LOV-ligt byte?

Minns ni att primärvården snart kommer att få konkurrens från företagshälsovården? Att regeringen planerar att subventionera en primärvårdsmodell enligt amerikansk modell där företagen, landstingen och försäkringskassan gemensamt står för sjukvårdspengen för den som listar sig hos sin företagshälsovård? Hur vi befarar att den ordinarie primärvården dräneras på resurser när de friska anställda lockas att lista sig på arbetsgivaren "kontroll och friskvårdscenteraler, medan de verkligt sjuka och anställningslösa hänvisas till en allt mer slimmad offentlig sjukvård? (vg se länkar nedan till tidigare inlägg angående detta) Regeringen planerar att avsätta miljarder för detta de närmaste åren, och företagshälsovårdsföretagen räknar med en snabbt växande marknad i gränslandet mellan sjuk- och friskvård.

Förutom pengar kräver dock denna nya USA inspirerade modell vissa lagändringar, då den föreslagna modellen inte är förenlig med lagen om offentliga upphandliing. Regeringen har därför förberett en ny lag, LOV, som föreslås träda i kraft den 1 jan 2009, vars syfte är att undanrröja dessa hinder.

En annan  möjlig svårighet är väl om lagen är förenlig med hälso-och sjukvårdslagens krav på god och rättvis vård. Vad kommer lagrådet att säga om detta?

Än värre är att Ylva Johanssons utspel i veckan tyder på att socialdemokraterna kommer att acceptera denna utveckling, vilket ju inte är förvånande med tanke på att de redan har händerna i syltburken (Ni har väl inte glömt de ledande sossarnas koppling till företagshälsovårdsindustrin?)

Detta är inte acceptebelt!

Ingen vanlig svensk har glädje av en amerikansk sjukvårdsmodell - det är orättvist, dumt och ineffektivt!


Låt oss stoppa denna idioti NU!



NAMNINSAMLING: REHABILITERING - INTE PRIVATISERING!


Boten värre än soten - Så slår rehabiliteringsgarantin mot Sveriges sjuk
Amerikanskt sjukvårdssystem införs- kurs i allianssvenska påbjuds
Krisen på försäkringskassan- beställningsjobb från rehabiliteringslobbyn
Rehabiliteringslobbyn, Regeringen och oppo(s)itionen
Så plockar företagshälsovården russinen ur kakan

SOU: LOV att välja - Lag Om Valfrihetssystem (pdf 3,0 MB)


Andra bloggar om:

regeringen, rehabilitering, ,   knuff , nyligen, Twingly,

Modigt PC!

Tack P C Jersild för att du så effektivt belyser de förenklade en-ords-klichéer som politiker av alla färger så gärna slänger sig med, kanske i ett tafatt försök att dölja bristande förståelse för  samhällets komplexitet.   Tomheten som ekar när viktiga värderingar såsom "frihet" och "rättvisa" omvandlas till tomma klichéer på politikens offeraltareblir en grogrund för politikerföraktet och desillusion. Är de inte mer betydelsefulla än så här, idealen, vad är då värt att kämpa för?

För verkligheten är inte rättvis, och valfriheten är sannerligen inte rättvist fördelad. Den som är frisk och pigg har mycket lättare att välja vårdmottagning en den som är gammal och sjuk, och den som har pengar eller kontakter kan redan idag ta sig fram till den bästa vården, med eller utan Vårdval.

Rättvisa och valfrihet må vara viktiga begrepp, men ännu viktigare är att vi, medan vi ännu är starka och pigga, visar omsorg mot dem som, av olika skäl; ålder, börd eller sjukdom,  är begränsade i sin möjlighet att ta för sig av den "rättvisa" och "valfrihet" som erbjuds!


Skapar antidepressiva sjukskrivning??

Det där med orsak och verkan, det är inte lätt. I dagens Dn.se finns en "fokusserie" om antidepressivas och läkemedelsföretagens roll för diagnostisering, behandling och sjukskrivning vid GAD, generaliserat ångest syndrom.  Pappersversionens förstasida basunerar enkelt ut "Mediciner gav fler sjukskrivna". 

