbara tid till att förhindra självmord snarare än skriva onödiga intyg!!

Den ganska okända ångest sjukdomen GAD, Generalized Anxiety Disorder, har plötsligt dykt upp på mediernas första sidor i samband med  marknadsföringen av vad som i mitt tycke, tycks vara en rätt tendenciös bok, Pillret. Visst har hon viktiga poänger,  Ingrid Carlberg då hon belyser att läkemedelsindustrins marknadsföring av läkemedel ibland kan gå över gränsen för vad som skulle kunna anses etiskt försvarbart, och så länge hon gör detta enbart med fokus på läkemedelsindustrin mindre lovvärda sidor får hon mitt fulla stöd.

Men det finns andra element i DNs och Ingrid Carlbergs framställning som snarare gör mig väldigt illa berörd. Dels bagitelliseringen av ett syndrom som kan innebära ett väldigt stort lidande för patienten, och dels en idiotförklaring av både läkare och patienter, som plötsligt inte alls kan bedöma när ett vardagligt, sunt oroande tar sjukliga proportioner.

Så vad är då GAD/ Generaliserat ångestsyndrom?

Enligt psykiatrins "golden standard" DSM-IV som är ett konsensusdokument från American Psychiatry Association definieras GAD som:

1. Överdriven rädsla och oro inför ett antal olika aktiviteter i minst 6 månader.

2. Svårigheter att kontrollera oron.

3. Rädslan och oron förknippas med minst 3 av följande symtom som ska ha föreleggat flertalet dagar under de senaste 6 månaderna: '

a) rastlös, uppskruva, på helspänn

b) lätt att bli uttröttad

c) svårt att koncentrera sig/tom i huvudet

d) irritabel

e) muskelspänning

d) sömnstörning

4. Fokus på rädslan är inte enbart förknippade med panikattacker, social genans, .. viktökning, olika fysiska besvär eller allvarlig sjukdom.

5. Rädslan eller oron orsakar kliniskt signifikant lidande eller avsevärt försämrad funktion i arbete, socialt eller andra viktiga avseende.

6. Störningen beror inte på substansmissbruk eller kroppslig sjukdom, och inte endast i samband med förstämningsyndrom (depression) eller PTSD.

GAD är alltså INTE att känna sig överdrivet orolig i några veckor i samband med en kris med pojkvännen eller att man förlorat jobbet, eller andra vardaliga händelser. Det är inte heller att ibland ha svår ångest eller sorg, men andra dagar fungera bra.

GAD skadar både kroppen och psyket. Vid GAD kan inte kroppen "slå av" den normala stressreaktionen vilket innebär att alarmsystemen står på oavbrutet, som ett falsk brandlarm som inte går att stänga av. Den livsviktiga vilan och återhämtningen uteblir och både kropp och psyke slits ned vilket medför ökad risk för depression och hjärt och kärl sjukdomar. Risken för att bli utmattad ökar kraftigt.

Orsakerna till GAD är inte helt klarlagda, men det beror troligen, liksom de flesta psykiska sjukdomar på en kombination av gener (som påverkar alarmsystemets konstruktion), tidigare livserfarenheter, hjärnans aktuella hälsotillstånd, aktuell livssituation och personens tänkande. Vid GAD finns indikationer på att personens metatänkande, vårt tänkande om vårt tänkande är särskilt betydelsefullt. Vissa personer tror att det alltid är bra att förbereda sig och oro sig för det värsta, vilket kan leda till att personen själv uppmuntrar sitt grubblande och oroande.

Om alarmsystemet är fullt triggat är det dock väldigt svårt att med egen vilja bryta oron. (Man börjar istället oroa sig för att man oroar sig för mycket, får ångest för ångesten). I dessa fall torde läkemedels behandling kunna vara en mycket viktigt första steg för att sedan kunna börja ett terapeutiskt arbete tex genom KBT. Utveckling av nya metoder för KBT vid GAD pågår på flera håll i världen.