Det är lätt att bli bedrövad, men kanske inte framför allt över att läkemedels företagen vill öka försäljningen utav sina produkter (det är väl klart?) utan över den onyanserade framställningen.
Och kanske framförallt inför den obehagliga underton som jag förnimmer. Psykisk sjukdom, åtminstone mer vanliga sådan som depressioner, ångestsyndrom och utmattningsreaktioner, finns egentligen inte utan är ett uttryck för inbillningssjuka av sjukskrivningslängtande latmaskar underblåst av giriga läkemedelsföretag och lättmanipulerade läkare.  Den undertonen berör mig djupt, då den vittnar om det den djupa okunnighet om vilket lidande dessa "vardagliga" åkommor kan innebära, en okunnighet som gränsar till förakt och cynism. 

Tacka vet jag läkemedelsföretagen, som, visserligen kanske i vinstsyfte, har gett nytt hopp om någon form av lindring för dessa syndrom som inte bara innebär svårt psykiskt lidande utan också är viktiga riskfaktorer för hjärtsjukdom och för tidig död. Helst skulle ju dessa läkemedel paras av liknande satsningar på kostnadseffektiva evidensbaserade psykoterapier, men i dagens "besparings och skattesänkningsiver" är kanske detta ännu en utopi.

Besparingar??

Så var det dags igen; trots god ekonomi skärs det ned i budgeten till Norra Stockholms Psykiatri- enl uppgifter i Metro och DN ska vi spara 30 miljoner kronor, och minska antalet besök med 11 000 per år. Det ska satsas på psykiatrin, har de sagt politikerna, och psykiatriutredningen med Anders Milton i spetsen. Och det är öppenvården som ska vara navet i psykiatrin, har vi fått i utat oss, därför har vi fått spara på slutenvårdsplatserna. I stället för att ligga inne på sjukhus skulle patienterna utredas, behandlas och erbjudas stöd - i ÖppenVården.

Men nu när slutenvårdsplatserna har skurits ned till ett absolut minimum- då dras snaran åt ytterligare. Taket på det antal besök som vi som jobbar inom psykiatrin ska ta emot på ett år sänks- vi ska "producera" (dvs erbjuda) 11000 besök mindre. Elva tusen, är siffran rimlig? Har jag missförstått? Tanken svindlar.


Elva tusen timmar mindre att utreda, behandla och stötta människor som drabbats av svåra depressioner, ångest, utmattning och psykos. Elva tusen timmar mindre att lyssna och stötta de som av svåra påfrestningar trasiga hamnat i livets vägren. Elva tusen timmar mindre att förhindra mord och självmord, och lindra konsekvenserna av mobbing, sexuella övergrepp, våld och självmord. Elva tusen timmar mindre att bryta den onda spiralen av trauman och övergrepp som ekar genom generationerna.


De kallar det besparingar.. Men besparingar, är inte det snarare att bespara en ny oskyldig människa drabbas av konsekvenserna av obehandlade depressioner och obearbetade trauman? Hur kan sämre vård för utmattade, deprimerade mammor som ine orkar med sina nyfödda små vara en besparing? Hur kan mindre vård för traumatiserade pappor som tar flykt till alkoholens förlovade land vara en besparing? Hur kan längre väntetider för den som snart ser tanken på självmord som sin enda utväg, vara en bespring? Hur kan högre trösklar för vård för den vars tröstefantasier är fyllda av våld och ilska vara en besparing?

Orden, de betyder mycket. Besparingar, neddragningar, vi har lärt oss att förknippa det med ansvarsfullhet. Den stränge, men gode föräldern, som ser till att godis endast inmundigas på lördagar. Den stränge, men gode riksbanken, som höjer reproräntan för att skydda oss mot inflation och överhettning, eller den tuffe finansministern som sanerar rikets budget och skyddar vår kreditvärdighet. Men här i ligger också risken att vi låter oss bli lurade att tro att den påtvingade bantningskuren alltid är något gott för oss, en sund övning i lutersk asketism, ett tyglande av samhällskroppens osunda lustar.


Orden, de betyder mycket. Tänk om det som politiker och ekonomer kallar besparingar snarare är cynisk förvägran av oundgängliga behov, som att förvägra ett dibarn mat, värme och trygghet. Är inte också denna "besparing" snarare en förvägran av den deprimerade, traumatiserade eller psykosdrabbades basala behov av förståelse, behandling och - mänsklig värme?


Relaterar till aktuella artiklar I:

DN, SVD (1,), Dagens Medicin,

RSS 2.0